Äntligen en riktig restaurang!

Tack och lov, det fanns en riktig restaurang, efter alla dessa turistfällor. Ikväll har vi besökt den, som avslutning på en härlig vecka. Dagen har annars gått ganska lugnt till, med frukost, dopp i havet under regntunga skyar (!), promenad i sakta mak till Playa del Inglés där flickorna tittat efter var man kan få håret flätat till en rimlig kostnad. Just som vi trodde att vi hittat rätt ställe var klockan 14, och alla tog siesta. Vi fick fördriva tre timmar med att titta i andra affärer och äta glass, innan det blev möjligt att komma till skott med flätorna. 18 euro för halvflätat hår fick räcka, istället för 35-45 för helflätat. När så kvällen kom hade vi alltså beställt bord på en riktig restaurang, som jag dessvärre inte hittar någon hemsida för (annars hade den förstås fått en länk). Den låg i bottenvåningen av Beach Club hotell, och hade bara sandstranden mellan sig och havet. Där njöt vi av lammracks, fisk- och skaldjursfrikassé och grillad oxfilé. Pannacotta till efterrätt gör att det just nu inte ska vara mer alls. Imorgon bär det norrut, till en annan värld med nattfrost och rutor att skrapa...

En innehållsrik dag

Idag har hela resesällskapet gjort en tur runt delar av Gran Canaria. Hustruns kusin har visat oss sina odlingar med en mängd olika krukväxter, tja, hemma är det krukväxter, här är det växter som man har i trädgårdarna året runt. Tillsammans med en kompis (med egen site) som ställde upp som chaufför tog han oss med till Telde och Guía, och vi avslutade rundan i Las Palmas. Där fick vi även tillfälle att äta en enkel lunch på Casa Suecia, med mycket trevlig betjäning. Dit återvänder vi gärna nästa gång vi besöker staden. En stund på gågatorna för att se vad vi inte kunde undvara (det blev ett par inköp), innan vi styrde kosan mot den buss som vi hade planerat skulle ta oss söderut till San Agustín igen. Bussbolaget på Gran Canaria kallar sig Global, men det namnet lever de inte riktigt upp till. För oss utsocknes ifrån kommande fanns det inte någon information värd namnet att hitta, utöver de tidtabeller som satt vid respektive bussficka, kanske ett tjugotal på bussterminalen. När sedan bussen dök upp, fem minuter före avgång, visade det sig att chaufförens globala språkkunskaper bestod av spanska. Nada mas. Nåväl, han förstod vart vi skulle och kunde därmed trycka fram vad vi skulle betala. När vi då lämnade fram en större sedel svarade han: "No es possible, no es possible". Nähä, varför det då, undrade man, men det förklarade han inte. Hursomhelst lyckades familjen skrapa ihop en lämplig summa i mindre valörer vilka chauffören suckande accepterade, och vi kom med bussen för en 40-minuters resa hemåt.

Här i San Agustín var middagen beställd på den svenskklingande restaurangen Tre hjärtan, och där bänkade sig sällskapet medan jag svettades på gymet, dels av ansträngningen dels av att försöka hinna till restaurangen utan att bli alltför sen. Efter att ha snabbduschat kom jag till bords innan de övrigas beställningar dukats fram, och min biffstek med lök var tydligen en enkel match för kocken för den var färdig på några få minuter. Eftersvettningen kom lika snabbt...

Gonatt!

Gomorron!

Tidig uppstigning idag, redan klockan åtta... Satte mig ute vid den lilla poolbaren när solen började ta sig upp genom några små moln vid horisonten. Dagens program är en tur runt ön, med hustruns kusin som ciceron. Han kommer och hämtar sällskapet vid halvtio-tiden, och vi beräknas avrunda i Las Palmas framåt eftermiddagen, fyra-fem sådär. Sedan tänker vi oss att ta en buss "hem", de går var tjugonde minut. Förmodligen tycker barnen att vi ska shoppa lite innan vi sätter oss på bussen, så det får vi nog räkna med.

Än så länge är det bara 20 grader, men det bättrar sig nog snart.

En lugn dag mitt i veckan

Onsdagen har varit en slappardag, på det hela taget. Jodå, jag var flitig med ett gym-pass på förmiddagen och som vanligt fick jag skala ner det för att klara av det någorlunda. Efter det låg jag vid poolen en stund, innan det var dags att äta lite lunch tillsammans med min kära hustru. Barnen hade gått med sina kusiner för att titta på den spännande öknen bortom Playa del Inglés, så dem såg vi knappt till på hela dagen. Sedan lunchen intagits återtogs platserna vid poolen, och det mest ansträngande var väl att se till att vända på sig lite då och då...

Med en så ansträngande dag behövde(?) kroppen vila lite innan det var tid att ge sig ut för att hitta någon lämplig restaurang att begå middag på. Bröderna, som kört runt på ön med hyrbil under dagen, bokade bord på samma ställe som igår. Istället för flamenco presenterades idag ABBA, eller åtminstone något som skulle likna det. Vi säger inte mer om den saken. Taxi hem kostade 4,65 euro, och det var väl ganska billigt. Nu tid att sova innan morgondagens utflykt.

Tisdagens övningar

...inleddes med att handla frukost i snabbköpet, fruktyoghurt och bröd var de viktigaste kompletteringarna. Hem till lägenheten där familjen så smått vaknat (OBS! notera å-na!) framåt nio-tio-tiden och servering på uteplatsen. Ner till internetcaféet där föregående blogg-post skrevs, och sedan till gymet för dagens utmaning. Först en uppvärmning som man blir ganska trött av, och sedan själva programmet som idag bestod av bänkpress och armhävningar (den sorten där man häver sig upp, alltså). Pust och stånk! Det gick ganska snabbt trots allt, och jag återvände för att invänta resten av familjen som dragit sig ner till stranden för en timme eller så. Efter två och en halv timme kom min svåger med nyckeln, och min kära hustru och barn en stund senare... Miss i kommunikationen, eller så.

Lite solande och slappande på eftermiddagen innan vi tog en promenad till Playa del Inglés där vi besökte Skandinaviska turistkyrkan på dess första samling för säsongen. När det var slut vid niotiden gick vi ner till en restaurang som var bättre på att klara ut tolv personers beställning. Där bjöds även flamenco och så småningom Elvis återuppstånden. Sa nån turistfälla? Nåja, maten var god och serveringen snabb och trevlig, så det gjorde inte så mycket. Avslutningsvis en promenad för vissa och taxi för andra, åter till vår lilla lägenhet och förhoppningsvis en god natts sömn. På vägen tillbaka räknade vi bara till fyra katter, men kackerlackorna räknade vi inte...

Ikväll visade termometrarna bara 22-24 grader, men det går åt mycket att dricka, vatten, Tropical och just nu en Coca Cola m.m. Imorgon är det dags att köpa en ny 8-litersdunk med dricksvatten.

Just det, å-na. Jag har hittat ett öppet trådlöst nätverk, vilket gör att det var nån nytta med att dra med den bärbara datorn. Nu kan jag alltså sitta vid poolkanten och blogga!

Det blev gym i alla fall

I förrgor trodde jag att jag skulle nöja mig med det lilla "gymet" där vi bor, men so blev det inte... Nere vid köpcentret finns ju även "Beach Gym", och den frestelsen blev för svor att motsto. Jag var där i förrgor och körde det program som var tänkt, fast delvis nedskalat till min förmoga, och musklerna tycker fortfarande att de skulle vilja vila ett tag till. Det fick de göra igor, men idag är det dags igen, so snart jag skrivit färdigt här!

Annars fördrivs dagarna vid pooler eller po stranden. Igor gick vi till Playa del Inglés, och vogorna var lika stora där. Middagen igorkväll var tydligen en för tuff utmaning för restaurangen, som inte klarade av att servera riktigt vad alla tolv i sällskapet beställt. De försökte kompensera sig genom att bjuda barnen po glass och de vuxna po Sangría. Tja, det finns ju fler restauranger att välja mellan.

Temperaturen ligger mellan 30 och 33ºC, och det är väl ganska ok.

Nästa rapport beräknas till samma tid imorgon!

Varmt och gott

Dagen startade med ett dopp i poolen intill familjens lgh. Den varma, inte den som solen värmer... . Frukost po (ursäkta stavningen, tangentbordet klarar inte alla svenska tecken) altanen intill den kalla poolen, medan solen letade sig upp mot himlen, vid niotiden, eller var det tio? En snabb koll i det som kallas gym hanns ockso med, men det var inte vidare välutrustat; tvo motionscyklar och en maskin för att träna armar och ben. Det blev ngn slags armhävningar i alla fall, fast jag drog upp vikterna istället för att dra upp mig själv. Po det hela taget gick det att fo till en hygglig uppvärmning där, men sedan var det slut. Dagens pass borde ha sett ut so här egentligen, fast jag skulle behöva anpassa det till min förmoga, dvs. ganska mycket lättare :-)

I övrigt har dagen handlat om att ta sig ner till stranden och vógorna, där jag och flickorna njutit av dem. Sanden yr ganska bra när det bloser, so man for lite extra solskydd när den blandas med solskyddsmedlet.

Lunch vid tvo-tretiden i eftermiddags, medhavd varmakoppen-soppa och rostat bröd, nersköljd med det lokala ölet Tropical. Därefter siesta en stund, och en tur till det internetcafé jag hittat med hyggligt pris, 1 euro för 30 minuter, om man stor ut med donet fron en massa dataspel och andra maskiner under tiden...

Framot kvällen lär det bli middag, den äter man sent i Spanien och även här, so vi for ta seden dit vi kommit.

Socialstyrelsen och förtroendeläkarna

Ibland undrar jag över hur systemet med Försäkringskassans förtroendeläkare egentligen är tänkt att fungera. De flesta gånger man hör talas om deras insatser beror det på att någon människa tycks ha hamnat i kläm. Varje gång visar det sig också att dessa läkare utfärdat handlingar utan att själva ha mött den aktuella patienten.

Det finns en särskild lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Den handlar om vem som får kalla sig exempelvis läkare, och vad som krävs av den som är det. I andra kapitlets första paragraf sägs bland annat att "En patient skall ges sakkunnig och omsorgsfull hälso- och sjukvård". Jag undrar hur Socialstyrelsen, som är den myndighet som ska utöva tillsyn enligt den här lagen, resonerar? Tycker den att förtroendeläkarnas verksamhet är uttryck för att man är "omsorgsfull" utan att ens träffa den patient man arbetar med?

Andra bloggar om: Socialstyrelsen, Försäkringskassan, sjukvård

Mörkt i Burma, när kommer gryningen?

Efter några dagars demonstrationer har den burmesiska militären, som det tycks, slagit ner all opposition än en gång. Det finns vissa tecken på att juntans front inte är helt enad, genom den överste som vägrat medverka i massmord, men på det hela taget är det väl tveksamt huruvida den egentligen tagit något som helst intryck av omvärldens protester.

Från min vän i den aktuella regionen vidarebefordrar jag denna uppmaning:

"Dear friends,
Burma's generals have brought their brutal iron hand down on peaceful monks and protesters -- but in response, a massive global outcry is gathering pace. The roar of global public opinion is being heard in hundreds of protests outside Chinese and Burmese embassies, people round the world wearing the monks' color red, and on the internet-- where our petition has exploded to over 200,000 signers in just 72 hours.

People power can win this. Burma's powerful sponsor China can halt the crackdown, if it believes that its international reputation and the 2008 Olympics in Beijing depend on it. To convince the Chinese government and other key countries, Avaaz is launching a major global and Asian ad campaign on Wednesday, including full page ads in the Financial Times and other newspapers, that will deliver our message and the number of signers. We need 1 million voices to be the global roar that will get China's attention. If every one of us forwards this email to just 20 friends, we'll reach our target in the next 72 hours. Please sign the petition at the link below -if you haven't already- and forward this email to everyone you care about:

http://www.avaaz.org/en/stand_with_burma/t.php

The pressure is working - already, there are signs of splits in the Burmese Army, as some soldiers refuse to attack their own people. The brutal top General, Than Shwe, has reportedly moved his family out of the country – he must fear his rule may crumble.
The Burmese people are showing incredible courage in the face of horror. We're broadcasting updates on our effort over the radio into Burma itself – telling the people that growing numbers of us stand with them. Let's do everything we can to help them – we have hours, not days, to do it. Please sign the petition and forward this email to at least 20 friends right now. Scroll down our petition page for details of times and events to join in the massive wave of demonstrations happening around the world at Burmese and Chinese embassies.

With hope and determination,
Ricken, Paul, Pascal, Graziela, Galit, Ben, Milena and the whole Avaaz Team"


Andra bloggar om: politik, Burma, Kina

Försök påverka säkerhetsrådet

Situationen och oroligheterna i Burma är långtifrån över. Militärjuntan gör vad den kan för att kväsa demokratiförespråkarna. Därför är det viktigt att vi, som bor i en del av världen där vi kan göra våra röster hörda, tar till orda. Ett sätt är att vända oss till FN:s säkerhetsråd. En vän som finns i Sydostasien skickade mig denna länk, där Du kan skriva på ett upprop.

Såhär såg det ut när den burmesiska regimens soldater attackerade en japansk journalist:


Så här såg det ut efteråt:



Vem tror att det var ett vådaskott?

Se gärna vidare här för färskare information:
Soneseayar
ko-htike
Irrawaddy, burmesisk exiltidning fast på ny adress sedan den ordinarie stängts eller i vart fall inte fungerar längre

Andra bloggar om: Burma, politik, demokrati, mänskliga rättigheter

Red shirt campaign

Med tanke på vad som hänt och händer i Burma får det äntligen bli dags för en bloggpost igen. Ikväll har jag kommit mig för att sy i de dåligt fastsatta knapparna i min röda skjorta, för imorgon vill jag ha den på mig. Det är ett väldigt litet tecken, men det är i alla fall det, för att visa mitt stöd för demokratisträvandena i Burma. Vart än militärjuntans ögon tittar ska de se röda skjortor och tröjor, till och med ifall de skulle råka kasta en blick på Klippan eller Ljungbyhed!

Gå Du och gör sammalunda!

Andra bloggar om: red shirt campaign, Burma

En Oas för hela människan

Nu är semestern slut, och familjen har återvänt till Sundets pärla. Den senaste veckan var en riktig höjdare. Vi var på Oasrörelsens sommarmöte i Skövde, tillsammans med några tusen andra. En i verklig mening salig blandning, som bäst beskrivs av Hans Weichbrodt i hans gästblogg. Under detta möte uppstår en mängd möten, med både Gud och människor. Du som har möjlighet, missa inte att åka till Borås nästa sommar, där Oas-mötet hålls då!

Det skrevs och rapporterades lite i lokala medier kring mötet, men de stora drakarna missade tydligen helt vad som händer. DN har en gammal debattartikel från början av förra året, där två debattörer ville kasta ut alla som håller fast vid att kyrkan skulle stå för någon slags absolut sanning. SvD en ännu äldre (men läsvärd) kolumn av Göran Skytte, som förresten gästade årets Oas-möte och höll två välbesökta seminarier där han berättade om sin livsväg. Krokig men intressant. En rikstidning som har lite koll är ju däremot Dagen.

I Skövde bodde vi i en förtjusande liten stuga uppe på Billingen, tack för den Skövde turistbyrå! Där fanns också en hel rad spår att springa, mellan 1,6 och 16 km långa, för att passa alla smaker och åldrar. Jag och yngsta dottern gav oss på det kortaste tillsammans, vi hade väl en 500 meter dit och när vi var längst bort började duggregnet. Halvvägs tillbaka öppnades himlens portar mer fysiskt, och vi funderade på ifall vi var ute och sprang eller ute och simmade? Nåväl, vi kom hem den dagen med. På egen hand hann jag med ett varv på en 8-km slinga som gick på för mig hyggliga 43 minuter med ett par hundra meter till och från spåret. Alltid en början, när det nu gäller att få igång kroppen inför vad som komma skall i mars månad.

Andra bloggar om: Oasrörelsen, kristendom, religion, Skövde, Göran Skytte

Oroande besked

Den ryske presidenten Putin har valt att lämna CFE, avtalet om begränsning av de konventionella styrkorna i Europa. Han hänvisar till oenighet om den uppdatering som gjordes 1999, som orsak till att Ryssland nu slutar tillämpa avtalet.

Beskedet är oroande. Det borde ha gått att lösa de ömsesidiga svårigheter som finns, utan att lämna avtalet. Ansvaret vilar alltså både på Ryssland och Nato.

Man ska inte heller vara överdrivet alarmistisk, men det är förstås viktigt att Försvarsmakten följer upp utvecklingen. Jag tror också att landets politiska ledning genom Försvarsberedningen gör väl i att hålla god koll på vad som händer. Risken finns annars att vi får en väldigt dålig överensstämmelse mellan vilka uppgifter vi vill att försvaret ska lösa, och de resurser som vi avsätter.

Andra bloggar om: Ryssland, Nato, försvar, CFE, politik

Rörande omsorg

Den socialdemokratiske riksdagsledamoten Göte Wahlström har tagit för vana att visa sin omsorg om Kristdemokraterna, särskilt denna sommar. I dagens nummer av Vetlanda-Posten (nej, den tidningen har inte insett vilken tid vi lever i) skriver han tillsynes bekymrat om partiets läge nära de fyra procenten. Idéerna växer tydligen bra i rötmånaden.

Det Göte Wahlström kallar slitningar, fraktioner och hårda ord brukar vi andra kalla för öppen debatt och ett samtal med högt i tak. I hans eget parti lär det också finnas en del som inte alltid tycker exakt likadant, fast i det fallet gäller det ju att rätta in sig i laget innan det når offentligheten. Det kan kanske förklara att det så ofta blir ett budskap före valen och en helt annan verklighet efter, i de fall socialdemokraterna lyckats få en majoritet att ställa upp för deras kandidater och understödjare.

De "traditionella folkrörelsevärderingar" som Göte talar om tarvar nog en del förtydliganden. Är det arbetarrörelsens, frikyrkorörelsens eller nykterhetsrörelsens värderingar han syftar på, eller någon annan mer nytillkommen? Om vi som exempel tar nykterhetsrörelsen så tror jag nog att Kristdemokraterna ligger närmare än vad Götes parti gör, som vill driva en skattesänkarlinje som borde göra en del gamla moderater mörkblå av avund. Åsiktsgemenskapen mellan socialdemokrater och moderater är även i denna fråga ofta ganska stor, även om moderaterna på senare tid tycks ha börjat lägga större vikt vid folkhälsoaspekterna; det är bättre att sänka skatter för att få folk i arbete än för att få dem att supa, fritt efter Anders Borg.

Om bara Göte och hans partikamrater ser till att presentera vad de själva egentligen vill göra för att få ett bättre resultat än det moras av arbetslöshet som de senast lämnade efter sig, så klarar nog vi kristdemokrater av att föra vår debatt om vårt partis utveckling.

Andra bloggar om: socialdemokraterna, Kristdemokraterna, Anders Borg, politik

Semesterstängt hos Vägverk och Polis

Familjens semesterresa tog oss idag från Värmland till Småland. Eftersom vi hört om de regntunga skyar som drabbat området kring Aneby och Eksjö valde vi att ta en annan väg från trakten norr om Tiveden. Efter att ha ätit lunch i Kristinehamn körde vi mot Motala, och svängde in i Vadstena för eftermiddagsfika på Gamla konditoriet. Från Vadstena längs Omberg ner till Ödeshög och ut på E4, ett säkert kort för att ta sig ner till Jönköping.

Trodde vi ja!

Knappt har vi kommit ut på motorvägen så får vi höra att idag är det vägarbete på E4 i södergående riktning, och räkna med köer från Gränna och upp till i höjd med Brahehus. Tack för det, där var vi just nu, och två minuter senare siktade vi en polis-MC med blinkande blåljus och strax bortom denne slutet av en lång bilkö. Klockan var nu ca 17.20.

Först stod kön still.
Sedan rörde den sig några meter, för att snart stanna.
Därefter stod den still i tjugo (nja, kanske bara femton?) minuter.
Så småningom började den masa sig sakta framåt, ibland kunde man rulla nerför en backe med foten på bromsen, ibland glida fram på tomgång med ettans växel ilagd.

En motorväg har två filer i varje riktning, jag tror att det är till för att den ska kunna svälja större trafikmängder. Det blir emellertid ganska svårt när vissa lastbilschaufförer demonstrativt väljer att grensla mittlinjen, och därmed ockupera båda körfälten för sitt fordons räkning. Det danska åkeriet kan vara lyckliga över att jag var alltför irriterad för att skriva ner dess namn, annars hade Du, värderade läsare, fått se det här. Höjden av fräckhet var väl när någon som låg i vänsterfil ville försöka köra om lastbilen, då svängde han ut åt vänster för att preja den som var så ofin och ville komma fram! Sedan strax tillbaka till sin position, rakt över mittlinjen. Mina tankar i det läget lämpar sig inte i skrift.

När vi omsider passerat vägarbetet var klockan omkring 18.30, och vi borde i stort sett varit framme vid vårt mål, om inte begåvningsreserven på Vägverket planerat in ett arbete som stängde halva E4 i södergående riktning mitt under semestermånaden. Vi som kom från Värmland hade, om vi fått besked om ett sådant hinder, kunnat lägga om rutten och kört väster om Vättern. Då hade vi sparat en timmes frustration, irritation och olycksrisk. Sannolikt hade en hel del andra kunnat göra liknande justeringar i sin färdväg.

Var fanns Polisen längs denna milslånga irriterade kö? Tja, den ensamme MC-polisen i början var allt vi såg. Gott och väl att det fanns en där, men i det läget hade ingen irritation hunnit uppstå, och inga desperata omkörningar eller vansinniga prejningar uppstått. Det verkade som om ordningsmakten var ganska överraskad över att det var många som tog sig fram söderut längs E4 en vanlig dag i juli. Det borde den inte ha varit.

Andra bloggar om: polisen, vägverket, trafik, E4, Värmland, Småland

Sjuka barn och stressade föräldrar

Folkpartiet föreslår att ersättning för vård av barn ska kunna utgå till fler än idag. Exempelvis tänker de sig att studenter eller pensionärer ska kunna ha "VAB" som extraknäck eller mer reguljärt arbete. Vad ska man tänka om det? Är det ett sätt att hjälpa föräldrar och barn att få livspusslet att gå ihop, eller ger det bara ytterligare fart till ekorrhjulet? Jag är inte alldeles säker på att förslaget i första hand utgår från barnperspektivet, det tycks vara andra problem som det i första hand löser. Å andra sidan kan man resonera som Göran Hägglund, föräldrarna har omdöme att hantera detta och utökad frihet för föräldrarna själva är bra. Jag hoppas att han har rätt, och att förslaget inte bara blir en skenbar frihet.

Andra bloggar om: folkpartiet, kristdemokraterna, politik, barn, föräldrar, Göran Hägglund

Tack och farväl

Ikväll var det tack- och farvälföreställning i Centrumkyrkan i Bjuv. Kristina Andréen slutar som pastor i församlingen, för att bege sig till en tjänst som distriktskonsulent i ÖrebroVärmlandDals distrikt av Svenska Missionskyrkan. Trist för församlingen i Bjuv att bli av med sin pastor efter bara knappt två år, men spännande ny utmaning för Kristina. Jag hade förmånen att få vara med som representant för Helsingborgs missionsförsamling, och säga tack för den tid som varit och för vad Kristina och hennes man fått betyda här i nordvästra Skåne. Texten ur Klagovisornas 3 kapitel, vers 22-26, tycker jag passar väl in (slå upp och läs själv, vet ja!).

Andra bloggar om: Missionskyrkan, Bjuv, kristendom, Värmland

Vad händer, egentligen?

Kristdemokraterna har riksting i Sundsvall. En del om vad som händer kan man läsa i SvD eller DN. Men den som verkligen vill veta gör bäst i att titta bakom kulisserna! Snabbare uppdatering och mer oväntade vinklar!

Andra bloggar om: Kristdemokraterna, riksting

Jag håller med Bengt Silfverstrand!

Snacka om nyhet! Jag vet inte vem som blir mest förvånad, men förmodligen är det jag själv: jag håller faktiskt med Bengt Silferstrand fullt ut i en fråga. Den gode Bengt kan möjligen få vissa problem med sin partiordförande Mona "allt som Kristdemokraterna är för är det en god regel att vara emot" Sahlin, men det kan han säkert hantera på ett eller annat sätt. Det finns ju alltid partipiska, eller att rätta in sig i laget kanske passar bättre...

Den som inte orkat titta på länken till Bengts blogg upplyses härmed att den handlar om alkoholpolitik, och det dumma i att tro att situationen i landet skulle bli bättre med Kent Härstedts lösning att kraftigt sänka skatten på starksprit. Jo, nog skulle det dämpa privatimporten, men problemet är inte i sig att folk importerar alkohol, problemet är att folk dricker för mycket alkohol. Med sänkt skatt kommer konsumtionen snarast att öka. Det är lika effektivt som att försöka släcka eld med bensin.

Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, Kristdemokraterna, alkoholpolitik, skatter

Sanning och konsekvens

Efter gårdagens beslut om att inte ge socialnämnden i Vetlanda ansvarsfrihet börjar nu en del av konsekvenserna skönjas. De ledamöter som fanns med under 2006, och nu fortsatt detta år, lämnar sina uppdrag. Ja, eller hur blir det, egentligen? När man ser vad den socialdemokratiske gruppledaren säger i SvD-artikeln ovan blir åtminstone jag lite osäker. Han säger: "jag har också markerat att vi som parti ska bedöma i vilken grad de har ansvar". Må så vara, men han verkar inte riktigt förstå vad som hände igår kväll. Då bedömde kommunfullmäktige att de, tillsammans med alla andra ledamöter i nämnden, hade ansvaret. Punkt slut.

Det hade stått revisorerna fritt att tillstyrka ansvarsfrihet för vissa ledamöter, men avstyrka den för andra. Exempelvis tillstyrka för oppositionen men avstyrka för majoritetet. Det skulle kunna tyda på att oppositionen fört fram förslag som skulle ha lett till en annan utveckling än den vi nu tragiskt nog fått se. Revisorerna gjorde dock inte på det sättet, de fann att alla ledamöter hade lika stort ansvar, och avstyrkte således ansvarsfrihet för samtliga. Det var också vad fullmäktige fann, och beslöt. Om man inte av det begriper att den som nu ställer sin plats till förfogande också ska se till att avgå, så vet jag inte vad som ska till.

Den som är intresserad kan hitta mer information om hur fallet "Louise" hanterats i Vetlanda här. Den som vill läsa de avgående politikernas mer (Anita Gunnar) eller mindre välformulerade kommentarer till revisorernas bedömning finner dem här.

Andra bloggar om: Vetlanda, socialdemokraterna, revision, Louise

Ovanligt beslut i Vetlanda

Kommunfullmäktige i Vetlanda beslöt ikväll i frågan om ansvarsfrihet för bl.a. socialnämnden och kommunstyrelsen (ses även här). Inte helt oväntat följde fullmäktige revisorernas förslag, som innebar att inte bevilja socialnämnden ansvarsfrihet och att även rikta anmärkning mot kommunstyrelsen. Mot bakgrund av vad som hänt verkar det vara ett helt riktigt beslut, om än ovanligt. När 2005 års verksamhet behandlades i landets kommuner förekom det i totalt två fall att ansvarsfrihet inte tillstyrktes, men båda dessa fick det ändå när frågan behandlades i fullmäktige. Sedan dess har lagen ändrats, så att ett fullmäktige som vill föra en annan linje än vad revisorerna föreslagit är tvunget att motivera sitt beslut. Förmodligen gör det att revisorernas ställning stärkts. Se här hur ovanligt det varit att fullmäktige följt kritiska förslag från sina revisorer.

Efter kvällens beslut valde socialnämndsledamöterna från (s) och (v) att ställa sina platser till förfogande. Helt riktigt agerat, jag förutsätter att även majoritetsföreträdarna gör samma sak, senast vid den presskonferens de planerat till imorgon.

Trots en bedrövligt hantering av ärendet kring "Louise" tycker jag att Vetlanda kommun nu verkar göra ett seriöst försök att få rätsida på sin socialtjänst. Jag hoppas verkligen att de lyckas, för alla deras skull som behöver dess stöd.

Andra bloggar om: Vetlanda, revision, Louise, socialdemokraterna, vänsterpartiet, kristdemokraterna, folkpartiet, centerpartiet, moderaterna, ansvarsfrihet

Fortsatt och fördjupat samarbete

Idag på förmiddagen beslutade Missionskyrkans kyrkokonferens att godkänna en ekumenisk överenskommelse med Svenska Baptistsamfundet och Metodistkyrkan, de båda samfund som Missionskyrkan haft närmast relation med under senare tid. Samtidigt fick kyrkostyrelsen i uppdrag att tillsammans med dessa båda samfund ta fram en avsiktsförklaring om ett framtida gemensamt samfund, inför nästa års gemensamma kyrkokonferens i Göteborg.

En liten feghet tycker jag visade sig i detta sista beslut. Ett av ombuden från Lidingö missionsförsamling ville ge styrelsen i uppdrag att, när de arbetade med denna avsiktsförklaring, godkänna att församlingar som enbart tillämpar troendedop skulle vara välkomna i det framtida samfundet. Förslaget innebar inte att man skulle kräva det ena eller det andra, men att man skulle "godkänna". Hursomhelst, presidiet valde att avvisa förslaget på formella grunder, och menade att det skulle strida mot Missionskyrkans konstitution.

Dumheter, tycker jag.

Vilka ingångsvärden man går in med i ett samtal eller en förhandling kan aldrig påverka de stadgar eller den konstitution man redan har. Det kan vara olämpligt att ha tydliga direktiv när man förhandlar eftersom det gör att man blir uppbunden, men det är en annan sak. Jag får känslan att ämnet i sig, dopfrågan, av en del upplevs som en het potatis som man inte vill ta i. Nej, förresten, riktigt så är det nog inte heller. Man vill snarare att den formel som Missionskyrkan valt för egen del ska vara den som blir gällande även i framtiden, dvs. att för att kunna ingå i det nya samfundet ska församlingarna acceptera såväl dop av små barn som troendedop.

Jag hoppas att jag har fel, och att det förhoppningsvis kommande gemensamma samfundet vågar vara öppet för församlingar med lite olika syn i dopfrågan.

Andra bloggar om: kristendom, missionskyrkan, kyrkokonferens, dop, baptistsamfundet, metodistkyrkan, Lidingö

Våga växa vila vandra

Det är ledorden för kyrkokonferensen 2007. Denna dag har inletts med information kring de motioner som kommer att behandlas under eftermiddagens påverkanstorg, för att sedan tas upp för beslut imorgon. Vid påverkanstorget har fler ombud och deltagare möjlighet att delta i samtalet. Från SMU har en motion kommit med rubriken "Vision om enhet", som handlar om SMU:s samarbete med baptisternas och metodisternas ungdomsförbund. Styrsö missionskyrka har motionerat om att satsa på församlingar som vill börja om och få en nystart. Högbergskyrkan i Ludvika skriver om situationen med folkmordet i Darfur. De skriver även, i likhet med Skårekyrkan i Karlstad, om ömsesidighet i mission, dvs. vikten av att missionen är en tvåvägskommunikation och något vi gör tillsammans.

Efter denna presentation har även Missionskyrkans verksamhetsplan och budget gåtts igenom, för att se hur den medverkar för att uppfylla samfundets målbild inför 2010, "En kyrka - med rum för hela livet - som erbjuder befrielse och upprättelse genom mötet med Jesus Kristus."

Just nu har beslut tagits om ordination av nya pastorer och diakoner, följt av ett tack till de pastorer, diakoner och missionärer som under året fyller 65.

Igårkväll fick jag äntligen chansen att se broder M:s nyinredda studio i närheten av Östermalmstorg. Riktigt, riktigt snyggt var det!

Andra bloggar om: kristendom, missionskyrkan, kyrkokonferens, denebi

Kyrkokonferensen har satt igång

Idag började det på allvar. En inledningsgudstjänst med dialogpredikan av Missionskyrkans missionsföreståndare Göran Zettergren och Svenska Kyrkans ärkebiskop Anders Wejryd, som utgick från texten där Natanael frågar Filippos: Kan något gott komma från Nasaret? Vi kan nog vara ganska hemmablinda ibland, och inte se vad vi redan har, vilket är olyckligt. Även i det välkända kan det finnas mycket som är värt att ta vara på. Under eftermiddagen har det sedan hållits ett antal seminarier kring skilda ämnen. Det jag besökte handlade om ömsesidighet i mission, och hur vi kan utveckla och ta vara på de internationella kontakter som finns. I panelen fanns deltagare med bakgrund i Kongo och Equador, samt en observatör från katolska kyrkan som hjälpte till att komma med synpunkter lite grann från sidan.

Man kan fundera över om ömsesidighet är rätt ord att använda, det handlar rätt mycket om att saker och ting ska gå i vissa riktninger. Kanske skulle vi hellre tala om tillsammans, då det handlar mer om att vara än om att göra?

I seminariet talades det också en hel del om det faktum att vi i Sverige har så svårt att erkänna att vi är beroende av någon, varken av andra människor eller av Gud. Där har vi något att arbeta med. En lärdom som vi kan dra från missionskyrkans systerkyrka i Indien, HCC, är just det faktum att vi behöver ta tid för att umgås med Gud i bön, om församlingen ska hålla sig på rätt kurs.

Nu är det dags för förhandlingar igen, och Er bloggare ska bege sig in i salen, eftersom han samtidigt har ansvar för att hålla ordning på eventuellt uppkommande öppna omröstningar. See you later!

Andra bloggar om: kristendom, missionskyrkan, mission, kyrkokonferens, svenska kyrkan

The end of the beginning

Första dagen i högtiden närmar sig sitt slut. Under eftermiddagen har vi kunnat vara med om en "minivariant" av en retreat, med en kort bibelmeditation kring Jesu möte med sina lärjungar på stranden, och därefter gott om tystnad att reflektera i. Välgörande och rogivande. Möjligen var mitt behov av vila och ro påverkat av alltför sena kvällar sedan ett tag tillbaka, men det fick gå det också.

Jag upphör inte att fascineras över Jesu fråga till Petrus vid deras möte. Det var inte "hur tänker du nu organisera den kristna kyrkan?" eller "varför smet du undan, fast du lovat att stå upp för mig?". Nej, det riktigt viktiga var "älskar Du mig?". Det tål att begrundas vilka konsekvenser det ska få i vår tid.

Efter att ha haft en gemensam nattvardsandakt med så många deltagare att brödet höll på att ta slut (ja! mer av sådan uppslutning!), är det nu några timmars disponibel tid innan Missionskyrkans evangelister håller en kvällsgudstjänst i Immanuelskyrkan kl 19.30.

Broder M ska på något slags musikevent som börjar ungefär nu, och väl lär hålla på framåt kvällen, så jag får se om det går att få kontakt med honom senare. Titta in imorgon för eventuell rapport om det!

Andra bloggar om: kristendom, missionskyrkan, kyrkokonferens, retreat

Andlig vägledning

Andra passet av kyrkokonferensens onsdag handlade om andlig vägledning. Hans Johansson från Lysekil berättade om sina erfarenheter. Att få andlig vägledning är att få hjälp att växa i sin Gudsrelation, och är något som tillämpats i den kristna kyrkan under lång tid. Det avslutades med en middagsbön under ledning av Liselotte J Andersson, med Taizésånger och bön.

Nu är det dags att kasta sig ut i Stockholm lunchrusning och hitta något gott att äta!

Andra bloggar om: kristendom, missionskyrkan, kyrkokonferens, andlig vägledning

Kyrkokonferens igen

Så är det dags för årets kyrkokonferens för Svenska Missionskyrkan. Jag reste upp redan igår kväll, tåget ankom ca 00.20, 40 minuter försenat :-( Därefter T-bana och promenad hem till broder M där jag våldgästar några dagar.

Idag har konferensen startat med en dag om det inre livet, hittills har vi fått lyssna till Lasse Yngvesson som berättat om Wettershus och de retreater som hålls där. Vidare har jag stött på Lars Lindén, som svarar för Rättvis Handels utställning och konferensbutik med en massa intressanta varor.

Sommarvädret i Stockholm är idag soligt och skönt, men ännu inte pressande stekhett.

Andra bloggar om: kristendom, missionskyrkan, kyrkokonferens

Skillnader i teori och praktik?

Så fick då arbetarrörelsen äntligen tillfälle att demonstrera mot någon annan än sig själv. Det har varit en smula komiskt att under ett antal år se socialdemokrater traska i demonstrationståg med krav på både det ena och det andra, för att nästa dag återvända till de ledande befattningarna med ansvar för att det just inte hänt så mycket. I Kalmar talade exempelvis nyvalda partiordföranden Mona Sahlin, och lovade att prioritera höjd a-kassa om hon skulle vinna nästa val. Jaha, det kunde man nästan förvänta sig. Häromveckan lovade hon att göra stora (och välbehövliga) satsningar på psykiatrin, om hon hade fått styra. När hon nyligen satt i regeringen hände det dock inte så mycket. Det är alltså skillnad på teorin nu och praktiken då.

En teori som hon tydligen behärskar även i praktiken är den om härskartekniker. Jag kan i vart fall inte tolka hennes osynliggörande av moderata kvinnor på annat sätt. De tycks inte vara värda att uppmärksammas för sina åsikter, eller bemötas, utan ska bara paketeras ihop i ett blått paket.

Vem lyckas då hålla ihop teori och praktik, vem står för samma saker i opposition som i regeringsställning? I Uppsala demonstrerade Kristdemokraterna på temat "Mer tid för barnen!". Förslaget om vårdnadsbidrag, som syftar till att ge familjerna själva större utrymme att fatta och genomföra egna beslut, är lika viktigt nu som någonsin förr. Statens uppgift är inte att se till att "alla ska med" utan att stödja invånarna i att genomföra sina livsprojekt, ingen ska hållas tillbaka och ingen ska lämnas efter.

Andra bloggar om: första maj, 1 maj, socialdemokraterna, kristdemokraterna, familj, politik, mona sahlin

Skytte missar

Göran Skytte skriver i Dagen om att han skickat brev till Hilton Hotels Corporation för att föra fram synpunkter kring Scandic-kedjans hantering av biblarna på hotellrummen. Lite dålig timing för Skytte kanske att Hilton sålde Scandic till det svenska investmentbolaget EQT för ett tag sedan. Se min fundering i det ämnet här.

Andra bloggar om: Scandic, Bibeln, EQT, kristendom, Göran Skytte

Besynnerlig personalpolitik

I dagens SvD kan man läsa om en demonstration i Vetlanda, mot bakgrund av det aktuella fallet med flickan "Louise". Demonstranterna krävde att socialchefen Ola Göthesson skulle lämna sin post för att sona skulden av att inte ha gjort tillräckligt i ärendet. Man kan fundera på vad som skulle bli bättre om han gjorde det.

Man kan också fundera på en del andra saker. Demonstrationen som hölls arrangerades enligt SR av bland andra Mikael Ekvall. Samme Ekvall är ordförande för Ung vänster i Jönköpings län, och ersättare (v) i kommunstyrelsen i Vetlanda. Det innebär att han är arbetsgivare för Ola Göthesson. Vad jag undrar är vilken personalpolitik vänsterpartisterna i Vetlanda står för? Tycker de att det är bra av en arbetsgivare att använda talkörer på torget för att tala om att man är missnöjd med en medarbetare? Borde man inte som anställd kunna förvänta sig en annan slags kommunikation, exempelvis ansikte mot ansikte när kommunstyrelsen i förrgår mötte sina ledande tjänstemän? Då fanns väl möjlighet att ta upp det aktuella ärendet? Förutom arbetsrättsliga synpunkter kan man ha farhågor kring vad Ekvalls attityd får för konsekvenser för framtiden. Det lär inte bidra till att den som begått ett misstag är benägen att lyfta fram det för att lära sig något av vad som hänt, utan snarare är risken att man försöker dölja missförhållanden och hoppas att ingen upptäcker dem.

Om Mikael Ekvall ger sig på sina politiska konkurrenter så har jag inget att invända mot det, i princip. De kan försvara sig på samma spelplan. När han däremot, utifrån sin position i kommunens styrelse, utsätter sin personal för spott och spe på torget så har jag inget som helst till övers för hans översittarfasoner. Sådana arbetsgivare borde snarast inse att de inte lever på 1800-talet, utan på 2000-talet, och lära sig elementära regler för hur man behandlar sin personal.

Andra bloggar om: barn, personal, arbetsrätt, vänsterpartiet, Vetlanda

Vilken kyrkofader liknar Du?

I en länk från Tro & Tänk hittade jag den här beskrivningen av mig själv:

You’re St. Melito of Sardis! You have a great love of history and liturgy. You’re attached to the traditions of the ancients, yet you recognize that the old world — great as it was — is passing away. You are loyal to the customs of your family, though you do not hesitate to call family members to account for their sins. Find out which Church Father you are at The Way of the Fathers!

Det kanske ligger något i den...

Andra bloggar om: kristendom, kyrkofäder

Oförstående Nuder

Pär Nuder kan inte ha det lätt. Hans parti tycks i princip ha förstått att frågan om fastighetsskatten ledde till att han inte längre är finansminister, men han själv förstår inte alls varför den gjorde det.

I en artikel på SvD Brännpunkt redogör han först för hur misslyckad den socialdemokratiska bostadspolitiken varit som inte lyckats få tillräckligt med bostäder att byggas till överkomliga priser, för att sedan fortsätta att måla på den bild av rika fastighetsägare i kustbanden som är en förutsättning för den socialdemokratiska retoriken. Han begriper inte att det är hans egen politik som är motorn i den segregation som pågått intill dess att fastighetsskatten nu kommer att avskaffas. De som sedan tidigare haft en fastighet i ett numer attraktivt område har fått det allt svårare att kunna bo kvar, och har till slut riskerat att tvingas flytta till ett område med lägre priser. Så har den socialdemokratiska överheten sett till att folk håller sig på sin plats, dvs. tillsammans med dem som är ungefär likadana i ekonomiskt hänseende.

Den tidigare finansministern (s) förfärar sig också över att de som faktiskt både bor i högt värderade fastigheter och dessutom har gott om pengar, tjänar bra på reformen. Han tycker att "Detta är utmanande". Det ligger en del i den kritiken, men jag tror att effekten är ofrånkomlig. Saken är bara den, att när den framförs av Pär Nuder så klingar den falskt. Den regering han ingick i valde att sänka förmögenhetsskatten för ett antal av de allra rikaste miljardärerna, men behöll den för resten av befolkningen. Att den socialdemokratiska överheten valde att gynna den ekonomiskt mest priviligierade gruppen i riket framför resten av befolkningen, det om något var utmanande. Väljarna kände till även det agerandet, och handlade därefter.

Slutligen tar Pär Nuder chansen att än en gång beklaga sig över den stora grupp som nu bor i hus, och som han tror kommer att sätta sig fast i dem under lång tid framöver. Häromåret kallade han den gruppen för "köttberget". Nu handlar det om att de inte skulle tycka sig ha råd att byta bostad, eftersom de tvingas betala en högre reavinstskatt om de säljer sin bostad med förtjänst. Det har Nuder tydligen stor förståelse för, men han förstår inte att det är långt svårare att betala hans fastighetsskatt med pengar som sitter fast i huset än att betala reavinstskatt med pengar som är likvida på ett konto. Det borde man kunna begära att en f.d. finansminister skulle begripa.

Andra bloggar om: fastighetsskatt, förmögenhetsskatt, regeringen, socialdemokraterna, Pär Nuder, alliansen

Vad döps man till?

I Svenska Dagbladet berättas om en liten flicka som föräldrarna vill ge namnet Metallica. Skattemyndigheten tycker inte att det är lämpligt, och har nu överklagat länsrättens beslut till kammarrätten.

Jag blir lite trött av att ännu en gång mötas av den vanliga sammanblandningen kring dop och vilket namn man ger barnen. Det har faktiskt inte något som helst med vartannat att göra! Föräldrarna väljer namn, och anmäler det/dem till Skattemyndigheten.

Om föräldrarna vill låta döpa barnet tar man kontakt med sin församling, som säkert med glädje döper barnet, i Fadern, Sonens och den Helige Andes namn. Ett annat alternativ, som jag själv förordar, är att man bär fram barnet i församlingen för att be om Guds välsignelse över det, efter mönster i Matteus evangelium, kapitel 19 vers 13-15. Därefter får barnet självt, när det är medvetet om vad dopet är, ta ställning till om det vill bli döpt. I inget av dessa fall har det dock med barnets namn att göra, utan med relationen till Gud.

Andra bloggar om: namn, Skattemyndigheten

Ramlösa i andrasortering?

Det legendariska mineralvattnet Ramlösa fyller 300 år i år, vilket firas den 17 juni med baluns i Helsingborg. Det finns alla skäl att se fram emot det firandet.

På senare år har det naturliga mineralvattnet fått sällskap av en rad smaksatta produkter av olika karaktärer. Lite ovant var det allt i början, men de verkar fungera rätt bra. I dessa, de yttersta av dagar, undrar jag dock om inte Ramlösa (i form av ägaren Carlsberg) har börjat bli lite för försäljningssmarta för sin egen hälsa. Den senaste varianten är en flaska där det på etiketten står Ramlösa Vichy Noveau! Hur ska det vara egentligen? Ramlösa eller Vichy Noveau? Eller är budskapet att den enda skillnaden mellan dessa båda produkter är varumärket, men att det egentligen är samma vatten?

Varumärkesbyggare från alla länder, förenen eder, och betrakta hur man snabbt och behändigt sänker ett märke just som man investerat 300 års förtroende i det.

Andra bloggar om: Ramlösa, Carlsberg, varumärken

Kristofober i Sverige?

Bitte Assarmo skriver i dagens SvD om kristofobin i Sverige, dvs. den paniska rädsla för i stort sett allt vad kristendom heter som dyker upp allt oftare. Det senaste exemplet var väl Scandic-kedjans infall att dra in de biblar som funnits på hotellrummen, i avsikt att ge ett bredare utbud av religioner tillfälle att komma till tals?! Nu förväntas man ta sig ner till receptionen om man vill ta del av den Heliga Skrift, men porrfilmer finns på ett par knapptrycks avstånd på rummet.

Assarmo tar upp ett par exempel med socialdemokratiska och vänsterpartistiska politiker, men jag är övertygad om att företeelsen förekommer i mycket bredare kretsar än så. Är det inte något slags postmodernt paradigm att det inte får finnas en sanning, utan att istället det som är sant för mig inte nödvändigtvis behöver vara det för dig? (Ännu ett bevis för att Tage Danielsson slog huvudet på spiken i sin Sannolikhetsmonolog.) Det påverkar förstås synen på exempelvis kristendomen, som faktist påstår sig vara sann. Jesus själv sa att: "Jag är vägen, sanningen och livet", notera singularis-formerna. Sådana anspråk är tydligen lika stötande för 2000-talet som de var för hans samtid.

Jag tror att det snarare är frånvaron av fasta övertygelser som är riskabel. När man inte förstår vilken vikt andra människor lägger vid sin tro eller övertygelse, är det svårt att möta och respektera dem. Istället läggs grunden till osäkerhet, misstro och onödiga konflikter. Den som själv har en fast och trygg förankring blir inte lika nervös vid mötet med exempelvis en troende från en annan religion, utan har istället förutsättningar att föra ett respektfyllt samtal i sak.

Någon liten tröst kan man kanske finna i det faktum att skolminister Jan Björklund (fp) tycks vara på väg att göra något åt den alarmerande kunskapsbristen i landet. Kunskaper kan ge insikter, och insikter kan leda till förståelse för de större sammanhangen.

Andra bloggar om: religion, kristendom, Jan Björklund, Jesus

Scandic sänker sin standard

Från SR:s P1-morgon kunde man idag lära sig att hotellkedjan Scandic kommer att dra in de Nya Testamenten som Gideoniterna hittills ställt till hotellgästernas förfogande.

Scandic är en hotellkedja som hävdar att "Alla våra värderingar och de beslut som fattas inom Scandic grundar sig på nordiskt sunt förnuft." Tro det. Vilka värden och värderingar ligger då till grund för detta "nordiskt sunt förnuft"? De senaste tusen åren eller så har den kristna tron utgjort en fundamental del av de nordiska samhällena. Den kristna tron har självfallet sin grund i vad som berättas i Bibeln, främst Nya Testamentet. Uppenbarligen vill dock inte Scandic att dessa värden ska få en alltför framträdande plats på deras hotell. Jag vet inte om förändringen har att göra med det faktum att Scandic för någon månad sedan såldes av Hilton till riskkapitalkoncernen EQT? Måhända hade Hilton större känsla för vad som är gångbart och uppskattat i ett mer globalt perspektiv.

Det är inte så väldigt ofta jag bor på hotell, nuförtiden, men då jag var en mer frekvent gäst bodde jag ofta på just Scandic. Så pass ofta att jag lyckades komma upp i nivå i deras bonusprogram. Med det nu fattade beslutet minskar dock risken för att de ska behöva dras med mig som gäst ganska radikalt. Det intryck jag får är inte av sunt förnuft, utan av ängslig politisk korrekthet och vilsenhet kring de stora livsfrågorna.

Andra bloggar om: Scandic, religion, kristendom, Gideoniterna, EQT

Fastighetsskatten försvinner!

Så har äntligen alliansen kommit fram till det läge då det gick att presentera hur fastighetsskatten ska kunna tas bort. I stort sett blir det på det sätt som väljarna lovades i valrörelsen. Skatten ersätts av en kommunal avgift på högst 4500 kr per bostad eller 900 kronor per lägenhet, och det finansieras i första hand genom att höja reavinstskatten då man sålt sin fastighet med vinst. Den skatten blir då 30%, i likhet med skatten på andra kapitalvinster. Den lösning som valts ligger nära det förslag som Kristdemokraterna tog fram inför valet, och det är väl därför den är så bra :-)

Pär Nuder (s) gråter krokodiltårar över att folk som tänkt sälja sin bostad nu inte kommer att ha råd att betala skatten. Skillnaden mot när han styrde är att reavinstskatten tas ut av dem som har reda pengar. Nuder begärde att den vars grannar hade sålt sin fastighet dyrt, skulle betala, oklart med vilka pengar. Hans politik riskerade att driva människor från hus och hem. Den nya regeringen ställer nu till rätta även den felaktigheten.

Andra bloggar om: alliansen, fastighetsskatt, kristdemokraterna, socialdemokraterna

Vem ska styra?

I SvT:s Existens ikväll diskuterades statsbidrag till religiösa organisationer. Rossana Dinamarca, riksdagsledamot (v), argumenterade för att staten minsann inte borde ge bidrag till organisationer som har andra åsikter än de som staten själv står för. Men vänta, är inte det att spänna vagnen före hästen? Är det inte de rörelser av olika slag som finns i samhället som ska bilda opinion, och den opinionen ska påverka medborgarnas val av vilka som sitter i parlamentet, och så småningom den politik som förs och de beslut som fattas?

Fast just det, det är ju bara i demokratier, där folket tillåts styra, som det är på det viset. Tänkte inte på det.

Dinamarcas resonemang bygger på att staten ska, eller åtminstone får, styra vad folkrörelser ska tycka och göra. Går det inte med morötter så blir det piska.

Jag tycker att hon är helt fel ute, men så tror jag också att organisationsliv och folkrörelser har ett värde i sig, inte bara som utförare av statens vilja. Statens ansvar är att stödja och ge förutsättningar.

Andra bloggar om: demokrati, religion, vänsterpartiet

Centerns prioriteringar

Centerpartiets kvinnoförbund har sitt alldeles egna sätt att prioritera inom hälso- och sjukvården. I den högaktuella frågan om utländska kvinnors möjlighet att få abort utförd i Sverige har regeringen, genom socialminister Göran Hägglund (kd), förutskickat att det skulle kunna tillåtas, mot att den som önskar få ingreppet utfört själv bekostar det. Så tycker inte centerkvinnorna. De föreslår istället att det ska vara gratis.

Så har frågan om prioritering rört sig längs nästan hela skalan. Då riksdagen för några år sedan beslutade om prioriteringar inom vården sades det att vård av andra skäl än sjukdom eller skada skulle erhålla lägst prioritet. I allmänhet kommer frågan om abort inte upp på grund av sjukdom eller skada, och sett ur den synvinkeln borde det således vara lågt prioriterat. Centerkvinnorna föreslår alltså att det istället ska prioriteras så till den grad, att svenska staten (?) ska stå för notan. Hur förklarar de det valet för dem som trott att riksdagens prioriteringsbeslut skulle styra var vården lägger sitt fokus?

Andra bloggar om: Centern, Kristdemokraterna, Göran Hägglund, abortlagstiftning

Ord som är små nog

I veckan som gick fick jag tillfälle att lyssna till Tomas Sjödin då han besökte Slottshagskyrkan i Helsingborg. Han berättade under ett par timmar om ”Att hitta ord som är små nog för stora känslor”. Det är inte de stora eller många orden som behövs, när de avgörande och omvälvande händelserna inträffar. Snarare små ord, gott om tid och beröring.

Jag påmindes om Tomas' berättelse idag, då jag fick veta att en av vår familjs nära vänner fått ett nytt hjärta idag! Vi visste att hon var sjuk, och att det var något med hjärtat, men hjärttransplantation?! Vad säger man då? Ingenting? "Oj"? Så mycket mer blir det knappast, för vad skulle man säga? Vi fortsätter att be för vår vän, och är samtidigt tacksamma för att hon fick tillgång till ett hjärta, när det nu behövdes.

Andra bloggar om: Tomas Sjödin, transplantation

Kristdemokraterna tvekar om kärnkraften

I Svenska Dagbladet kan man läsa om att Kristdemokraternas partistyrelse diskuterat miljöfrågor, och i det sammanhanget tillsatt en arbetsgrupp som bland annat ska utgå ifrån en rapport där det sägs att man inte utesluter att nya kärnreaktorer byggs efter 2010. Jag tror att det är en olycklig inriktning. Kärnkraft är bara ytterligare en av dessa icke förnyelsebara energikällor, som vi redan gjort oss alltför beroende av. Tyvärr har alla regeringar sedan folkomröstningen 1980 brustit i förmåga att få fart på övergången till mer förnyelsebar energi, vilket borde vara en bättre väg att slå in på.

Efter vinterns trassel på Forsmark kan man också fråga sig hur säkerhetsmedvetandet egentligen påverkas av att en verksamhet pågår i sådär 30-40 år. Innebär det i sig en risk för avmattning och slarv? Isåfall behöver man på något sätt utveckla säkerhetsmekanismerna, för att bibehålla säkerheten på en tillräckligt hög nivå.

Ytterligare en olöst frågeställning är den om ekonomin, och varför inte kärnkraftproducenterna ska behöva bära samma försäkringskostnader som andra som bedriver potentiellt farlig verksamhet.

Även om jag inte fick rösta i folkomröstningen, så var jag redan då mycket skeptisk till kärnkraften. Jag är inte övertygad än.

Andra bloggar om: kristdemokraterna, kärnkraft

Lyckad lobbyism i SR

I dagens Människor och tro fick organisationen RKTL, Riksförbundet kristen tro och livsstil, gott om plats att genom sin ordförande Stefan Grevle sprida sitt budskap. Det verkar i första hand gälla att Kristdemokraterna inte är tillräckligt kristna i sin politik, och att det därför behövs ett nytt parti som är mer kristet. Samtidigt uppges Grevle själv vara medlem i Kristdemokraterna. Det verkar vara något som inte stämmer. Antingen är man med i ett parti, och försöker förändra det inifrån om man inte är helt nöjd med inriktningen, eller så lämnar man partiet och söker sig någon annanstans alternativt startar eget.

Väl så intressant i radioprogrammet var att höra om filmen "Nunnan", som hade premiär på fredagen, och sänds i SVT om en dryg vecka. Den hoppas jag kunna se! Dessvärre lär det inte bli på någon biograf inom rimligt avstånd.

Andra bloggar om: Kristdemokraterna, RKTL, Nunnan

Ännu en dag

Så har även denna torsdag passerat. Började med att den ganska nya Citroën C5 fick besöka verkstaden för att få en ny termostat. Det verkade som om killen där kände igen problemet; "Vi har nog bytt femton såna", sa han. Sedan till jobbet (fick skjuts av en kollega och sparade därmed minst en timme jämfört med Skånetrafikens erbjudande), och ägnade morgonen åt att prata om kosten i äldrevården. Vidare till Ljungbyhed och de dagliga bestyren. Hustrun hämtade den reparerade bilen, så jag slapp göra en odyssé runt halva Skåne för att komma i tid till verkstaden. För att komma fram före halv fem hade jag tvingats resa kvart i ett, och ta vägen över Svalöv och Teckomatorp, dvs. praktiskt taget åt motsatt håll jämfört med vart jag ämnade mig. Tack kära hustru!

Dagens stora diskussionsfråga, förmögenhetsskatten, kommenteras i Dagen av en David Lorentsson. Han ifrågasätter beslutet och Kristdemokraternas stöd för det, bland annat utifrån att det skulle gynna de allra rikaste i landet. Så är det inte. De allra rikaste har redan tidigare befriats från denna skatt av den förra, socialdemokratiska, regeringen. Lorentsson menar också att detta beslut leder till att klyftan mellan rik och fattig i Sverige vidgas. Jag är inte så säker på det. Poängen med att ta bort förmögenhetsskatten är att kapital inte ska flyttas ut ur landet i samma utsträckning som tidigare, utan istället finnas kvar och investeras här. Sådana investeringar bidrar till att fler får arbete, och det bör i första hand gynna dem som inte har det så gott ställt.

Andra bloggar om: Citroën, förmögenhetsskatt, kristdemokraterna, Skånetrafiken, socialdemokraterna

Kristdemokratisk skolminister?!

I morse, på väg till arbetet, lyssnade jag till P1:s Kulturnytt, där bland andra skolminister Jan Björklund kommenterade diskussionen om vilka böcker som vanligast förekommer som klassuppsättningar i svenska skolor. Bland det mest intressanta var de ideologiska markeringar som Björklund framförde, vilka skilde sig från vad man kunde vänta från en liberal: "I en samhällsgemenskap så är det viktigt att vi har gemensamma referensramar", följt av en förklaring av att vi inte lever som isolerade varelser utan har gemensamma kulturella ramar. Sannerligen, man kan tro att ett och annat ljus har gått upp även för folkpartiet! Annars är alltså begreppet samhällsgemenskap centralt inom kristdemokratin, särskilt som den uttryckts i Sverige, medan liberaler oftare brukar betona individen.

Andra bloggar om: Jan Björklund, kristdemokraterna, folkpartiet

Mycket snack och lite verkstad

Christer Sturmark gnäller om att det finns för få lokaler för sekulära ceremonier, och kräver samtidigt att ansvaret för begravningsväsendet ska tas från Svenska Kyrkan och läggas på kommunerna. Om han och hans trosfränder tycker att det är viktigt att ha ceremonilokaler, vem hindrar dem att bygga? Sätt igång bara, på samma sätt som kristna och andra gjort i alla tider.

Andra bloggar om: Christer Sturmark, Svenska kyrkan

Visst är det knepigt?

Jag råkade ta en titt på hur folk tar sig till min oansenliga blogg, och upptäckte att några kommit via en länk på jennnie.blogg.se där det finns en kommentar på hennes inlägg. Kommentaren är undertecknad av "Anders", och pekar på den här sidan. Men det är inte jag som skrivit kommentaren! Vad är poängen att skriva något, utan att stå för det, och påstå sig vara någon annan? Det var inget allvarligt i sak, möjligen något förvirrat, men som sagt varför?