Svenska frikyrkliga väljare lockas föga av SD, eller..?

Svensk frikyrklighet i meningen fristående församlingar började formas i mitten av 1800-talet. Förutom de teologiska skillnader som fanns gentemot den lutherska statskyrkan innebar det även en framväxt av demokratisk organisering, med lika rösträtt för alla medlemmar, stadgar osv. Marie Demker skriver¹ om frikyrkornas individualism, i form av tilltro till den enskilde och krav på respekt för individens erfarenheter, och ser det som centralt för att förstå den snabba omvandlingen. Sett i relation till det förhållandevis homogena samhälle som frikyrkligheten uppstod i är det inte en orimlig analys, men givet församlingarnas betoning av såväl den enskilde som gemenskapen kunde det vara relevant att tala om personalism. Företeelsen personalism hade betydelse långt innan begreppet började användas i Sverige framåt 1980-talet.

I sin artikel ”A tale of two evangelicalisms” beskriver Joel Halldorf² hur frikyrkligheten kom att i hög grad landa i ett liberalt sammanhang, för rösträtt och solidaritet men mot revolution. En förhållandevis hög andel av ledamöterna i riksdagen tillhörde olika frikyrkor.³ I samband med KDS (sedermera Kristdemokraterna) inträde på den politiska scenen accentuerades en förskjutning av de frikyrkliga väljarnas sympatier, som emellertid påbörjats redan tidigare.⁴ Magnus Hagevi menar att en viktig förklaring är frågan om social representation, i det här fallet att det för frikyrkliga väljare är viktigt att ha kristna politiker i riksdagen.

I Sverige trädde Sverigedemokraterna (SD) in på den rikspolitiska scenen på allvar genom att komma in i riksdagen 2010 med sex procents väljarstöd, detta ökade till 13% 2014 och 18% 2018. För SD är kristendomen och kyrkan, i första hand Svenska kyrkan, betydelsefulla främst för formandet av den svenska kulturen.⁵ Detta gör det intressant att se på de uppgifter som Magnus Hagevi presenterar⁶ om skillnaderna i syn på invandring mellan frikyrkomedlemmar och aktiva medlemmar i Svenska kyrkan. Det visar sig att 2014 var de aktiva i Svenska kyrkan mer positivt inställda till de ståndpunkter som ligger i linje med SD:s politik än vad frikyrkomedlemmarna var, i ett par frågor något mer positiva, i ett par frågor betydligt mer positiva. Efter den undersökningen kom ett större antal asylsökande 2015, vilket lett till att såväl flera partier som den allmänna opinionen blivit mer restriktiv till invandring och flyktingmottagande. Trots det kan man i Magnus Hagevis artikel från 2019⁷ se att de frikyrkliga väljarna inte gensvarat på SD:s lockrop i någon högre grad. Tvärtom är frikyrkliga de som är mest positiva till flyktingar och ett multikulturellt samhälle. Han noterar även att allmänheten i frikyrkobygder tenderar att ha uppfattningar i samma riktning, positiv till flyktingar och ett multikulturellt samhälle.

Vad händer nu? Tidningen Dagen gjorde i maj 2018⁸ en SIFO-undersökning där man bröt ut de kristna väljarna, och fann där ett stöd för SD på 18%, alltså i nivå med vad valresultatet senare blev. Som jämförelse fick i samma undersökning KD 10%, C 16% och L 3%. Det ska dock noteras att urvalet är begränsat, att aktiva i Svenska kyrkan och frikyrkorna redovisas tillsammans samt att de frikyrkliga i undersökningen utgör ca 20% av de kristna väljarna. Det förefaller inte självklart att något enskilt parti längre har en dominerande ställning bland de frikyrkliga väljarna, men en viss förflyttning kan skönjas från KD till C, vilket skulle kunna förklaras av flyktingpolitiken, där KD allt oftare använt en retorik som skulle kunna appellera till SD-väljare men som samtidigt kan vara avskräckande för frikyrkliga väljare.

1Marie Demker, Frikyrkan som modernismens pionjär, Tro & Liv 1/08

2Joel Halldorf, https://breakingground.us/a-tale-of-two-evangelicalisms/ läst 2021-04-30

3Lydia Svärd, Väckelserörelsernas folk i andra kammaren 1867-1911

4Magnus Hagevi, Hur röstar de kristna?, Frisinnad Tidskrift 10/1994

5Sverigedemokraternas principprogram 2019, sid 17

6Magnus Hagevi, Samhällsförändringarna bakom radikala högerpopulistiska partier, Sverige, Sverige fosterland (ant), sid 49

7Magnus Hagevi, Xenophobic Opinion, a Populist Radical Right Party, and Individuals with Different Religious Contexts in Sweden, 2019

8https://www.dagen.se/dokument/2018/05/31/stor-undersokning-sa-rostar-kristna-valjarna-i-valet-2018/ läst 2021-04-30

Påskafton

PJ Anders Linder skriver i Göteborgs-Posten på samma tema som jag tagit upp ett antal gånger, och undrar hur det kommer sig att grundlagens starka skydd för att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion inte verkar betyda mer? Förutom de allmänna resonemangen om det orimliga i att ha en åttapersoners gräns för t.ex. domkyrkor men en tio kvadratmeter per person-gräns för t.ex. Mammons tempel, så finns det alltså regler i grundlagen som ger ett betydligt starkare skydd åt religionsfriheten än åt andra fri- och rättigheter. Någon verklig innebörd borde väl ändå grundlagen ha?

De lovar och lovar...

Igår läste jag Dag Sandahls blogg, som fick mig att bli lite nyfiken på vad Socialdemokraterna kan tänkas vilja med Svenska kyrkan. Partiet ställer ju nämligen upp, just som parti, i valet till Svenska kyrkans olika beslutande organ i höst. Fiffigt nog har de byggt upp en särskild hemsida kallad "Vallöftet" där de berättar allt som partiet vill göra med kyrkan, eller som partiet vill att kyrkan ska göra. Lite besynnerligt bara att ett så stort parti inte kan skriva ett logiskt sammanhängande manifest på de två sidor man tyckte skulle behövas. Att manifestet sätter socialdemokraterna och den enskilde väljaren i centrum hör kanske inte till det ologiska, bara till det orimliga. En kristen kyrka måste väl rimligen styras av vad Gud vill? Nu lyser förvisso Gud med sin frånvaro i socialdemokraternas kyrkovalsmanifest, och den ende ande som nämns är valdeltag-ande. Lite fattigt, skulle jag vilja säga.

Ologiskt då? Jo, två saker. Först ur "Vallöftet". Där talas med emfas om hur illa socialdemokraterna tycker om "kvinnoprästmotståndarna" och om dem som tillhör "den kristna högern". Varken i "Vallöftet" eller i det tvåsidiga manifestet förklaras närmare vilka dessa skulle vara, men det behövs kanske inte. Det märkliga händer när författarna till "Vallöftet" till slut ska knyta ihop säcken och få läsaren/väljaren att ansluta sig till saken. Då lovas nämligen "en kyrka öppen för alla"! Jag tror att de ljuger. Det låter bra med öppen, men i själva verket finns det vissa grupper som socialdemokraterna är beredda att göra i stort sett vad som helst för att få bort ur kyrkan.

Ologiskt två. Jag råkade idag komma att läsa på riksdagens hemsida om vilka skriftliga frågor som ledamöterna lämnat in under sommaren. De har inte sommarlov bara för att riksmötet inte är samlat, om nu något fått för sig det. En fråga var inlämnat av Peter Persson (s), med rubriken "Higgspartikeln och religiös neutralitet". Jag ska inte redogöra för min reaktion när jag först läste igenom det tidigare kommunalrådets fråga, för det lämpar sig inte i tryck. Den socialdemokratiske ledamoten hade fått för sig att upptäckten av Higgs partikel skulle innebära "ett avgörande steg --- mot ett vetenskapligt bevis på att Gud inte existerar och har skapat universum", och av det skälet förordar han att studier i religionskunskap överges till förmån för historia, samhällskunskap och filosofi. Förutom ett svar i riksdagen från utbildningsministern, får Persson också svar på tal av Svenska Evangeliska Alliansen. Frågan i riksdagen i relation till "Vallöftet" gör att jag undrar hur det socialdemokratiska partiet, som alltså gör anspråk på att vilja leda Svenska kyrkan, ställer sig till frågan om Guds existens? Är Peter Persson, som ingick i partiets programkommission, bara en kufisk excentriker, eller talar partiet med kluven tunga?

En Oas i Kungsbacka

Jag har just återkommit från närmare en vecka på Oas-rörelsens sommarmöte i Kungsbacka, en såvitt jag kan bedöma oöverträffad möjlighet till andlig påfyllning tillsammans med kristna från många olika kyrkor och samfund. Oas-mötet fokuserar främst på det riktigt viktiga; vem Gud är, vad Gud gör, att ge tillfälle att möta Gud. Programmet består av föreläsningar, seminarier och gudstjänster, samt däremellan tillfälle att möta människor från när och fjärran. En viktig del är möjligheten att ta emot betjäning av trossyskon, genom förbön, möjlighet till bikt och annat. Det som har en synnerligen undanskymd plats på mötet är sådant som annars tenderar att ta sig stor plats; maktpolitik, revirmarkeringar och proklamationer om att "jag har minsann rätt att...".

Kyrkoherden i Kungsbacka, Joachim Holmgren, är samtidigt ordförande i Oas-rörelsen, och har lett mötet med den äran. Stort tack till honom och alla andra frivilligt arbetande för en storartad insats!

Det mest besynnerliga/knepiga som hände under veckan inträffade redan vid inledningsmötet, dit det moderata kommunalrådet i Kungsbacka, tillika ordförande i Kommunstyrelsen, inbjudits för att hälsa välkommen till kommunen. Han lyckades på ganska få minuter visa att i hans moderata förståelse av mångfald ingår det inte att det civila samhällets olika rörelser faktiskt skulle stå för något. Utan att vara konspiratorisk, men med förmågan att läsa mellan raderna, står det mycket klart att kommunalrådet var mer besvärad än glad över att Oas-mötet förlagts till hans kommun för andra året i rad. Vilken skillnad i inställning mot hans partivän och tidigare kollega i Borås, som visade ett genuint intresse. Har skillnaden något samband med den på senare tid demonstrerade moderata faiblessen för statsindividualism, där man på det hela taget bortser från det faktum att samhället är något större än staten?

Andra bloggar om: Oas, kristendom, Kungsbacka, moderat, kyrka, religion

Skrämmande läsning

Jag har just skummat igenom delar av de drygt 1500 sidor som den norske massmördaren formulerat som sitt manifest. Det är en skrämmande läsning av hat, oförståelse och främlingskap, samtidigt som det är ohyggligt metodiskt, kallt, överlagt och detaljerat. Hatet vänds mot alla marxister, dit den överväldigande delen av västvärlden torde kunna räkna sig enligt hans sätt att se tillvaron, åtminstone i kulturell bemärkelse. Huvuddelen av skriften tar upp dels denna marxistiskt-kulturella dominans, dels på vilket sätt han och hans meningsfränder ska slå tillbaka genom att i princip skjuta av ("avrätta") de olika klasser av förrädare som de identifierat. Om det verkligen är en grupp, eller en ensam norrmans skruvade resonemang, återstår att utreda för dem som är därtill skickade.

En del i manifestet, som har en lite mer undanskymd placering men som inte är marginellt, är hans resonemang om kristendom och kyrka. Han har också i mediernas rapportering kallats kristen fundamentalist m.m. Det är en viktig passage i texten där han konstaterar att han själv inte har en personlig gudsrelation utan ser på kristendomen som en kulturell, social, identitetsskapande och moralisk plattform. Detta, anser han, gör honom till kristen. Det är fel. Kristen är den som är lärjunge till Jesus, det vill säga den som vill följa honom (Apg 11:26). Det talas även om de kristna som de som följer Vägen, alltså den väg som Jesus visade på bland annat i sitt sätt att leva. Om man tar bort den personliga relationen till Gud från kristendomen återstår bara former, lag och moralism, samt tron att det är i egen kraft man ska förändra tillvaron. I sin mest extrema och förvrängda form det vi har sett i Norge.

Tvärtemot att vara något som har med kristendom att göra, så är dåden i Norge ondskefulla handlingar.

Andra bloggar om: Norge, kristendom

Välvilligt men feltänkt

Désirée Pethrus Engström (kd) har uttalat sig om "kyrkopolitikernas" situation, och kräver att de ska ha rätt till ledighet för sina sammanträden. Hon säger att "Kyrkopolitiska uppdrag måste, precis som andra politiska uppdrag, medge rätt till ledighet. Vi kan inte skilja på olika offentliga uppdrag". Det är en välvillig men felaktig omsorg om Svenska Kyrkan, tror jag.

För det första är det inte politik det handlar om (borde i vart fall inte vara). Svenska kyrkan skulle slippa vara statskyrka, beslöts det för några år sedan. Ett stort problem är just att de politiska partierna (s, c, m och sd) inte vågar låta kyrkan styra sig själv, utan känner sig kallade att lägga sig i sådant de faktiskt inte begriper. Hur ställer sig dessa partier till frågan om Jesu gudom, för att bara ta en av de mest grundläggande sakerna? Om de inte har en åsikt om det, vad har de då i kyrkans ledning att göra? Ett lite mindre men likafullt problem, är de nomineringsgrupper som finner sin identitet i de övriga sekulära partierna även om de i sig är fristående organisationer. Hur kan man finna grund för sin ledning av en kristen församling i en ideologi som är utformad för att styra samhället?

För det andra är jag övertygad om att vi visst måste skilja på olika uppdrag. Det finns många värdefulla insatser som görs i olika kyrkor, samfund och andra organisationer. Jag sitter till exempel i distriktsstyrelsen för Svenska Missionskyrkan i Södra Götaland. Jag kan dock inte se att det skulle vara rimligt att lagstifta om att var och en som är invald i en styrelse ska ha rätt att vara ledig fördenskull. Désirées förslag är jag rädd bidrar till att bevara den felaktiga uppfattningen att Svenska kyrkan trots allt är en statskyrka.

Andra bloggar om: Svenska kyrkan, kyrkopolitik, politik, Kristdemokraterna, kristendom

Ekumenik eller religionsdialog?

Frågan om vad ett äktenskap är har blivit riktigt het de senaste dagarna. Den svalkades något av det amerikanska presidentvalet, som något dämpade intresset för vad statsministern hittade på just den dagen, men frågan lever utan tvekan vidare.

I Aktuellt häromdagen möttes tidningen Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund och Svenska Kyrkans forskningschef Anne-Louise Eriksson för att debattera vad äktenskapet innebär och vad en förändring skulle kunna komma att betyda (Prästerik fick mig att titta på inslagen). I eftersnacket visade Eriksson en total okänslighet för andra kristnas uppfattning, och en förvånande oförmåga att problematisera sin egen syn. Hur kan en forskningschef uppträda så inskränkt? När Sandlund beskrev sin upplevelse från den församling där hon är aktiv, kände sig Eriksson hotad! Det var i vart fall vad hon sa: "Sitter du här och hotar?". Därtill kommer att Anne-Louise Eriksson går fram som en byråkratisk ångvält på ett sätt som gör mig, som kommunal nämndsekreterare i mitt vardagliga värv, mörkrädd. "Det kommer att finnas ett regelverk för det här, det är bara att följa regelverket" är hennes enkla lösning på hur man ska hantera dem som menar att Gud menar något annat med äktenskap än vad Fredrik Reinfeldt gör. Kan ingen försöka undervisa forskningschefen om skillnaden mellan demokrati och majoritetsdiktatur? Någon som läser A-kursen i statsvetenskap, eller kanske en gymnasist med samhällsinriktning? Förankring är ett annat begrepp som kunde vara värdefullt för en person med chefsansvar att vara bekant med. Då måste man våga ta reda på hur det står till i den organisation man leder, utan att förväxla "hot" med "att bli motsagd".

Svenska Kyrkan är onekligen en kyrka med stor spännvidd. Jag har tidigare skrivit om underbara dagar vid Oas-möten, vi för här i Helsingborg intressanta samtal mellan Rosengårdskyrkan och ett par församlingar från Svenska kyrkan, men det finns också dessa rikskyrkliga representanter som sprider samma slags budskap som Anne-Louise Eriksson. Tillhör de alla verkligen samma kyrka/församling? Är det samme Gud vi tillber? Tanken slår mig då och då, att med en del av Svenska kyrkan har vi ekumeniska kontakter, med andra handlar det snarare om religionsdialog.

Andra bloggar om: äktenskap, Dagen, Svenska kyrkan, Elisabeth Sandlund, religion, kristendom

Körberg kvackar

Artisten Tommy Körberg har slagit sig på läkarbanan, kan man tro. Åtminstone rapporterar Expressen att han kungjort sina insikter i psykiatri på ett sätt som får en att tro att det är han som står för definitionerna. "Om man tror att gud talar så finns det medicinska termer för det. Det kallas schizofreni." säger Körberg. Hans sätt att ställa diagnos på en stor grupp, utan att såvitt känt ha undersökt någon av dem på något meningsfullt sätt, ligger misstänkt nära kvacksalveri.

Även Dagen rapporterar om Körbergs utfall, och hans reaktion på att bli motsagd. Samtidigt har tidningen ett mer konstruktivt sätt att möta hans påhopp, än att polisanmäla dem.

Det är nog bättre om Tommy Körberg ägnar sig åt att sjunga än åt att snacka, för sjunga kan han onekligen. Ifall någon nu bryr sig om att gå och lyssna.

Läs även andra bloggares åsikter om Tommy Körberg, bön, kristendom, psykiatri

En Oas för hela människan

Nu är semestern slut, och familjen har återvänt till Sundets pärla. Den senaste veckan var en riktig höjdare. Vi var på Oasrörelsens sommarmöte i Skövde, tillsammans med några tusen andra. En i verklig mening salig blandning, som bäst beskrivs av Hans Weichbrodt i hans gästblogg. Under detta möte uppstår en mängd möten, med både Gud och människor. Du som har möjlighet, missa inte att åka till Borås nästa sommar, där Oas-mötet hålls då!

Det skrevs och rapporterades lite i lokala medier kring mötet, men de stora drakarna missade tydligen helt vad som händer. DN har en gammal debattartikel från början av förra året, där två debattörer ville kasta ut alla som håller fast vid att kyrkan skulle stå för någon slags absolut sanning. SvD en ännu äldre (men läsvärd) kolumn av Göran Skytte, som förresten gästade årets Oas-möte och höll två välbesökta seminarier där han berättade om sin livsväg. Krokig men intressant. En rikstidning som har lite koll är ju däremot Dagen.

I Skövde bodde vi i en förtjusande liten stuga uppe på Billingen, tack för den Skövde turistbyrå! Där fanns också en hel rad spår att springa, mellan 1,6 och 16 km långa, för att passa alla smaker och åldrar. Jag och yngsta dottern gav oss på det kortaste tillsammans, vi hade väl en 500 meter dit och när vi var längst bort började duggregnet. Halvvägs tillbaka öppnades himlens portar mer fysiskt, och vi funderade på ifall vi var ute och sprang eller ute och simmade? Nåväl, vi kom hem den dagen med. På egen hand hann jag med ett varv på en 8-km slinga som gick på för mig hyggliga 43 minuter med ett par hundra meter till och från spåret. Alltid en början, när det nu gäller att få igång kroppen inför vad som komma skall i mars månad.

Andra bloggar om: Oasrörelsen, kristendom, religion, Skövde, Göran Skytte

Tack och farväl

Ikväll var det tack- och farvälföreställning i Centrumkyrkan i Bjuv. Kristina Andréen slutar som pastor i församlingen, för att bege sig till en tjänst som distriktskonsulent i ÖrebroVärmlandDals distrikt av Svenska Missionskyrkan. Trist för församlingen i Bjuv att bli av med sin pastor efter bara knappt två år, men spännande ny utmaning för Kristina. Jag hade förmånen att få vara med som representant för Helsingborgs missionsförsamling, och säga tack för den tid som varit och för vad Kristina och hennes man fått betyda här i nordvästra Skåne. Texten ur Klagovisornas 3 kapitel, vers 22-26, tycker jag passar väl in (slå upp och läs själv, vet ja!).

Andra bloggar om: Missionskyrkan, Bjuv, kristendom, Värmland

Fortsatt och fördjupat samarbete

Idag på förmiddagen beslutade Missionskyrkans kyrkokonferens att godkänna en ekumenisk överenskommelse med Svenska Baptistsamfundet och Metodistkyrkan, de båda samfund som Missionskyrkan haft närmast relation med under senare tid. Samtidigt fick kyrkostyrelsen i uppdrag att tillsammans med dessa båda samfund ta fram en avsiktsförklaring om ett framtida gemensamt samfund, inför nästa års gemensamma kyrkokonferens i Göteborg.

En liten feghet tycker jag visade sig i detta sista beslut. Ett av ombuden från Lidingö missionsförsamling ville ge styrelsen i uppdrag att, när de arbetade med denna avsiktsförklaring, godkänna att församlingar som enbart tillämpar troendedop skulle vara välkomna i det framtida samfundet. Förslaget innebar inte att man skulle kräva det ena eller det andra, men att man skulle "godkänna". Hursomhelst, presidiet valde att avvisa förslaget på formella grunder, och menade att det skulle strida mot Missionskyrkans konstitution.

Dumheter, tycker jag.

Vilka ingångsvärden man går in med i ett samtal eller en förhandling kan aldrig påverka de stadgar eller den konstitution man redan har. Det kan vara olämpligt att ha tydliga direktiv när man förhandlar eftersom det gör att man blir uppbunden, men det är en annan sak. Jag får känslan att ämnet i sig, dopfrågan, av en del upplevs som en het potatis som man inte vill ta i. Nej, förresten, riktigt så är det nog inte heller. Man vill snarare att den formel som Missionskyrkan valt för egen del ska vara den som blir gällande även i framtiden, dvs. att för att kunna ingå i det nya samfundet ska församlingarna acceptera såväl dop av små barn som troendedop.

Jag hoppas att jag har fel, och att det förhoppningsvis kommande gemensamma samfundet vågar vara öppet för församlingar med lite olika syn i dopfrågan.

Andra bloggar om: kristendom, missionskyrkan, kyrkokonferens, dop, baptistsamfundet, metodistkyrkan, Lidingö

Våga växa vila vandra

Det är ledorden för kyrkokonferensen 2007. Denna dag har inletts med information kring de motioner som kommer att behandlas under eftermiddagens påverkanstorg, för att sedan tas upp för beslut imorgon. Vid påverkanstorget har fler ombud och deltagare möjlighet att delta i samtalet. Från SMU har en motion kommit med rubriken "Vision om enhet", som handlar om SMU:s samarbete med baptisternas och metodisternas ungdomsförbund. Styrsö missionskyrka har motionerat om att satsa på församlingar som vill börja om och få en nystart. Högbergskyrkan i Ludvika skriver om situationen med folkmordet i Darfur. De skriver även, i likhet med Skårekyrkan i Karlstad, om ömsesidighet i mission, dvs. vikten av att missionen är en tvåvägskommunikation och något vi gör tillsammans.

Efter denna presentation har även Missionskyrkans verksamhetsplan och budget gåtts igenom, för att se hur den medverkar för att uppfylla samfundets målbild inför 2010, "En kyrka - med rum för hela livet - som erbjuder befrielse och upprättelse genom mötet med Jesus Kristus."

Just nu har beslut tagits om ordination av nya pastorer och diakoner, följt av ett tack till de pastorer, diakoner och missionärer som under året fyller 65.

Igårkväll fick jag äntligen chansen att se broder M:s nyinredda studio i närheten av Östermalmstorg. Riktigt, riktigt snyggt var det!

Andra bloggar om: kristendom, missionskyrkan, kyrkokonferens, denebi

Kyrkokonferensen har satt igång

Idag började det på allvar. En inledningsgudstjänst med dialogpredikan av Missionskyrkans missionsföreståndare Göran Zettergren och Svenska Kyrkans ärkebiskop Anders Wejryd, som utgick från texten där Natanael frågar Filippos: Kan något gott komma från Nasaret? Vi kan nog vara ganska hemmablinda ibland, och inte se vad vi redan har, vilket är olyckligt. Även i det välkända kan det finnas mycket som är värt att ta vara på. Under eftermiddagen har det sedan hållits ett antal seminarier kring skilda ämnen. Det jag besökte handlade om ömsesidighet i mission, och hur vi kan utveckla och ta vara på de internationella kontakter som finns. I panelen fanns deltagare med bakgrund i Kongo och Equador, samt en observatör från katolska kyrkan som hjälpte till att komma med synpunkter lite grann från sidan.

Man kan fundera över om ömsesidighet är rätt ord att använda, det handlar rätt mycket om att saker och ting ska gå i vissa riktninger. Kanske skulle vi hellre tala om tillsammans, då det handlar mer om att vara än om att göra?

I seminariet talades det också en hel del om det faktum att vi i Sverige har så svårt att erkänna att vi är beroende av någon, varken av andra människor eller av Gud. Där har vi något att arbeta med. En lärdom som vi kan dra från missionskyrkans systerkyrka i Indien, HCC, är just det faktum att vi behöver ta tid för att umgås med Gud i bön, om församlingen ska hålla sig på rätt kurs.

Nu är det dags för förhandlingar igen, och Er bloggare ska bege sig in i salen, eftersom han samtidigt har ansvar för att hålla ordning på eventuellt uppkommande öppna omröstningar. See you later!

Andra bloggar om: kristendom, missionskyrkan, mission, kyrkokonferens, svenska kyrkan

The end of the beginning

Första dagen i högtiden närmar sig sitt slut. Under eftermiddagen har vi kunnat vara med om en "minivariant" av en retreat, med en kort bibelmeditation kring Jesu möte med sina lärjungar på stranden, och därefter gott om tystnad att reflektera i. Välgörande och rogivande. Möjligen var mitt behov av vila och ro påverkat av alltför sena kvällar sedan ett tag tillbaka, men det fick gå det också.

Jag upphör inte att fascineras över Jesu fråga till Petrus vid deras möte. Det var inte "hur tänker du nu organisera den kristna kyrkan?" eller "varför smet du undan, fast du lovat att stå upp för mig?". Nej, det riktigt viktiga var "älskar Du mig?". Det tål att begrundas vilka konsekvenser det ska få i vår tid.

Efter att ha haft en gemensam nattvardsandakt med så många deltagare att brödet höll på att ta slut (ja! mer av sådan uppslutning!), är det nu några timmars disponibel tid innan Missionskyrkans evangelister håller en kvällsgudstjänst i Immanuelskyrkan kl 19.30.

Broder M ska på något slags musikevent som börjar ungefär nu, och väl lär hålla på framåt kvällen, så jag får se om det går att få kontakt med honom senare. Titta in imorgon för eventuell rapport om det!

Andra bloggar om: kristendom, missionskyrkan, kyrkokonferens, retreat

Andlig vägledning

Andra passet av kyrkokonferensens onsdag handlade om andlig vägledning. Hans Johansson från Lysekil berättade om sina erfarenheter. Att få andlig vägledning är att få hjälp att växa i sin Gudsrelation, och är något som tillämpats i den kristna kyrkan under lång tid. Det avslutades med en middagsbön under ledning av Liselotte J Andersson, med Taizésånger och bön.

Nu är det dags att kasta sig ut i Stockholm lunchrusning och hitta något gott att äta!

Andra bloggar om: kristendom, missionskyrkan, kyrkokonferens, andlig vägledning

Kyrkokonferens igen

Så är det dags för årets kyrkokonferens för Svenska Missionskyrkan. Jag reste upp redan igår kväll, tåget ankom ca 00.20, 40 minuter försenat :-( Därefter T-bana och promenad hem till broder M där jag våldgästar några dagar.

Idag har konferensen startat med en dag om det inre livet, hittills har vi fått lyssna till Lasse Yngvesson som berättat om Wettershus och de retreater som hålls där. Vidare har jag stött på Lars Lindén, som svarar för Rättvis Handels utställning och konferensbutik med en massa intressanta varor.

Sommarvädret i Stockholm är idag soligt och skönt, men ännu inte pressande stekhett.

Andra bloggar om: kristendom, missionskyrkan, kyrkokonferens

Skytte missar

Göran Skytte skriver i Dagen om att han skickat brev till Hilton Hotels Corporation för att föra fram synpunkter kring Scandic-kedjans hantering av biblarna på hotellrummen. Lite dålig timing för Skytte kanske att Hilton sålde Scandic till det svenska investmentbolaget EQT för ett tag sedan. Se min fundering i det ämnet här.

Andra bloggar om: Scandic, Bibeln, EQT, kristendom, Göran Skytte

Vilken kyrkofader liknar Du?

I en länk från Tro & Tänk hittade jag den här beskrivningen av mig själv:

You’re St. Melito of Sardis! You have a great love of history and liturgy. You’re attached to the traditions of the ancients, yet you recognize that the old world — great as it was — is passing away. You are loyal to the customs of your family, though you do not hesitate to call family members to account for their sins. Find out which Church Father you are at The Way of the Fathers!

Det kanske ligger något i den...

Andra bloggar om: kristendom, kyrkofäder

Kristofober i Sverige?

Bitte Assarmo skriver i dagens SvD om kristofobin i Sverige, dvs. den paniska rädsla för i stort sett allt vad kristendom heter som dyker upp allt oftare. Det senaste exemplet var väl Scandic-kedjans infall att dra in de biblar som funnits på hotellrummen, i avsikt att ge ett bredare utbud av religioner tillfälle att komma till tals?! Nu förväntas man ta sig ner till receptionen om man vill ta del av den Heliga Skrift, men porrfilmer finns på ett par knapptrycks avstånd på rummet.

Assarmo tar upp ett par exempel med socialdemokratiska och vänsterpartistiska politiker, men jag är övertygad om att företeelsen förekommer i mycket bredare kretsar än så. Är det inte något slags postmodernt paradigm att det inte får finnas en sanning, utan att istället det som är sant för mig inte nödvändigtvis behöver vara det för dig? (Ännu ett bevis för att Tage Danielsson slog huvudet på spiken i sin Sannolikhetsmonolog.) Det påverkar förstås synen på exempelvis kristendomen, som faktist påstår sig vara sann. Jesus själv sa att: "Jag är vägen, sanningen och livet", notera singularis-formerna. Sådana anspråk är tydligen lika stötande för 2000-talet som de var för hans samtid.

Jag tror att det snarare är frånvaron av fasta övertygelser som är riskabel. När man inte förstår vilken vikt andra människor lägger vid sin tro eller övertygelse, är det svårt att möta och respektera dem. Istället läggs grunden till osäkerhet, misstro och onödiga konflikter. Den som själv har en fast och trygg förankring blir inte lika nervös vid mötet med exempelvis en troende från en annan religion, utan har istället förutsättningar att föra ett respektfyllt samtal i sak.

Någon liten tröst kan man kanske finna i det faktum att skolminister Jan Björklund (fp) tycks vara på väg att göra något åt den alarmerande kunskapsbristen i landet. Kunskaper kan ge insikter, och insikter kan leda till förståelse för de större sammanhangen.

Andra bloggar om: religion, kristendom, Jan Björklund, Jesus

Scandic sänker sin standard

Från SR:s P1-morgon kunde man idag lära sig att hotellkedjan Scandic kommer att dra in de Nya Testamenten som Gideoniterna hittills ställt till hotellgästernas förfogande.

Scandic är en hotellkedja som hävdar att "Alla våra värderingar och de beslut som fattas inom Scandic grundar sig på nordiskt sunt förnuft." Tro det. Vilka värden och värderingar ligger då till grund för detta "nordiskt sunt förnuft"? De senaste tusen åren eller så har den kristna tron utgjort en fundamental del av de nordiska samhällena. Den kristna tron har självfallet sin grund i vad som berättas i Bibeln, främst Nya Testamentet. Uppenbarligen vill dock inte Scandic att dessa värden ska få en alltför framträdande plats på deras hotell. Jag vet inte om förändringen har att göra med det faktum att Scandic för någon månad sedan såldes av Hilton till riskkapitalkoncernen EQT? Måhända hade Hilton större känsla för vad som är gångbart och uppskattat i ett mer globalt perspektiv.

Det är inte så väldigt ofta jag bor på hotell, nuförtiden, men då jag var en mer frekvent gäst bodde jag ofta på just Scandic. Så pass ofta att jag lyckades komma upp i nivå i deras bonusprogram. Med det nu fattade beslutet minskar dock risken för att de ska behöva dras med mig som gäst ganska radikalt. Det intryck jag får är inte av sunt förnuft, utan av ängslig politisk korrekthet och vilsenhet kring de stora livsfrågorna.

Andra bloggar om: Scandic, religion, kristendom, Gideoniterna, EQT