Var ska man börja?

Den ganska nytillträdda regeringen gör att man blir alldeles matt. Pinsamhet staplas på pinsamhet, blunder följer efter blunder. I både stora och små frågor tar man sig för pannan och undrar hur väljarna egentligen tänkte i september? Var det verkligen detta de ville ha, som röstade på regeringspartierna?

Störst och viktigast idag är att regeringen lyckats irritera Israel så till den grad att de överväger att nedgradera sina diplomatiska relationer med oss. I ett första läge kallar de hem sin ambassadör. Orsaken är förstås regeringens beslut att erkänna den palestinska staten, något oklart dock hur den exakt ser ut och vilken kontroll vilken regering har över detta oklara territorium. Detta beslut ser jag inte tjänar varken svenska intressen eller fredsprocessen i Mellanöstern. Det innebär också att EU:s röst blir mer sprucken, vilket är negativt i sig.

Utbildningsministern har lagt ut en hälsning till landets lärare, och därmed lyckats reta upp många av dem som upplevt sig klappade på huvudet. Ministern säger sig lova att hålla ideologin utanför klassrummet, men med tanke på den uppgörelse som regeringen gjort med vänsterpartiet så lär ideologin åtminstone ha avgörande betydelse för vilka klassrum som eleverna kommer att få möjlighet att komma till.

Vice statsministern och hennes bekymmer med färger, drivmedel och medarbetare ska vi bara inte tala om.

Vi har i alla fall en någorlunda sansad försvarsminister verkar det, även om han är onödigt skeptisk till de tydliga behov som utredningen om försvarspolitiskt samarbete pekar på.

Håll gränsen!

Den underrättelseoperation som Försvarsmakten bedriver i Stockholms skärgård sedan igår kan ha varit på gång redan i torsdags, enligt vad Svenska Dagbladet nu rapporterar. Då ska radiotrafik mellan en station i närheten av Kanholmsfjärden och den ryska enklaven Kaliningrad ha förekommit, på ett sätt som tydde på att en skadad rysk ubåt skulle finnas på svenskt vatten.
Nu på lördag kväll förefaller operationen ha utvidgats till att omfatta fler enheter, men i samma område som tidigare. Den politiska ledningen lämnar inte fler kommentarer än tidigare.
Det ryskägda, men Liberiaregistrerade, fartyget NS Concord har legat och cirklat en bit utanför Stockholms  skärgård, men släckte ner sin AIS vid 23-tiden, vilket gör det svårare att följa vilken väg det tar. Med stor sannolikhet är det ett fartyg som fungerar som stödfartyg till undervattensverksamhet.

 

 

 

 

Det som nu gäller för Försvarsmakten är att följa de bestämmelser som finns i IKFN, med bestämmelser om ingripanden vid kränkningar under fred och neutralitet. Uttryckt på ett annat sätt är att säga som dåvarande statsminister Thorbjörn Fälldin gjorde: "Håll gränsen". För övrigt visar det som händer vikten och behovet av både långsiktig förstärkning av vårt försvar utifrån åtminstone det som Försvarsberedningen lade fram tidigare, och kortsiktig förstärkning genom ökad övningsverksamhet och även att ta vara på möjligheten att kalla in de återstående värnpliktiga till repetitionsövningar. #svfm #svpol

Dagens (s)vängning

Det är ett bedrövligt skådespel att betrakta hur den nya socialdemokratiska partiledningen snurrar runt i utrikes- och säkerhetspolitiken. Det senaste budet från Håkan Juholt, sekonderad av Urban Ahlin, är att det svenska bidraget med JAS Gripen ska avsluta sin pågående insats, och därmed basta. Ingen djupare reflektion om vad säkerhetsrådets resolution 1973 handlar om, ingen notis om vad NATO som fått uppdraget att samordna genomförandet av resolutionen behöver hjälp med och ingen större vikt vid att medverka i någon bred nationell uppgörelse i frågan.

Lite komiskt är det ändå, mitt i bedrövelsen, att socialdemokraterna verkar mycket angelägna om att sända marina enheter, och kanske även låta några flygplan finns kvar, för att hjälpa till att upprätthålla vapenembargot. Enligt säkerhetsrådets resolution 1973 är det en uppgift som "stater i regionen" uppmanas ta ett särskilt ansvar för. Det är därmed knappast en förstahandsuppgift för Sverige.

Till och med Mona Sahlin reagerar, och verkar stå för en mer sansad syn på hur den här typen av frågor bör hanteras.

Urban Ahlin raljerar över att ingen annan "har någon aning om" vad han och Carl Bildt förhandlar om. Må så vara, men det finns andra än Ahlin som jag har större förtroende för vad gäller att bedöma vad som är praktiskt möjligt att åstadkomma. Hittills har såväl Ahlin som Juholt levererat mycket snack men lite verkstad.

Andra bloggar om: politik, Libyen, Gripen, socialdemokraterna, Håkan Juholt, Urban Ahlin, FN, försvar

Oroande besked

Den ryske presidenten Putin har valt att lämna CFE, avtalet om begränsning av de konventionella styrkorna i Europa. Han hänvisar till oenighet om den uppdatering som gjordes 1999, som orsak till att Ryssland nu slutar tillämpa avtalet.

Beskedet är oroande. Det borde ha gått att lösa de ömsesidiga svårigheter som finns, utan att lämna avtalet. Ansvaret vilar alltså både på Ryssland och Nato.

Man ska inte heller vara överdrivet alarmistisk, men det är förstås viktigt att Försvarsmakten följer upp utvecklingen. Jag tror också att landets politiska ledning genom Försvarsberedningen gör väl i att hålla god koll på vad som händer. Risken finns annars att vi får en väldigt dålig överensstämmelse mellan vilka uppgifter vi vill att försvaret ska lösa, och de resurser som vi avsätter.

Andra bloggar om: Ryssland, Nato, försvar, CFE, politik