I SvT:s Existens ikväll diskuterades statsbidrag till religiösa organisationer. Rossana Dinamarca, riksdagsledamot (v), argumenterade för att staten minsann inte borde ge bidrag till organisationer som har andra åsikter än de som staten själv står för. Men vänta, är inte det att spänna vagnen före hästen? Är det inte de rörelser av olika slag som finns i samhället som ska bilda opinion, och den opinionen ska påverka medborgarnas val av vilka som sitter i parlamentet, och så småningom den politik som förs och de beslut som fattas?
Fast just det, det är ju bara i demokratier, där folket tillåts styra, som det är på det viset. Tänkte inte på det.
Dinamarcas resonemang bygger på att staten ska, eller åtminstone får, styra vad folkrörelser ska tycka och göra. Går det inte med morötter så blir det piska.
Jag tycker att hon är helt fel ute, men så tror jag också att organisationsliv och folkrörelser har ett värde i sig, inte bara som utförare av statens vilja. Statens ansvar är att stödja och ge förutsättningar.
Andra bloggar om: demokrati, religion, vänsterpartiet
tisdag 3 april 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar