Tid för barnen

Imorgon är det tid för barnen att börja skolan. Det visade sig att fler drabbats av den insikten. Då vi ställde kosan mot Väla köpcentrum för att köpa ny skolväska till äldsta dottern var det bilkö ut till rondellen, dvs. man kunde räkna med en halvtimme bara för att hitta en parkering innan det vore dags att trängas med halva nordvästskånes befolkning. Det fick vara. Efter att ha insett att citybutikerna praktiskt taget samfälligt höll stängt på vilodagen, vilket jag uppskattar men som just idag var lite opraktiskt, körde vi direkt hem till svärmor och svärfar.

Svärfar har drabbats av lungcancer, och behöver ha syrgas. Han kom hem från sin senaste sjukhusvistelse i veckan, och fick då installerat en "syrgasapparat" där hemma. Den har lång slang, så han kan för den delen röra sig i hela huset och ute på altanen. Däremot har han inte fått någon syrgastub, så att han kan ge sig iväg hemifrån. En säkert välmenande personal på lungmottagningen tyckte att han först skulle landa därhemma, innan det var aktuellt. Ursäkta, men det är väl inte deras sak att bestämma? Nu innebar deras senfärdighet att han missade sitt äldsta barnbarns 10-årskalas. Om han stannar hemma för att han inte orkar, så är det en sak, men om han tvingas till det för att sjukvården inte har fantasi nog, så är det något helt annat, och illa.

För övrigt anser jag att familjepolitiken ska präglas av valfrihet, rättvisa mellan olika barnomsorgsformer och ge förutsättningar för mer tid med barnen.