Nyår närmar sig

Nu har jag tagit paus i förberedelserna inför nyårsmenyn. Hela menyn och alla recept går att hitta i senaste numret av tidningen Gourmet. Den inleds med en ammis bestående av en laxtartar och rökt ankbröst på krutong med getostcrème och portvinssirap. När så aptiten väckts blir det halstrade pilgrimsmusslor med fänkålssoppa och fänkålssallad. De gäster som inte äter skaldjur får väl slippa musslorna. Huvudrätten blir hjortfilé med palsternackspuré, rödvinssky och bondbönor. Knepigast var att hitta bondbönor, men en av butikerna på Söder, med många arabiska kunder, blev räddningen. Ett par goda ostar ackompanjeras av en smaskig granatäppelkompott, innan det är dags för efterrätten; crème brûlée smaksatt med lakrits samt hallonyoghurtglass och mangosalsa. Dessutom en massa gott att dricka till...

Om sedan gästerna orkar mer blir det nog en kopp kaffe och tårta innan tolvslaget.

Imorgon är det tid att baka brödet, koka soppan och steka köttet! Gott nytt år!

Andra bloggar om: nyår, mat

Vem vann på Saddams död?

Saddam Hussein avrättades i morse. Min sorg över hans bortgång är synnerligen begränsad, men jag kan inte se att det var rätt som skedde.

För det första beror människans rätt till liv inte på vad hon gör utan på vad hon är. Man kan inte, ej heller med groteska dåd som Saddam, förverka sin rätt att leva.

För det andra borde han ha fått tillbringa återstoden av sitt liv, mänskligt att döma ett hyggligt antal år, bakom lås och bom och där ha begrundat sina illdåd. Avrättningen gjorde att han slapp ifrån att konfronteras med sig själv på det sättet.

För det tredje fanns det många fler brott som han anklagades för, som nu inte kommer att bli fullständigt utredda, eftersom den huvudmisstänkte inte längre kan ställas till svars. Det är här som det är bäddat för allsköns konspirationsteorier. Vem eller vilka tjänar på att Saddam Hussein inte fick tillfälle att stå till svars? Finns det fler inblandade än de som vi hittills trott, i den nuvarande irakiska ledningen eller på andra håll?

Andra bloggar om: saddam hussein, dödsstraff

Lever Du än? Jajamän!

Fast med tanke på frekvensen av inlägg på bloggen kan jag förstå om någon börjat tvivla. Så märkligt att det blev mer före valet, än efter. Nåväl, nu börjar det politikfria år som hustrun önskade sig, och som blev en politikfri mandatperiod, gå mot sitt slut. Imorgon börjar jag förberedelserna för att tillträda som förtroendevald revisor i Helsingborgs stad, med att göra ett besök hos stadsrevisionen dvs. de tjänstemän som biträder revisorerna i granskningen.

Denna dag har annars innehållit två kyrkobesök; först en premiärvisit i S:t Olofs kyrka (SvK) där Anders Knutsson predikade om förberedelsen inför julen, "Bana väg för Herren" är ju temat för den tredje söndagen i advent. Ikväll har vi så varit i Rosengårdskyrkan där församlingens kör sjungit in julen, med god hjälp av en duktig blockflöjtsolist från musikskolan.

För övrigt pågår så sakta julstöket i huset, där ett av projekten under den kommande veckan är att försöka sortera böckerna i vardagsrummets bokhyllor, så att det blir lättare att veta var man ska leta. Typ om romaner står för sig och politisk teori för sig...

Sakta på väg mot Vasaloppet

Idag blev det äntligen en rad till i träningsdagboken. Ett par varv på "Frigoscandia-rundan" med rullskidor, gör att samvetet mår lite bättre. Rundan har sitt namn eftersom den bland annat innehåller en kilometerlång uppförsbacke utanför ett av stadens större företag. Det ger goda tillfällen att träna diagonalåkning, vilket annars inte är helt enkelt i en bygd som inte är så värst kuperad. Efter rundan bastu med familjen.

Imorgon styrs kosan mot Ljungbyhed och vikariatet som enhetschef inom äldreomsorgen, vilket nu pågått i snart två månader! Tiden går fort när man har roligt :-) På eftermiddagen är det dags för den årliga kontrollbesiktningen av bilen, och sedan får vi se hur det går att ta sig till arbetet...

Hur svårt är det att stå för vad man gjort?

De senaste dagarna har delar av den nytillträdda regeringen mest liknat en kennel. Pudlar på alla håll. Jag som inte ens gillar pudlar (hundarna,alltså...).

Jag frågar mig, hur svårt är det egentligen att stå för vad man gjort? Antingen har man som Tobias Billström en någorlunda genomtänkt motivering och bedriver sin civila olydnad, men då får man också ta det straff som eventuellt utdöms utan knot. I annat fall är man småsnål eller girig, men knappast slarvig. Det låter bara pinsamt när vuxna, medvetna och engagerade människor påstår det. Självklart har de vetat vad de gjort, och självklart har de gjort fel. Läs gärna vad Ehrenberg skriver i saken.

I fortsättningen önskar jag mig ärliga politiker, och ärlighet bland människor över huvud taget. Historien med klippta kvitton, Tobleroneinköp etc. borde ha fått vara just historia.

Nu är det dags att få några timmars sömn, innan det är tid att gratulera familjens åttaåring. Hon önskar sig en MP3-spelare.

Andra bloggar om: regeringen, maria borelius, cecilia stegö chilò, tobias billström

Patetisk Persson pensionerad!

Göran Persson har meddelat sin avgång, och än en gång skyller han på att folkpartiet tagit sig in i det socialdemokratiska datorsystemet, vilket visat sig läcka som ett såll. Det är patetiskt att han fortsätter att skylla på datorintrång, när det i själva verket är svenska folket som inte tycker att hans regering gjort ett tillräckligt bra jobb!

Regeringsskiftet är självfallet kvällens stora glädjeämne, medan den kristdemokratiska tillbakagången är nedslående, och tarvar eftertanke.

Andra bloggar om: socialdemokraterna, val2006, kristdemokraterna

Hur dålig säkerhet får man ha?

I Svenska Dagbladet kan man läsa om att SSU:s hemsida kapats, och att de som gjorde det även har gjort förbundets medlemsregister tillgängligt för vem som helst. Häromveckan uppenbarades det att moderpartiet har låtit användaridentiteter och lösenord spridas för vinden, så att det gick att komma åt säkerhetspolisens material om statsråden planering.

Hur usel datasäkerhet får man egentligen ha, om man gör anspråk på att kunna styra riket? I det senaste fallet ska det dessutom ha rört sig om en sedan tidigare känd felaktighet, som alltså kunde ha rättats till om man bara brytt sig om det.

Det är inte OK att hacka hemsidor, eller sprida ut medlemsuppgifter. Det är heller inte OK att hålla sig med så dåliga lösningar, att det är enkelt för någon att kapa sidan. Fast jag undrar fortfarande vad socialdemokraterna egentligen menar, då de dels säger att de vill tillåta fildelning, dels blir så förfärligt upprörda då någon delar ut deras filer?

För övrigt noterar jag att Kristdemokraterna är det parti som väljarna tycker utgjort valrörelsens största positiva överraskning, och socialdemokraterna är den största negativa överraskningen. Allt enligt SKOP:s undersökning.

Andra bloggar om: socialdemokraterna, val2006, kristdemokraterna, dataintrång, fildelning

Samlad allians

Sveriges televisions "stora" valdebatt är avslutad för den här gången. En samspelt och enig allians stod mot en splittrad och tvekande grupp samarbetspartier. Det är ingen tvekan om att allianspartierna har jobbat ihop sig, och verkligen vill regera tillsammans. Det är lika mycket oklart hur det går ifall vänsterns samarbete fortsätter. De tycks inte vara överens om särskilt mycket vad gäller hur riket ska styras. Göran Persson vill ha mandat för att regera vidare själv, och det enda man då kan vara säker på är att han kommer att behöva kompromissa med Lars Ohly och Peter Eriksson. Ajöss till jobben i svenska företag, som redan nu tvekar att anställa. Ajöss till äktenskapet som vi nu känner begreppet. Ajöss till ännu mer av familjens självbestämmande.

Med alliansen, och ett starkt Kristdemokratiskt inflytande, blir det istället ajöss till orättvisorna för småbarnsföräldrar, ajöss till ovärdigt bemötande i äldrevården och ajöss till fastighetsskatten!

Därför röstar jag på Kristdemokraterna. Gör det Du också!

Andra bloggar om: Kristdemokraterna, val2006, politik, alliansen

Fildelning, på våra villkor

Göran Persson tycker att fildelning är bra, åtminstone är det nog bra för väljarstödet på söndag om man säger att det ska vara tillåtet. Upphovsrätt och sånt är "gammal teknik" som man inte ska låta sig styras av, tydligen. Det där med att någon lagt ner arbete på att skriva, sjunga, spela och producera kan man väl bortse ifrån. Det finns säkert någon som kommer att vilja göra det även i framtiden, bara för att det är så kul. De kan väl äta kakor, om de inte får pengar till bröd?!

Fast när någon kollar filerna hos Görans egna bästa kompisar, då är det minsann annat ljud i skällan. Dataintrång, lågvattenmärke och allt vad det heter. Jojo, det är lätt att skära breda remmar i någon annans läder. Hur var det nu, "Vi måste se till så att ungdomar som gör den här nedladdningen inte upplever sig som kriminella." Gäller det även medlemmar i LUF?

Andra bloggar om: val2006, socialdemokraterna, folkpartiet, dataintrång, fildelning

Är hon feg eller fånig?

Kristdemokraternas vice ordförande Maria Larsson utmanade häromdagen Mona Sahlin på debatt om familjepolitiken, efter att Sahlin varnat allmänheten för att Kristdemokrater i familjepolitiken är som en räv i hönshuset. Man kunde tro att Mona Sahlin hade något att utveckla i sammanhanget, eller tyckte att hon hade bättre förslag och argument än Maria Larsson.

Döm om min förvåning när nu Höglandsnytt redovisar att socialdemokraterna inte vågar ta debatten. Det är inte trovärdigt att påstå att kalendern är så full att det inte går, säg istället som det är: Vi vill inte, för vi har bestämt oss för att tiga ihjäl Kristdemokraterna så gott det går.

När Mona Sahlins pressekreterare dessutom anför som skäl, att partiernas skilda synsätt redan är klara och tydliga för väljarna, undrar man varför de är beredda att debattera med moderaterna? Det är kanske mer tveksamt vilka skillnaderna är?

Andra bloggar om: Kristdemokraterna, socialdemokraterna, Maria Larsson, Mona Sahlin, familjepolitik, val2006

Jag har placerat min blogg i
Ramlösa på bloggkartan.se

Vad tre veta vet världen

Det är inte lätt att vara partiombudsman. Man får en fruktansvärd massa information, och en del ska man se till att alla andra får del av, annat ska helst så få som möjligt känna till. Lösenord och valplanering ska exempelvis bara man själv, respektive en ganska liten intern grupp, veta om. Med lösenord är det dessbättre så att de går att ändra, just för att om någon annan klurat ut det, så ska vederbörande inte kunna ställa till med för mycket skada.

Nu rapporteras det om att en socialdemokratisk ombudsman (såvitt jag förstår) har haft sitt användar-id och lösenord till SAPnet på drift under hela detta år. Det innebär att denne ombudsman inte ändrat lösenord på länge. Om jag varit dataansvarig eller säkerhetsansvarig inom socialdemokratin skulle jag tycka att det var snudd på tjänstefel. När det dessutom låter höra sig att där funnits tillgång till information från säkerhetspolisen, som antydningsvis borde hållas hemlig, så blir det än allvarligare. Hur står det till med säkerhetsmedvetandet i regeringspartiet?

Socialdemokraterna blir med rätta upprörda över att en LUF-are (och kanske fler) använt de inloggningsuppgifter som kommit på drift, men hur handskas man själv med information som kanske rentav rör rikets eller statsledningens säkerhet?

Liberalernas moraliska halt har fått sig en törn, och socialdemokratins förmåga att styra riket kan faktiskt också ifrågasättas.

Man borde kunna begära större ärlighet av LUF-are.
Man borde kunna begära större säkerhetsmedvetenhet av regeringspartiets tjänstemän.

"En må få veta,
en andre icke;
veta det tre, så vet världen."
ur Havamal 63

Andra bloggar om: Socialdemokraterna, folkpartiet, val2006, dataintrång

Absurd klåfingrighet

I Västernorrland ska barn på förskola inte längre få baka chokladbollar. Enligt vad Dagbladet skriver, så tycker Barnhälsovården och Smittskyddsenheten att det är alldeles för farligt och ohygieniskt.

Halleda, som man säger i Skåne, hur klåfingrig får man bli? Om man bara tvättar händerna innan man sätter igång med bakningen så är det väl inga större bekymmer. Har inte barnhälsovården haft med barn att göra tidigare? Isåfall borde man begripa hur roligt barnen tycker att det är att hjälpa till med bakning, och hur bra det är att de får den möjligheten. Utan att ha några bevis för det så lutar jag ändå mer åt devisen "det som inte dödar, det härdar" än det som man tycks förorda i Västernorrland: "Ta bort allt det fula". Jag misstänker att en överdriven renlighetsiver snarast gör oss mer känsliga för även en naturlig bakterieflora, och det verkar som om det är det diket man hamnat i i Västernorrland.

För övrigt innehåller inte chokladbollar, som de nu kallas, någon choklad. Mitt recept som jag skrev av då jag gick i lekskolan på 60-talet innehåller 1 hg margarin, 3 dl havregryn och 1 kkp socker. Detta rörs samman, därefter tillsätts 1 msk vaniljsocker, 2 msk kakao och 1 msk "kalt" kaffe. Formas till bollar, och rullas i pärlsocker. Å andra sidan hade inte heller det förra namnet någon koppling till innehållet. Men goda är de!

Andra bloggar om: hembakt, chokladbollar

Surt, sa räven

Mona Sahlin är besviken över att alliansen lyckats bli överens om ytterligare ett stort politikområde, familjepolitiken. Hon anklagar folkpartiet för att ha "släppt in" Kristdemokraterna, och att detta parti nu glufsar i sig allt det kan. Förmodligen menar hon att Kristdemokraterna lyckats alltför väl med att prägla utformningen av alliansförslaget.

Sahlin säger att socialdemokraternas familjepolitik ska stödja kvinnors möjligheter att föda barn och att arbeta. Tro det. Hon säger däremot inget om att stödja familjen i att ordna barnomsorgen på det sätt familjen finner lämpligast. Det är där en stor del av skillnaden ligger. Socialdemokraterna: "Alla ska med". Alliansen: "Hur kan samhället bäst stödja Er familj?"

Ytterligare ett par frågor inställer sig:
* Har socialdemokraterna verkligen någon familjepolitik? Begreppet finns nämligen inte i deras valmanifest
* Vad är de tre samarbetspartiernas besked till väljarna i frågan? Är detta något som de kunnat komma överens om?

Det är nog Mona Sahlin själv som mest påminner om räven i sammanhanget, när hon tvingas åse hur alliansen kommer överens på område efter område samtidigt som hennes eget lag inte ens är överens om ifall man ska vara ett lag tillsammans. Surt, sa räven.

Andra bloggar om: Kristdemokraterna, alliansen, socialdemokraterna, familjepolitik, val2006

Dödbakt förslag

Livsmedelsverket har fått för sig att det ska rädda mänskligheten från hembakta bullar, sådana som serveras vid kyrkkaffe, säljs för att finansiera skolresor osv. Milde tid! Har de inte annat för sig? Dessutom skyller de på EU, som inte alls har några regler som tvingar oss till dylika stolligheter. Skärpning!

Kristdemokraternas vice ordförande Maria Larsson har, liksom centerkvinnornas ordförande Annika Qarlsson, frågat jordbruksminister Ann-Kristin Nykvist hur hon förklarar det hela. Ministern ville ha lite tid på sig att studera frågan. Det kan nog behövas, för tydligen behövs en smärre kulturrevolution på Livsmedelsverket.

Gör som den "gamla" centerpartisten Marianne Karlsson i Skänninge (f.d. riksdagsledamot m.m.), strunta i dumheterna och baka på! Det ska jag göra (fast matbröd, inte bullar).

För övrigt har gräsmattan kommit en bit i sin återhämtning efter semestern. Det vita havet av baldersbrå är borta (de flesta med åtminstone en bit av roten), fingrarna värker och efter en omgång med gräsklipparen ser det sanslöst tufsigt ut. Det får bli en runda till idag. Fast först ska jag se till att fylla på bokbordet i kyrkan, inför söndagen då vi öppnar för säsongen, samt luncha med min kära hustru som råkar ha en timme över i stan mitt på dagen.

Andra bloggar om: Livsmedelsverket, Kristdemokraterna, Centerpartiet, Centerkvinnorna, hembakt, regeringen, EU

Mellan himmel och hav

I dag hade missionsförsamlingarna i nordvästra Skåne, Rosengårdskyrkan, Rönnekyrkan och Centrumkyrkan i Bjuv, förlagt sin gudstjänst till Örestrand. Efter att den som velat kunnat fika samlades en 80-90 personer i Örestrandskyrkan frampå eftermiddagen. Gospelkören Chariô från Bjuv medverkade med härlig sång, tolv personer som lät som betydligt fler. Joakim Stenmo, pastor i Rönnekyrkan, predikade och utmanade oss att våga oss ut emot horisonten, istället för att kajka fram och tillbaka innanför hamnens pirar. Kristina Andréen, pastor i Centrumkyrkan, visade att alla är viktiga för helheten, även om man själv känner sig som en liten, knubbig och oansenlig potatis.

Många dröjde sig kvar efter gudstjänsten för att äta en grillad korv (det fanns sittplatser inomhus, så ingen skulle behöva vara ute i hällregnet), och talas vid. Under hösten kommer det att firas gudstjänst på Örestrand åtminstone någon gång i månaden, och förhoppningen är att det ska vara till glädje och uppbyggelse både för tillresande från olika håll och för boende i Kullabygden.

Andra bloggar om: Missionskyrkan, Örestrand, Kullabygden

Socialistisk familjepolitik, för några, inte för alla

Folkpartiet har idag presenterat en delvis förändrad familjepolitik. Det som ändrats är att partiet numer accepterar att ett kommande vårdnadsbidrag skulle kunna vara kommunalt och inte statligt. Även om (fp) har en del brasklappar i sitt förslag så innebär det ändå ett närmande till den syn som Kristdemokraterna har. Det har främst varit skillnaderna mellan (fp) och Kristdemokraterna som har gjort det svårt för alliansen att ena sig om familjepolitiken.

Så ska då socialdemokraterna kommentera det folkpartistiska utspelet, och vad får man höra? Jo, socialminister Berit Andnor beklagar sig över att (fp) "sviker sina ideal" och ägnar sig åt "nedrustning av barnomsorgen". Samtidigt försöker hon få någon att tro på att eftersom "moderaterna bestämmer" så kommer folkpartiet inte att få igenom ett vårdnadsbidrag enligt sina idéer. Tro det. Nån som har hört moderaterna diskutera vårdnadsbidrag på sistone? Inte? Kan det möjligen vara Kristdemokraterna som drivit frågan, och kommer att fortsätta göra det? Det kan förstås inte Berit Andnor ta hänsyn till, eftersom hennes order är att inte knysta om att det finns ett kristdemokratiskt parti, och än mindre kommentera vad detta parti tycker. Synd för henne att Kristdemokraterna ligger bakom flera av de förslag som varit i centrum för valdebatten så här långt; fastighetsskatt, värdighetsgaranti och vårdnadsbidrag är några av de viktigaste.

Samtidigt kan man inte låta bli att kommentera den socialdemokratiska synen på vad barnomsorg är. Om man låter alla barn vara med och dela på de resurser som anslås för barnomsorg, så är det nedrustning man håller på med. Om man ger rejäla subventioner åt barnomsorg som bedrivs inom förskolan, men inte en krona till de föräldrar som hellre vill lösa den på annat sätt, då är man progressiv och satsar. Hur var det nu, alla ska med? Jo, men dit socialdemokraterna vill, inte dit de själva kunde tänkas vilja.

Andra bloggar om: vårdnadsbidrag, Kristdemokraterna, folkpartiet, socialdemokraterna, Berit Andnor, familjepolitik

Kristdemokraterna är mer handlingskraftiga

...än socialdemokraterna. När en anställd vid Kristdemokratiska Ungdomsförbundets Stockholmsdistrikt försökte lura till sig uppgifter om hur SSU tänkt bedriva sin valrörelse upptäcktes försöket med hjälp av nummerpresentatören. Det ska ha skett i förra veckan. Socialdemokraterna kan inte ha tyckt att det var stor katastrof, för då borde de ha reagerat direkt. Nu valde de att, som av en händelse, släppa nyheten dagen efter Göran Hägglunds utfrågning i Svt.

Kristdemokraterna reagerade lite annorlunda. Tjejen har fått lämna sin anställning hos ungdomsförbundet med omedelbar verkan, och kommer inte att få några uppgifter under resten av valrörelsen. Hennes agerande är nämligen inte acceptabelt. Även om det har förekommit liknande beteende från personer i andra partier (bl.a. ett med kansli på Sveavägen i Stockholm), så ska inte kristdemokrater bete sig på det viset. Att ta itu med saken direkt är också ett sätt att visa på att frågan om rätt och fel faktiskt är viktig på riktigt, och inte främst föremål för taktiska överväganden.

Andra bloggar om: val2006, kristdemokraterna, socialdemokraterna, KDU, SSU, Göran Hägglund

Valmanifest från alliansen

Idag presenterade Allians för Sverige sitt valmanifest. Ett dokument som är resultatet av två års arbete av en mängd politiker från de fyra partierna. Ganska imponerande, måste jag säga. Eller som Göran Hägglund uttryckte det: "Historiskt", vilket det ju faktiskt också är. Aldrig förr har flera olika partier gått fram under ett gemensamt valmanifest på detta sätt.

Naturligtvis finns det saker som jag skulle vilja ha ännu tydligare, men det ligger ändå i sakens natur när det handlar om flera olika partier. Nu har väljarna ett tydligt alternativ att värdera. Finns det fler tydliga och realistiska regeringsalternativ? Socialdemokraterna har ett eget valmanifest, som deras stödpartier inte står bakom. Mp har idag varit mycket tydliga med att de inte är beredda att ännu en mandatperiod ha ett liknande samarbete som nu, utan de vill sitta med i en regering för att stödja den. Isåfall lär det innebära förhandlingar och kompromisser. Vilken politik kan man egentligen vänta, om Göran Persson fortsätter som statsminister? Det lär ingen få veta förrän i början av oktober, och då är det så dags.

Andra bloggar om: alliansen, val2006, kristdemokraterna

Omskriven i Lokaltidningen

...har jag minsann blivit! I förra veckan var en reporter på hemma-hos-besök, och gjorde en intervju med mig, som står som nummer 10 på listan till kommunfullmäktige. Lokaltidningen i Helsingborg har tydligen bestämt sig för att porträttera någon kandidat en bit ner på listan, från alla de partier som ställer upp i valet. Från Kristdemokraterna blev det alltså jag! Det var en trevlig pratstund vi hade, och det som står i tidningen stämmer rätt väl överens med vad som sades.

Idag var jag och döttrarna i Helsingör, och besökte Öresundsakvariet. En kul och annorlunda upplevelse. På vägen dit erfor vi att Bajens fans tagit sig hela vägen ner hit inför kvällens match, och ville göra ett besök även på andra sidan sundet. När vi efter akvariebesöket gick svängen om torget hörde vi dem åter, glatt skrålande om sitt kära lag. Undrar om de kom i tid till Olympia? Vi tog färjan tillbaks till Sundets pärla, och där upptäckte jag att Lokaltidningen redan fanns tillgänglig, och jag kunde knipa mig ett exemplar på Knutpunkten (annars kommer den i brevlådorna någon av de närmaste dagarna).

Sedan ser jag att det s.k. Osynliga partiet och en del andra roat sig med att försöka sabotera en manifestation mot fastighetsskatten, som hölls i Stockholm. Samma aktivister har tidigare visat sin respekt för andra människors åsikter genom att vandalisera centerpartiets och Kristdemokraternas kanslier på skilda håll i landet. Idag var argumentet att de ville ge sig på "de rika", för att dessa "rika" ville sänka sina höga fastighetsskatter. Men hallå! Det är ju uppenbart att det inte är den stora begåvningsreserven som uttalat sig, men lite mer insikt kunde man ändå önska sig. Det är ju just de om inte är rika som drabbas av fastighetsskatten, nämligen när de som verkligen är rika köper grannens hus, och därmed trissar upp taxeringsvärdena. Du får betala, därför att grannen sålt dyrt, oavsett om Du har pengar eller inte. Det är orättfärdigt, och därför måste den skatten bort. Det är bättre att om det behövs (och det gör det säkert) höja skatten man betalar då man faktiskt sålt en fastighet, och verkligen har pengar. Just så är det kristdemokratiska förslaget utformat.

För övrigt anser jag att familjepolitiken ska präglas av valfrihet, rättvisa mellan olika barnomsorgsformer och ge förutsättningar för mer tid med barnen.

Tid för barnen

Imorgon är det tid för barnen att börja skolan. Det visade sig att fler drabbats av den insikten. Då vi ställde kosan mot Väla köpcentrum för att köpa ny skolväska till äldsta dottern var det bilkö ut till rondellen, dvs. man kunde räkna med en halvtimme bara för att hitta en parkering innan det vore dags att trängas med halva nordvästskånes befolkning. Det fick vara. Efter att ha insett att citybutikerna praktiskt taget samfälligt höll stängt på vilodagen, vilket jag uppskattar men som just idag var lite opraktiskt, körde vi direkt hem till svärmor och svärfar.

Svärfar har drabbats av lungcancer, och behöver ha syrgas. Han kom hem från sin senaste sjukhusvistelse i veckan, och fick då installerat en "syrgasapparat" där hemma. Den har lång slang, så han kan för den delen röra sig i hela huset och ute på altanen. Däremot har han inte fått någon syrgastub, så att han kan ge sig iväg hemifrån. En säkert välmenande personal på lungmottagningen tyckte att han först skulle landa därhemma, innan det var aktuellt. Ursäkta, men det är väl inte deras sak att bestämma? Nu innebar deras senfärdighet att han missade sitt äldsta barnbarns 10-årskalas. Om han stannar hemma för att han inte orkar, så är det en sak, men om han tvingas till det för att sjukvården inte har fantasi nog, så är det något helt annat, och illa.

För övrigt anser jag att familjepolitiken ska präglas av valfrihet, rättvisa mellan olika barnomsorgsformer och ge förutsättningar för mer tid med barnen.

Uppåt väggarna

Denna dag har ägnats åt släktkalas, för vår äldsta dotter som fyller tio år i veckan som kommer. Alla kusiner, och även de äldre släktingarna, var inbjudna till klätterväggen i Rosengårdskyrkan. Där fick de prova på att ta sig uppför Mount Everest, K2 eller Makalu. Ansträngande och kul, även för mig som stod på golvet och säkrade. Därefter hem för middag med etiopisk pepparsås (jag ägnade halva natten åt att pyssla om bloggen, och kunde samtidigt hålla ett öga på rödlöken som skulle torrbryna på låg värme i sisådär 5-6 timmar!). Framåt kvällen vankades kräftor, och när gästerna begivit sig hemåt kunde jag och hustrun sätta oss med levande ljus under stjärnorna, en praktiskt taget vindstilla kväll.

Alla ska med, antingen de vill eller inte

Så har socialdemokraterna presenterat sitt valmanifest. Det bör man läsa noga, för det är det enda som man (möjligen) kan räkna med att de tänker försöka leva efter när valet passerats. Allt annat de säger och skriver har de åtminstone efter tidigare valrörelser haft för vana att bortförklara, med att det inte stått med i valmanifestet.

I valmanifestet framgår alltså att den socialistiska vägen med att samhället ska ta över föräldrarnas ansvar för att uppfostra barnen, den vägen vill man gå vidare på. Ja, socialistiska, frågan är om man inte rent av skulle skriva "kommunistiska", med tanke på vad Marx och Engels skriver i sitt Kommunistiska manifest om att de "i stället för uppfostran i hemmet sätter samhällelig uppfostran."

Jag tror inte att samhället fungerar på det sättet. Snarare är det så att familjen är en naturlig gemenskap, som bör få stöd från andra delar av samhället för att kunna utföra sina uppgifter. I stället för att, som socialdemokraterna, styra familjerna till att placera barnen i förskola, borde samhället fråga sig hur familjerna anser att barnen bäst tas om hand, och anpassa sitt stöd efter det. Varje barn är en unik person, med unika behov, som måste mötas och bemötas personligt.

I brevlådan idag...

låg det en folder där det stod: "Välkommen till Helsingborg. Här röstar vi på Sverigedemokraterna." Skulle inte tro det. En av mina vänner har istället flyttat från stan just för att han, som ursprungligen kommer från ett annat land, inte kände sig välkommen och trygg här.

Sverigedemokraterna presenterar sig som ett parti för och av vanliga svenskar. Jag vill ha ett parti som ser till alla människor, och som inser att alla människor har ett absolut och lika värde. Därför kandiderar jag för Kristdemokraterna i höstens val. En av (sd)-kandidaterna säger att de inte "principiellt (har) något emot invandrare", och exemplifierar med de många duktiga invandrare som kom på 60- och 70-talen och som bidragit med mycket för Sverige. En annan säger att de pensionärer som genom hårt arbete byggt upp vårt land förtjänar en god service och en värdig ålderdom. Jaha, och de som inte kunnat arbeta då, hurdan ålderdom förtjänar de enligt (sd)? Ättestupa kanske? En sådan nyttoinriktad syn på människor är ingen bra utgångspunkt för att forma en politik.

Allas lika värde är en nödvändig grund för att få ett gott samhälle, och det leder till större konsekvenser för den praktiska politiken än man kanske först inser.

Den som gapar över mycket

Aftonbladet idag har lyckats få till en riktigt säljande löpsedel. "Bluffen med Kravmaten" säger man sig avslöja, och "visar" sedan hur den Krav-märkta maten inte ska vara nyttigare eller ha mindre rester av bekämpningsmedel än den konventionellt odlade maten. Visserligen hade de konventionella morötterna lite giftrester, men vadå det var väl inte så farligt?

Den verkliga bluffaren är väl snarare Aftonbladet. Krav-märkning är inte i första hand till för att man ska hitta nyttigare mat, utan för att man ska hitta produkter som där de odlas ger mindre miljöbelastning än konventionellt odlade. Varför jämför inte tidningen utifrån det kriteriet? Hade storyn riskerat att spricka kanske?

Regeringen spårar ur

På Svt:s nyheter kunde vi ikväll höra att Banverket planerar att lägga ner 17 olika järnvägssträckor. Än en gång visar det sig att den socialdemokratiska regeringen har spårat ur. Denna gång vad gäller infrastruktur och kommunikationer. Deras brist på förståelse eller framförhållning tycks nu leda till att norra Bohuslän kapas bort från järnvägskartan, och att linjen Nässjö-Halmstad delas upp i tre olika delar, där mittdelen läggs ner. Riktigt patetiskt var det att höra miljöpartiets Peter Eriksson sitta i studion och försöka slingra sig ur effekterna av det beslut som hans eget parti varit med om att arbeta fram. Han kunde inte ens få ur sig att han tyckte det var ett felaktigt beslut, utan försökte lova större satsningar på järnvägen i framtiden. Det har ju (mp) lovat förr, och nu ser vi vad det blir i verkligheten.

Sverige behöver en ny regering, som borde innehålla en kommunikationsminister. Då finns det förutsättningar för att kunna satsa långsiktigt på spårburen trafik, framförallt där det redan nu finns en uppenbar efterfrågan.

South Sweden Tour 2006

Kära dagbok...

Nu har familjen återvänt till en igenslammad pool med mygglarver (trodde först det var grodyngel, men det är mest sannolikt mygglarver) och gröna alger, efter att ha turnerat runt landets södra delar i två och en halv vecka.

Vi inledde med några dagar i Trollhättan och Vänersborg för att hälsa på goda vänner, och tog oss sedan till Skövde för att vara med om sommarens Oas-möte. För min del var det första gången, men jag ser redan fram emot nästa tillfälle. På en mängd olika sätt visade det sig vad kristendom är när man låter Jesus stå i centrum, istället för att låta en massa andra och mindre viktiga ting ta plats. Inte minst blir man imponerad av Barn-Oas som tar barnen på ett oerhört allvar. Det är inte gulligt när ett par hundra barn strömmar fram för att sjunga och dansa inför Gud av hjärtans lust, det är på allvar! Paw rikk-tith! Jag blev alltmer befäst i min tro att det är så här ekumeniskt samarbete byggs, genom att mötas i bön, lovsång och gudstjänst. Det innebär inte att skillnader inte finns, utan att det som är viktigast tillåts vara just viktigast.

Under dagarna i Skövde hann vi även med en avstickare till Hjo för att hälsa på den gamla kollegan (se länk), och få en exklusiv guidning i den vackra lilla staden vid Vättern. Dessutom en titt i en nyutkommen bok av en författare som verkar tycka ganska synd om sig själv, eftersom hon bara erbjöds en femteplats på valsedeln i höstens val. Då bytte hon parti och nu står hon på plats 40. Hoppas hon är nöjd. Själv blev jag mest trött.

Efter en kort mellanlandning i föräldrahemmet i Vetlanda gick så turen vidare till Gotland, där svärmor och svärfar med alla barn och barnbarn hyrt in sig i EFS missionshus i Hejde, några mil SO Visby. Därifrån har vi sedan gjort utflykter till Visby (tornerspel och strosat i staden, tradig saffranspannkaka på medeltidsveckan), Lummelundagrottorna, Fårö (god saffranspannkaka), Kneippbyn (en dag var definitivt tillräckligt) och Ljugarn (bangolfen höll på att blåsa bort, de som ägnade sig åt windsurfing och kitesurfing hade det däremot riktigt bra förspänt).

Nu är det bara att ladda inför kommande anställningsintervjuer!

Jag blir så trött

Enligt Radio Norrbotten så har de socialdemokratiska kvinnorna i Boden genomfört en namninsamling mot Oas-rörelsens möte, eftersom de (s-kvinnorna alltså) anser att Oas-rörelsen är emot kvinnliga präster. Förmodligen anser väl då s-kvinnorna motsatsen, dvs. att det är bra, rätt eller nödvändigt att kvinnor är präster. Man kan fråga sig, hur de kommit fram till den slutsatsen? Är det genom bibelstudier under bön och fasta? Det vore ett hedervärt sätt. Då kunde man rentav bli så trygg i sin egen syn, att man bättre tålde att andra kom fram till en annan. Varför lägger sig s-kvinnorna i vilka åsikter en kristen rörelse har, undrar jag. Har de själva något att komma med i de för sammanhanget centrala frågorna? Vad är s-kvinnornas officiella syn vad gäller: Guds existens? Jesu anspråk på att vara vägen, sanningen och livet? Nödvändigheten av särskilt vigda präster ställt i relation till det allmänna prästadömet?

Den socialdemokratiska valrörelseslogan som lyder "alla ska med, så enkelt är det" visar sig än en gång vara en farlig likriktning. Den som inte tycker på samma sätt som vi ska stampas ut, osynliggöras och krossas. Hur mycket demokrati ligger det bakom ett sådant agerande? Inte mycket, snarare verkar s-linjen utgå från att makt är rätt, och att andra ska rätta och packa sig efter vad socialdemokraterna hittat på. Aldrig i livet!

Det blir en dag på...

Nu, om inte förr, är det sommar. H har börjat sin semester, och det firade vi med att besöka Bunker Bar igår kväll. Gott och trevligt, och sedan efterrätt på La Plage lite längre bort längs strandpromenaden.

Idag har familjen och delar av släkten varit i Helsingör, för en synnerligen traditionsbunden runda: gågatan med alla affärer, röd pölse med öl på torget och glass i den lilla gränden på väg tillbaks till färjan. Avslutning hemma hos svärmor och svärfar, med de inhandlade danska wienerbröden till kvällskaffet.

Lite svalt att sitta ute och provsmaka de övriga danska inköpen, så det får ske inomhus.

Behåll värnplikten!

På Brännpunkt i Svd idag argumenterar de fyra ledande företrädarna för Alliansen för att avskaffa den allmänna värnplikten. Jag tror att de är på fel spår. Visserligen har de rätt i att det finns problem i att en så liten andel av årskullen nu erbjuds utbildning, men å andra sidan har det aldrig varit tal om en "värnrätt" i den meningen utan just en värnplikt. Om det behövs för rikets säkerhet är det en plikt att ställa upp, och för att kunna ställa upp på ett meningsfullt sätt behöver man ha fått utbildning. Att ha en värnplikt som Sverige gör även att försvaret tillgodogör sig hela det civila samhällets kompetenser, vilket inte minst visar sig då svenska förband åker ut internationellt.

Att ha värnplikt är en slags försäkring mot kommande hot. Just nu ser alla direkta hot ut att vara mycket avlägsna, vilket gör att "försäkringspremien" (vårt behov av att utbilda soldater) är låg. Jag tror dock att det är bättre att bibehålla en låg premie än att säga upp försäkringen helt, det är svårt att teckna om den ifall det skulle visa sig behövas.

Pinsamt ovan känsla

Det var längesedan jag hade träningvärk i benen, men idag har de känts av. Det beror på att jag igår kväll tog ett par varv på terrängspåret i Ramlösa brunnspark. I bästa fall blev det totalt fem kilometer, inklusive sträckan dit och hem, och äventyret varade i 27 minuter. Till min stora glädje har däremot inte mitt vänstra knä gjort sig påmint, överansträngt som det varit med en konvalescens på ett par år. Nu gäller det bara att se till att ta sig ut ett par gånger i veckan framöver, och bygga upp styrkan i lagom takt, så ska det nog gå att överleva Vasaloppet även kommande vinter.

Piensoho sa ja

Niklas Piensoho tackade ja till kallelsen att bli föreståndare för Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, skriver Dagen. Det är onekligen lite spännande att Europas största pingstförsamling väljer att kalla en missionspastor till föreståndare. Det är också ett tecken på att praktisk ekumenik inte alltid handlar om att man formulerar välavvägda texter, utan kan bestå i hjärtats och bönens gemenskap. Jag tror att både Filadelfiaförsamlingen och Niklas Piensoho är att gratulera.

Inga riktiga politiker

...tycker Daniel Braw om Kristdemokraterna. Skattepolitik och lagstiftning är vad en riktig politiker vill hålla på med, och det tycker inte Braw kännetecknar partiet. Han har tydligen inte uppmärksammat stadens egen riksdagsledamot Kenneth Lantz' kamp mot fastighetsskatten, det är väl skattepolitik om något? Senare i sin artikel klagar han över att olika lagförslag förs fram inom områden som han inte tycker man kan lagstifta om. Må så vara, men lagstiftning handlar det onekligen om. Det verkar som om Daniel Braw inte har gjort färdigt sin hemläxa.

Jag tror, tvärtemot vad Braw skriver, att det är viktigt att politiska partier diskuterar grunden för lagstiftningen, dvs. vilka idéer eller vilken ideologi som ligger bakom. Det är det bästa sättet för väljaren att kunna förutsäga i vilken riktning ett parti kommer att utveckla sig. I motsats till Braw, som tror att "partiets tänkaravdelning bestrider [---] varje ideologisk etikettering", är Kristdemokraterna fullt på det klara med att partiet är just kristdemokratiskt. Om HD:s ledarredaktion inte insett att kristdemokrati är en politisk ideologi så är det nog dags för en mer grundläggande utbildning.

Jag vet bäst

...tycker tydligen Nalin Pekgul, enligt vad SvD skriver. Hon påstår att barn hjärntvättas i religiösa friskolor, och verkar också mena att skolverkets tillsyn inte märker det. Vad är det för usel tillsyn som hennes regering har ansvar för? För det kan väl inte vara så att hon säger en sak, och menar en annan? Jo, tänk att det är just vad jag tror. Hon verkar, liksom skolministern, vara besvärad över att det svenska EU-medlemskapet tvingar oss att låta familjerna själva bestämma över vilken livsåskådning de vill att deras barn ska uppfostras i. Tydligen vill hon, i Alva Myrdals efterföljd, hellre att alla barn ska fostras till goda socialdemokrater.

Kanske vore det läge att utöva lite tillsyn över de läromedel som används i SFI-undervisningen. Häromveckan kunde man läsa utdrag ur sådana, som fick en att tro att det handlade om debattövningar på någon SSU-kurs. Där har Pekgul & co en uppgift att ta tag i, för att inte nyanlända svenskar ska få en fullständigt skev bild av landet de kommit till.

Bakom kulisserna

Så är det dags för ännu ett riksting, som jag kommer att följa på avstånd. Det är lite som när man passerade Liseberg i bil som barn; så nära, men ändå så långt borta...

Ja till kyrkogemenskap

Efter diskussion under två dagar, med 26 talare och tre skilda yrkanden, fattade kyrkokonferensen beslut om att bifalla förslaget till kyrkogemenskap mellan Svenska Missionskyrkan och Svenska kyrkan. Samma ärende kommer nu att komma upp för beslut i Svenska kyrkans kyrkomöte i höst. Det var en stor majoritet av ombuden som stödde förslaget, men det fanns de som ville tänka efter ytterligare ett varv, och de som ville avslå förslaget. Nu är det upp till de lokala församlingarna att gå vidare och med den här överenskommelsen som grund forma ett lokalt samarbete, allt under förutsättning att även Svenska kyrkan fattar samma beslut. Jag tror att det nu liksom tidigare kommer att vara mycket beroende på vilka personer som finns på skilda platser. Där personkemin och förståelsen av missionsbefallningen stämmer överens, finns det goda förutsättningar. Annars är det bara ord på ett papper.

Nu rusar förhandlingarna vidare, för att kunna bli klara med återstående ärenden på denna, den sista dagen i högtiden!

Varmt och gott

Gateau på Sturegallerian var inte helt fel! Kycklingfilé i god kryddning med vildris, och gott matbröd till, fick bli dagens lunch. Fast prisnivån är värre här än i Helsingborg.

Seminariet kl 14 handlade om att tro och vara delaktig. Först en stund om projektet Inuti, som handlar om att ta upp frågor om tro och församlingstillhörighet i första hand med ungdomar. Det är avgörande att ungdomar (och för den delen andra) kan känna delaktighet, och känner sig av hjärtat välkomna i församlingen och dess arbete. En egentligen självklar sak är att vi helt enkelt tar de tillfällen som finns att tala om vår tro och vad den innebär. Vad gör vi exempelvis av kyrkkaffet? Ordet vid bordet, var det nån som nämnde om.

En andra del på seminariet rörde mer allmänt frågan om medlemskap, och kom att fokusera ganska mycket på små barns medlemskap i församlingen. Jag kan tycka att det finns ett starkt samband mellan dop och medlemskap, om man vill döpa små barn har jag svårt att se konsekvensen i att inte samtidigt låta dem bli medlemmar i församlingen. Däremot är jag på det hela taget tveksam till att överhuvudtaget döpa den som inte själv har tagit ställning till det, vilket för min egen del löser en del av den problematiken.

Talträngda i tidsnöd

Dagen inleddes med att några församlingar inträdde i Missionskyrkan, medan andra konstaterades ha lämnat samfundet då de lagts ner eller gått ihop med andra. Därefter var det dags att diskutera kyrkoavgiften. Åsikterna gick åt vitt skilda håll, någon ville uttrycka att alla medlemmar borde ansluta sig, andra att det skulle vara en helt öppen fråga och att kyrkoavgiften och andra sätt att bidra till den gemensamma ekonomin skulle ses som helt likvärdiga. Beslutet blev som kyrkostyrelsen föreslagit; att sätta som mål att minst 40% av medlemmarna är anslutna senast 2008. Någon var skeptisk till att finnas med i myndigheternas register, och det kan man kanske förstå. Samtidigt undrar jag med Gary S. Paxton: "If you were arrested for being a christian, would there be enough evidence to help them convict you?" Då är för all del inte det faktum att man är med och betalar kyrkoavgift något så starkt bevis, men sättet att resonera kan man kanske ta vara på?

Den hetaste frågan hittills var verksamhetsplanen och budget, där spörsmålet om hur mycket pengar som ska anslås till Teologiska Högskolan i Stockholm (THS) var i centrum. Kyrkostyrelsen föreslog en minskning med 150 tkr, eftersom insamlingen ifjol gav mindre än förväntat, medan flera ombud ville bibehålla oförändrad nivå. Efter rösträkning fick ordföranden använda sin utslagsröst för att avgöra frågan. Det fick t.o.m. mig att komma upp i talarstolen, för att påpeka för ordföranden att han faktiskt har utslagsrösten, som utsedd förhandlingsordförande, oberoende av om han är ombud till konferensen eller inte. Det var väl en typisk Anders-fråga att göra inlägg i...

Missionskyrkan har också beslutat sig för att gå in i Arbetsgivaralliansen, en arbetsgivarorganisation för den ideella sektorn.

Sedan var det dags för konferensens stora fråga, kyrkogemenskap med Svenska Kyrkan. Presidiet hoppades på att klara av frågan före lunch, men icke. Hittills har vi fått ett avslagsyrkande, ett om återremiss och något förslag på tillägg, innan förhandlingarna ajournerades för andra aktiviteter under eftermiddagen. De återupptas imorgon. Den sakfråga som hittills diskuterats mest är den om dopet, där flera talare upplever en förskjutning i samfundets syn i riktning mot en luthersk syn.

Nu ska jag hitta något trevligt ställe att äta lunch på, innan det är tid för ett par seminarier!

Äntligen!!!

Vilken avslutning på kvällen! Först en riktigt skön gudstjänst med Missionskyrkans evangelister, förstärkta med kollegor från världens alla (nästan) hörn. Gott om tid för bön och förbön, det tror jag att kristenheten behöver generellt.

Sedan fotbollsmatch mot Paraguay. Jag, som är måttligt fotbollsintresserad, kom inte in i matchen förrän i andra halvlek. Till slut gav ändå arbetet utdelning, med ett rättvist mål. Nu avrundas aftonen med att tjuvlyssna på när Moh lägger sista handen vid nästa listetta?!

Seminarier och fortsättning

Efter lunchen på stan har femton parallella seminarier genomförts. Några av dem handlar om frågor som kommer upp på konferensen, övriga om andra intressanta ämnen. Det som behandlade samarbetet mellan Missionskyrkan och Svenska kyrkan var fulltecknat redan tidigt i morse, så det missade jag, men det fanns andra goda alternativ. Jag har nu alltså blivit mer kunnig i vad det kan innebära om Missionskyrkan blir medlem i Arbetsgivaralliansen. Det rör sig bland annat om att vara en arbetsgivare som tar väl hand om de anställda vi har, särskilt när något dyker upp som man inte är helt överens om hur man ska hantera.

Efter seminarierna har förhandlingarna fortsatt, även om presidiet ibland hoppar lite i föredragningslistan. Den mesta tiden i eftermiddag har ägnats årsberättelsen och beredningsutskottets yttrande. Beredningsutskottet är en intressant företeelse, de har under ett par dagars tid haft samtal och intervjuer med en mängd företrädare, för att göra en grundlig utvärdering av vad som fungerat bra och mindre bra under det gångna året. När de då redan tidigare exempelvis kritiserat att kyrkostyrelsens protokollshantering behöver ses över, och ingen förbättring skett, förstår jag att de reagerar med något irriterad kritik. Kyrkostyrelsen får se till att skärpa upp sig!

Som avrundning på dagens förhandlingar har de nya kandidaterna till kyrkostyrelsen presenterats; fem som har suttit med tidigare och fyra nya finns på förslag till de åtta platser som ska väljas. Under morgondagen blir det tillfälle att höra lite mer om vad kandidaterna tänker och tycker.

Nu är nästa programpunkt en kvällsgudstjänst i Filadelfiakyrkan på Rörstrandsgatan, på temat "Vägval för livets skull", med start 19.30.

Kyrkokonferensen har startat

Så har Svenska Missionskyrkans kyrkokonferens börjat, med pampig inledningsgudstjänst. Direkt efter gudstjänsten inleddes förhandlingarna, där Er bloggare valts till justerare. Det innebär att jag förväntas hålla koll på att det sekreterarna skriver i protokollet stämmer med vad som faktiskt hänt och beslutats. Det ska man ju som intresserad deltagare ändå hålla någorlunda koll på, så belastningen är inte alltför tung.

En hel lång rad med internationella gäster gladde konferensen med sin närvaro, och Ge Baojuan från Kina lämnade en gemensam hälsning från dem med utgångspunkt från texten i Efesierbrevet 2:16-17. Hon lämnade också en bonad, som med korset i centrum belyste det mer än hundraåriga missionsarbetet.

Även en del inhemska gäster hälsades särskilt välkomna, och ett par av dem lämnade korta hälsningar. Peter Weiderud från Kyrkornas Världsråd tyckte att Missionskyrkan borde inspireras av KVR:s resolutioner och kritiserade de kyrkor i USA som stött Irak-kriget, medan Bo Forsberg från Diakonia berättade om hur hans farmor under små omständigheter tagit ansvar och hjälpt till att bygga broar mellan människor i när och fjärran, och uppmanade oss att föra den stafetten vidare.

Nu är det lunchpaus, något försenat, innan det blir en mängd seminarier under eftermiddagen.

Kungl. hufvudstaden

Morgonen inleddes med att hjälpa dottern C att handla ny baddräkt, samt en liter svenska jordgubbar till efterrätt. Framåt eftermiddagen kom så kompisen Andreas, som jag samåkte med upp till Stockholm. Här har jag inkvarterat mig hos broder Moh, och sedan gjort en liten runda på stan med honom och ett par goda vänner. På Raw hade köket stängt när vi kom, så istället blev det Två på Rörstrandsgatan som fick äran att servera oss! Moules frites fick mig att känna mig lite som i Bryssel :-) Imorgon bitti börjar kyrkokonferensen!

Den blomstertid nu kommer

Idag var det skolavslutning! Strålande sol, klarblå himmel och svenska flaggan som sakta vajade i vinden. Sommarfinklädda skolbarn sjöng sagolikt, skolfröknar suckade. Efter att alla sjungit om Guds godhets rikedom (låt inte DO diskriminera!), bjöds på glass, tårta, saft och kaffe, och lärarna avtackades av nöjda barn och föräldrar.

Efter middag och slutlig koll av packningen satte jag och flickorna oss i bilen för att åka ner till stationen, och inleda dagens andra äventyr: tågresa till farmor och farfar! Byte i Lund och byte i Nässjö, innan vi kunde kånka våra väskor genom ett varmt Vetlanda. Sedan fika på altanen!

Skön söndag

En lugn söndag, som började i kyrkan med gudstjänst och församlingsmöte inför Svenska Missionskyrkans stundande kyrkokonferens. Om det funkar kanske jag ger några kommentarer under förhandlingarna från torsdag till lördag.

Annars har dagen ägnats gräs och ogräs i trädgården. Jag har kommit fram till att definitionen på ogräs är "det som växer utan att man behöver göra något åt det". Gräs och andra efterlängtade växter däremot, behöver gödas, vattnas och pysslas om på olika sätt. Just nu känns det som om ogräset ligger före, och jag jobbar på att komma ikapp.

H har tillbringat dagen med att läsa kurslitteratur om personlig assistans. Hon tittade åtminstone ut för en liten eftermiddagsfika på tu man hand, då barnen var hos kusinerna och badade i havet. "Det finns ingen ände på det myckna bokskrivandet, och mycket studerande gör kroppen trött" (Pred 12:12b)

Sommarvärme

Idag har den vita färgen till garaget i stort sett tagit slut. Det innebär också att jag nästan har blivit klar med de vita detaljerna på vindskivor, under takutsprång och runt fönster och dörrar. Samtidigt har H och J målat den ena långsidan gul. Imorgon får jag köpa mer vit färg, för att ha till en andra strykning.
Det blev för varmt att ha den gamla overallen från Andreens trähus (hur jag fick tag i den är en annan historia), och jag fick leta fram ett par gamla jeans som dög att måla i. Framåt eftermiddagen var det tid att svida om, för att åka och uppvakta C som fyllt 40. Sju (minst!) sorters kakor och tårta i trädgården, och en massa gamla och nya bekanta att prata med. Det är nästan hopplöst att ens byta några ord med alla, utan nästan bättre att försöka prata lite mer ordentligt med någon eller några. På så vis kom jag att höra lite mer om Samos i den grekiska övärlden, och kunde tillsammans med E konstatera att det är mer intressant att leta sig fram till de genuina och inhemska restaurangerna när man är ute och reser. Var finns förresten restaurangerna som serverar svensk mat i Sverige? De är inte lätta att hitta, minsann.
Ikväll kom vattenslangen ut, för att ge gräsmattan en chans att ta till sig gödningen.

Inte rättvist

Idag har jag varit på anställningsintervju i Kävlinge. Alltid lite spännande, men det känns bra så här långt. Det innebär ju att man passerat den första gallringen. Nu återstår nästa, då 3-4 personer ska väljas bland ett 10-tal. Håll tummarna!

Efter intervjun körde jag vidare ner till Malmö genom ett regn-, hagel- och åskväder som var något i särklass. Jag tror inte att det blev bucklor i biltaket, men ett tag var jag orolig... I Malmö levererade jag goda vännerna Y:s garderob som väntat i vårt garage sedan deras flytt, och blev bjuden på delikat thai-middag. Åter mot Sundets pärla efter en kopp kaffe, men ena däcket verkade misstänkt tomt. Jodå, knappt ett kilos tryck, och en stadig liten metallplugg (spik?) i däcket som glatt bubblade av vätan från vägen. Alltså verkstadsbesök vid hemkomsten för att laga punkteringen. Hemma igen konstaterar jag att det inte kommit en droppe regn i regnmätaren, trots skyfallet söderöver. Gräsmattan skulle verkligen behöva det, särskilt som jag lade på gödning häromdagen. Det är inte rättvist.

En ringa början

Så har även jag hittat in (ut?) i bloggosfären. Här kan komma att hamna både det ena och det andra av tro och tyckande, kring politik, familj, kyrka, arbetssökande och allt möjligt.

Ikväll är jag i största allmänhet irriterad över att det som beskrivs som attacker mot polisens respektive regeringens web-platser påstås vara den moderna tidens sätt att demonstrera. Sedan när blev det en godtagbar metod att föra fram en åsikt, att stoppa andra från att föra fram sin?