Var ska man börja?

Den ganska nytillträdda regeringen gör att man blir alldeles matt. Pinsamhet staplas på pinsamhet, blunder följer efter blunder. I både stora och små frågor tar man sig för pannan och undrar hur väljarna egentligen tänkte i september? Var det verkligen detta de ville ha, som röstade på regeringspartierna?

Störst och viktigast idag är att regeringen lyckats irritera Israel så till den grad att de överväger att nedgradera sina diplomatiska relationer med oss. I ett första läge kallar de hem sin ambassadör. Orsaken är förstås regeringens beslut att erkänna den palestinska staten, något oklart dock hur den exakt ser ut och vilken kontroll vilken regering har över detta oklara territorium. Detta beslut ser jag inte tjänar varken svenska intressen eller fredsprocessen i Mellanöstern. Det innebär också att EU:s röst blir mer sprucken, vilket är negativt i sig.

Utbildningsministern har lagt ut en hälsning till landets lärare, och därmed lyckats reta upp många av dem som upplevt sig klappade på huvudet. Ministern säger sig lova att hålla ideologin utanför klassrummet, men med tanke på den uppgörelse som regeringen gjort med vänsterpartiet så lär ideologin åtminstone ha avgörande betydelse för vilka klassrum som eleverna kommer att få möjlighet att komma till.

Vice statsministern och hennes bekymmer med färger, drivmedel och medarbetare ska vi bara inte tala om.

Vi har i alla fall en någorlunda sansad försvarsminister verkar det, även om han är onödigt skeptisk till de tydliga behov som utredningen om försvarspolitiskt samarbete pekar på.

Talar regeringen nyspråk?

Den nyligen tillträdda s-mp-regeringen har inte haft en så lyckad första vecka, att döma av medierapporteringen. Många splittrade besked i flera frågor gör att det är oklart vad regeringen egentligen står för. Igår gällde det Bromma  flygplats, tidigare har det handlat om miljöministerns trovärdighet i miljöfrågor. Dagens ämne för allvarlig begrundan är hur finansminister Magdalena Andersson egentligen ska uppfattas. Hon gick häromdagen ut och sågade Alliansregeringens efterlämnade statsfinanser och hävdade att "ladorna" var tomma, trots att en samstämmig kör av ekonomiska bedömare tvärtom slår fast att den svenska ekonomin hör till de mest välskötta i Europa, om inte den mest välskötta. Idag hände så det unika att Finanspolitiska rådet kallar till presskonferens och dömer ut Anderssons uttalande som falskt, varpå hon svarar att "det är bättre att vara ärlig"! Tala om upp-och-ner-vända världen; sanning är lögn och välstånd är misär. Jag häpnar över hur en socialdemokratisk finansminister kan bära sig åt på detta sätt. En bra kommentar kring det hela lämnar Jakob Forssmed här.

Är Stockholm på väg att abdikera?

Idag meddelar den tillträdande ledningen för lokalpolitiken i Stockholm att de vill stänga Bromma flygplats, och att det ska ske senast år 2022. I samma uttalande förklarar de varför de inte vill stänga Bromma flygplats; den ska nämligen bara stängas om det kan ske "utan att förutsättningarna för jobb och utveckling i regionen försämras". Eftersom det är just vad som skulle ske kan man med fog fråga sig vad dagens uttalande egentligen betyder, förutom att den tillträdande ledningen gärna vill synas på nyhetsplats? Om flygplatsen skulle läggas ner skulle Stockholm bli mindre konkurrenskraftigt och det skulle påverka tillväxten negativt, som Kristdemokraterna skrev i ett svar.

En annan aspekt som aspiranterna i Stockholm helt förefaller bortse från, är att Bromma flygplats inte bara är en angelägenhet för huvudstaden. Resenärerna på Bromma reser till och från en mängd platser runt om i landet, och vi i majoriteten av folket förväntar oss att huvudstaden är tillgänglig på villkor som även fungerar för oss. Infrastrukturen i Sverige är i hög grad byggd utifrån att Stockholm är huvudstad, och knutpunkt för transporter på både väg, järnväg och i luften. Om den nya ledningen i Stockholm är ute efter att förändra dessa grundläggande strukturer så har de verkligen tagit sig an en gigantisk uppgift, som lär få påtagliga konsekvenser för "förutsättningarna för jobb och utveckling i regionen". Däremot är det förstås ingen naturlag som säger att Stockholm är huvudstad, eller säte för exempelvis riksdagen, även om det nu varit så under ganska många sekel.

Uppdatering: Regeringen avvaktar med att ge besked, och lovar ingenting bestämt. Fast frågan är om det går att lita ens på det "beskedet"?

De lovar och lovar...

Igår läste jag Dag Sandahls blogg, som fick mig att bli lite nyfiken på vad Socialdemokraterna kan tänkas vilja med Svenska kyrkan. Partiet ställer ju nämligen upp, just som parti, i valet till Svenska kyrkans olika beslutande organ i höst. Fiffigt nog har de byggt upp en särskild hemsida kallad "Vallöftet" där de berättar allt som partiet vill göra med kyrkan, eller som partiet vill att kyrkan ska göra. Lite besynnerligt bara att ett så stort parti inte kan skriva ett logiskt sammanhängande manifest på de två sidor man tyckte skulle behövas. Att manifestet sätter socialdemokraterna och den enskilde väljaren i centrum hör kanske inte till det ologiska, bara till det orimliga. En kristen kyrka måste väl rimligen styras av vad Gud vill? Nu lyser förvisso Gud med sin frånvaro i socialdemokraternas kyrkovalsmanifest, och den ende ande som nämns är valdeltag-ande. Lite fattigt, skulle jag vilja säga.

Ologiskt då? Jo, två saker. Först ur "Vallöftet". Där talas med emfas om hur illa socialdemokraterna tycker om "kvinnoprästmotståndarna" och om dem som tillhör "den kristna högern". Varken i "Vallöftet" eller i det tvåsidiga manifestet förklaras närmare vilka dessa skulle vara, men det behövs kanske inte. Det märkliga händer när författarna till "Vallöftet" till slut ska knyta ihop säcken och få läsaren/väljaren att ansluta sig till saken. Då lovas nämligen "en kyrka öppen för alla"! Jag tror att de ljuger. Det låter bra med öppen, men i själva verket finns det vissa grupper som socialdemokraterna är beredda att göra i stort sett vad som helst för att få bort ur kyrkan.

Ologiskt två. Jag råkade idag komma att läsa på riksdagens hemsida om vilka skriftliga frågor som ledamöterna lämnat in under sommaren. De har inte sommarlov bara för att riksmötet inte är samlat, om nu något fått för sig det. En fråga var inlämnat av Peter Persson (s), med rubriken "Higgspartikeln och religiös neutralitet". Jag ska inte redogöra för min reaktion när jag först läste igenom det tidigare kommunalrådets fråga, för det lämpar sig inte i tryck. Den socialdemokratiske ledamoten hade fått för sig att upptäckten av Higgs partikel skulle innebära "ett avgörande steg --- mot ett vetenskapligt bevis på att Gud inte existerar och har skapat universum", och av det skälet förordar han att studier i religionskunskap överges till förmån för historia, samhällskunskap och filosofi. Förutom ett svar i riksdagen från utbildningsministern, får Persson också svar på tal av Svenska Evangeliska Alliansen. Frågan i riksdagen i relation till "Vallöftet" gör att jag undrar hur det socialdemokratiska partiet, som alltså gör anspråk på att vilja leda Svenska kyrkan, ställer sig till frågan om Guds existens? Är Peter Persson, som ingick i partiets programkommission, bara en kufisk excentriker, eller talar partiet med kluven tunga?

Dagens (s)vängning

Det är ett bedrövligt skådespel att betrakta hur den nya socialdemokratiska partiledningen snurrar runt i utrikes- och säkerhetspolitiken. Det senaste budet från Håkan Juholt, sekonderad av Urban Ahlin, är att det svenska bidraget med JAS Gripen ska avsluta sin pågående insats, och därmed basta. Ingen djupare reflektion om vad säkerhetsrådets resolution 1973 handlar om, ingen notis om vad NATO som fått uppdraget att samordna genomförandet av resolutionen behöver hjälp med och ingen större vikt vid att medverka i någon bred nationell uppgörelse i frågan.

Lite komiskt är det ändå, mitt i bedrövelsen, att socialdemokraterna verkar mycket angelägna om att sända marina enheter, och kanske även låta några flygplan finns kvar, för att hjälpa till att upprätthålla vapenembargot. Enligt säkerhetsrådets resolution 1973 är det en uppgift som "stater i regionen" uppmanas ta ett särskilt ansvar för. Det är därmed knappast en förstahandsuppgift för Sverige.

Till och med Mona Sahlin reagerar, och verkar stå för en mer sansad syn på hur den här typen av frågor bör hanteras.

Urban Ahlin raljerar över att ingen annan "har någon aning om" vad han och Carl Bildt förhandlar om. Må så vara, men det finns andra än Ahlin som jag har större förtroende för vad gäller att bedöma vad som är praktiskt möjligt att åstadkomma. Hittills har såväl Ahlin som Juholt levererat mycket snack men lite verkstad.

Andra bloggar om: politik, Libyen, Gripen, socialdemokraterna, Håkan Juholt, Urban Ahlin, FN, försvar

Pompös Persson

Idag har centerns ungdomförbund demonstrerat i Jönköping, i anslutning till sin förbundsstämma. Somliga verkar inte tåla att människor ger uttryck för sina åsikter, utan känner sig tvungna att sätta stopp för det rent fysiskt.

Andra, som socialdemokraternas Peter Persson (se på videoklippet), tål inte heller att andra för fram sin åsikt. Jag får lite Orwell-känsla av den mannens uttalande. Alla människors åsikter är lika mycket värda, men en del är mer lika än andra, liksom... Idag ska tydligen bara vänsteråsikter få framföras. Dessutom gör han sig lustig över att centerungdomarna bara var ett drygt hundratal, och kallar det för "magplask". Då undrar jag vad han tycker om sina egna partikamrater i Uppsala. Där arrangerade Kristdemokraterna en demonstration på temat "Trygga familjer - vinst för Sverige", och samlade 545 deltagare. Det socialdemokratiska tåget var hundra personer färre. Var det också ett magplask?

Läs även andra bloggares åsikter om CUF, socialdemokraterna, Kristdemokraterna, politik, familj, demokrati, Jönköping, Uppsala

Rörande omsorg

Den socialdemokratiske riksdagsledamoten Göte Wahlström har tagit för vana att visa sin omsorg om Kristdemokraterna, särskilt denna sommar. I dagens nummer av Vetlanda-Posten (nej, den tidningen har inte insett vilken tid vi lever i) skriver han tillsynes bekymrat om partiets läge nära de fyra procenten. Idéerna växer tydligen bra i rötmånaden.

Det Göte Wahlström kallar slitningar, fraktioner och hårda ord brukar vi andra kalla för öppen debatt och ett samtal med högt i tak. I hans eget parti lär det också finnas en del som inte alltid tycker exakt likadant, fast i det fallet gäller det ju att rätta in sig i laget innan det når offentligheten. Det kan kanske förklara att det så ofta blir ett budskap före valen och en helt annan verklighet efter, i de fall socialdemokraterna lyckats få en majoritet att ställa upp för deras kandidater och understödjare.

De "traditionella folkrörelsevärderingar" som Göte talar om tarvar nog en del förtydliganden. Är det arbetarrörelsens, frikyrkorörelsens eller nykterhetsrörelsens värderingar han syftar på, eller någon annan mer nytillkommen? Om vi som exempel tar nykterhetsrörelsen så tror jag nog att Kristdemokraterna ligger närmare än vad Götes parti gör, som vill driva en skattesänkarlinje som borde göra en del gamla moderater mörkblå av avund. Åsiktsgemenskapen mellan socialdemokrater och moderater är även i denna fråga ofta ganska stor, även om moderaterna på senare tid tycks ha börjat lägga större vikt vid folkhälsoaspekterna; det är bättre att sänka skatter för att få folk i arbete än för att få dem att supa, fritt efter Anders Borg.

Om bara Göte och hans partikamrater ser till att presentera vad de själva egentligen vill göra för att få ett bättre resultat än det moras av arbetslöshet som de senast lämnade efter sig, så klarar nog vi kristdemokrater av att föra vår debatt om vårt partis utveckling.

Andra bloggar om: socialdemokraterna, Kristdemokraterna, Anders Borg, politik

Jag håller med Bengt Silfverstrand!

Snacka om nyhet! Jag vet inte vem som blir mest förvånad, men förmodligen är det jag själv: jag håller faktiskt med Bengt Silferstrand fullt ut i en fråga. Den gode Bengt kan möjligen få vissa problem med sin partiordförande Mona "allt som Kristdemokraterna är för är det en god regel att vara emot" Sahlin, men det kan han säkert hantera på ett eller annat sätt. Det finns ju alltid partipiska, eller att rätta in sig i laget kanske passar bättre...

Den som inte orkat titta på länken till Bengts blogg upplyses härmed att den handlar om alkoholpolitik, och det dumma i att tro att situationen i landet skulle bli bättre med Kent Härstedts lösning att kraftigt sänka skatten på starksprit. Jo, nog skulle det dämpa privatimporten, men problemet är inte i sig att folk importerar alkohol, problemet är att folk dricker för mycket alkohol. Med sänkt skatt kommer konsumtionen snarast att öka. Det är lika effektivt som att försöka släcka eld med bensin.

Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, Kristdemokraterna, alkoholpolitik, skatter

Sanning och konsekvens

Efter gårdagens beslut om att inte ge socialnämnden i Vetlanda ansvarsfrihet börjar nu en del av konsekvenserna skönjas. De ledamöter som fanns med under 2006, och nu fortsatt detta år, lämnar sina uppdrag. Ja, eller hur blir det, egentligen? När man ser vad den socialdemokratiske gruppledaren säger i SvD-artikeln ovan blir åtminstone jag lite osäker. Han säger: "jag har också markerat att vi som parti ska bedöma i vilken grad de har ansvar". Må så vara, men han verkar inte riktigt förstå vad som hände igår kväll. Då bedömde kommunfullmäktige att de, tillsammans med alla andra ledamöter i nämnden, hade ansvaret. Punkt slut.

Det hade stått revisorerna fritt att tillstyrka ansvarsfrihet för vissa ledamöter, men avstyrka den för andra. Exempelvis tillstyrka för oppositionen men avstyrka för majoritetet. Det skulle kunna tyda på att oppositionen fört fram förslag som skulle ha lett till en annan utveckling än den vi nu tragiskt nog fått se. Revisorerna gjorde dock inte på det sättet, de fann att alla ledamöter hade lika stort ansvar, och avstyrkte således ansvarsfrihet för samtliga. Det var också vad fullmäktige fann, och beslöt. Om man inte av det begriper att den som nu ställer sin plats till förfogande också ska se till att avgå, så vet jag inte vad som ska till.

Den som är intresserad kan hitta mer information om hur fallet "Louise" hanterats i Vetlanda här. Den som vill läsa de avgående politikernas mer (Anita Gunnar) eller mindre välformulerade kommentarer till revisorernas bedömning finner dem här.

Andra bloggar om: Vetlanda, socialdemokraterna, revision, Louise

Ovanligt beslut i Vetlanda

Kommunfullmäktige i Vetlanda beslöt ikväll i frågan om ansvarsfrihet för bl.a. socialnämnden och kommunstyrelsen (ses även här). Inte helt oväntat följde fullmäktige revisorernas förslag, som innebar att inte bevilja socialnämnden ansvarsfrihet och att även rikta anmärkning mot kommunstyrelsen. Mot bakgrund av vad som hänt verkar det vara ett helt riktigt beslut, om än ovanligt. När 2005 års verksamhet behandlades i landets kommuner förekom det i totalt två fall att ansvarsfrihet inte tillstyrktes, men båda dessa fick det ändå när frågan behandlades i fullmäktige. Sedan dess har lagen ändrats, så att ett fullmäktige som vill föra en annan linje än vad revisorerna föreslagit är tvunget att motivera sitt beslut. Förmodligen gör det att revisorernas ställning stärkts. Se här hur ovanligt det varit att fullmäktige följt kritiska förslag från sina revisorer.

Efter kvällens beslut valde socialnämndsledamöterna från (s) och (v) att ställa sina platser till förfogande. Helt riktigt agerat, jag förutsätter att även majoritetsföreträdarna gör samma sak, senast vid den presskonferens de planerat till imorgon.

Trots en bedrövligt hantering av ärendet kring "Louise" tycker jag att Vetlanda kommun nu verkar göra ett seriöst försök att få rätsida på sin socialtjänst. Jag hoppas verkligen att de lyckas, för alla deras skull som behöver dess stöd.

Andra bloggar om: Vetlanda, revision, Louise, socialdemokraterna, vänsterpartiet, kristdemokraterna, folkpartiet, centerpartiet, moderaterna, ansvarsfrihet

Skillnader i teori och praktik?

Så fick då arbetarrörelsen äntligen tillfälle att demonstrera mot någon annan än sig själv. Det har varit en smula komiskt att under ett antal år se socialdemokrater traska i demonstrationståg med krav på både det ena och det andra, för att nästa dag återvända till de ledande befattningarna med ansvar för att det just inte hänt så mycket. I Kalmar talade exempelvis nyvalda partiordföranden Mona Sahlin, och lovade att prioritera höjd a-kassa om hon skulle vinna nästa val. Jaha, det kunde man nästan förvänta sig. Häromveckan lovade hon att göra stora (och välbehövliga) satsningar på psykiatrin, om hon hade fått styra. När hon nyligen satt i regeringen hände det dock inte så mycket. Det är alltså skillnad på teorin nu och praktiken då.

En teori som hon tydligen behärskar även i praktiken är den om härskartekniker. Jag kan i vart fall inte tolka hennes osynliggörande av moderata kvinnor på annat sätt. De tycks inte vara värda att uppmärksammas för sina åsikter, eller bemötas, utan ska bara paketeras ihop i ett blått paket.

Vem lyckas då hålla ihop teori och praktik, vem står för samma saker i opposition som i regeringsställning? I Uppsala demonstrerade Kristdemokraterna på temat "Mer tid för barnen!". Förslaget om vårdnadsbidrag, som syftar till att ge familjerna själva större utrymme att fatta och genomföra egna beslut, är lika viktigt nu som någonsin förr. Statens uppgift är inte att se till att "alla ska med" utan att stödja invånarna i att genomföra sina livsprojekt, ingen ska hållas tillbaka och ingen ska lämnas efter.

Andra bloggar om: första maj, 1 maj, socialdemokraterna, kristdemokraterna, familj, politik, mona sahlin

Oförstående Nuder

Pär Nuder kan inte ha det lätt. Hans parti tycks i princip ha förstått att frågan om fastighetsskatten ledde till att han inte längre är finansminister, men han själv förstår inte alls varför den gjorde det.

I en artikel på SvD Brännpunkt redogör han först för hur misslyckad den socialdemokratiska bostadspolitiken varit som inte lyckats få tillräckligt med bostäder att byggas till överkomliga priser, för att sedan fortsätta att måla på den bild av rika fastighetsägare i kustbanden som är en förutsättning för den socialdemokratiska retoriken. Han begriper inte att det är hans egen politik som är motorn i den segregation som pågått intill dess att fastighetsskatten nu kommer att avskaffas. De som sedan tidigare haft en fastighet i ett numer attraktivt område har fått det allt svårare att kunna bo kvar, och har till slut riskerat att tvingas flytta till ett område med lägre priser. Så har den socialdemokratiska överheten sett till att folk håller sig på sin plats, dvs. tillsammans med dem som är ungefär likadana i ekonomiskt hänseende.

Den tidigare finansministern (s) förfärar sig också över att de som faktiskt både bor i högt värderade fastigheter och dessutom har gott om pengar, tjänar bra på reformen. Han tycker att "Detta är utmanande". Det ligger en del i den kritiken, men jag tror att effekten är ofrånkomlig. Saken är bara den, att när den framförs av Pär Nuder så klingar den falskt. Den regering han ingick i valde att sänka förmögenhetsskatten för ett antal av de allra rikaste miljardärerna, men behöll den för resten av befolkningen. Att den socialdemokratiska överheten valde att gynna den ekonomiskt mest priviligierade gruppen i riket framför resten av befolkningen, det om något var utmanande. Väljarna kände till även det agerandet, och handlade därefter.

Slutligen tar Pär Nuder chansen att än en gång beklaga sig över den stora grupp som nu bor i hus, och som han tror kommer att sätta sig fast i dem under lång tid framöver. Häromåret kallade han den gruppen för "köttberget". Nu handlar det om att de inte skulle tycka sig ha råd att byta bostad, eftersom de tvingas betala en högre reavinstskatt om de säljer sin bostad med förtjänst. Det har Nuder tydligen stor förståelse för, men han förstår inte att det är långt svårare att betala hans fastighetsskatt med pengar som sitter fast i huset än att betala reavinstskatt med pengar som är likvida på ett konto. Det borde man kunna begära att en f.d. finansminister skulle begripa.

Andra bloggar om: fastighetsskatt, förmögenhetsskatt, regeringen, socialdemokraterna, Pär Nuder, alliansen

Fastighetsskatten försvinner!

Så har äntligen alliansen kommit fram till det läge då det gick att presentera hur fastighetsskatten ska kunna tas bort. I stort sett blir det på det sätt som väljarna lovades i valrörelsen. Skatten ersätts av en kommunal avgift på högst 4500 kr per bostad eller 900 kronor per lägenhet, och det finansieras i första hand genom att höja reavinstskatten då man sålt sin fastighet med vinst. Den skatten blir då 30%, i likhet med skatten på andra kapitalvinster. Den lösning som valts ligger nära det förslag som Kristdemokraterna tog fram inför valet, och det är väl därför den är så bra :-)

Pär Nuder (s) gråter krokodiltårar över att folk som tänkt sälja sin bostad nu inte kommer att ha råd att betala skatten. Skillnaden mot när han styrde är att reavinstskatten tas ut av dem som har reda pengar. Nuder begärde att den vars grannar hade sålt sin fastighet dyrt, skulle betala, oklart med vilka pengar. Hans politik riskerade att driva människor från hus och hem. Den nya regeringen ställer nu till rätta även den felaktigheten.

Andra bloggar om: alliansen, fastighetsskatt, kristdemokraterna, socialdemokraterna

Ännu en dag

Så har även denna torsdag passerat. Började med att den ganska nya Citroën C5 fick besöka verkstaden för att få en ny termostat. Det verkade som om killen där kände igen problemet; "Vi har nog bytt femton såna", sa han. Sedan till jobbet (fick skjuts av en kollega och sparade därmed minst en timme jämfört med Skånetrafikens erbjudande), och ägnade morgonen åt att prata om kosten i äldrevården. Vidare till Ljungbyhed och de dagliga bestyren. Hustrun hämtade den reparerade bilen, så jag slapp göra en odyssé runt halva Skåne för att komma i tid till verkstaden. För att komma fram före halv fem hade jag tvingats resa kvart i ett, och ta vägen över Svalöv och Teckomatorp, dvs. praktiskt taget åt motsatt håll jämfört med vart jag ämnade mig. Tack kära hustru!

Dagens stora diskussionsfråga, förmögenhetsskatten, kommenteras i Dagen av en David Lorentsson. Han ifrågasätter beslutet och Kristdemokraternas stöd för det, bland annat utifrån att det skulle gynna de allra rikaste i landet. Så är det inte. De allra rikaste har redan tidigare befriats från denna skatt av den förra, socialdemokratiska, regeringen. Lorentsson menar också att detta beslut leder till att klyftan mellan rik och fattig i Sverige vidgas. Jag är inte så säker på det. Poängen med att ta bort förmögenhetsskatten är att kapital inte ska flyttas ut ur landet i samma utsträckning som tidigare, utan istället finnas kvar och investeras här. Sådana investeringar bidrar till att fler får arbete, och det bör i första hand gynna dem som inte har det så gott ställt.

Andra bloggar om: Citroën, förmögenhetsskatt, kristdemokraterna, Skånetrafiken, socialdemokraterna