Hur får du ihop det?

Titta här!

Ohly går på pumpen

Vänsterledaren Lars Ohly talar klarspråk när han förklarar hur den tvångsdelade föräldraförsäkringen är tänkt att fungera i ett rödgrönt Sverige. Mammorna ska ta fram bröstpumpen, och på så vis se till att barnen inte är ett förvärvshinder. Efterhand tycks han ha insett att det inte var så värst begåvat uttryckt, men han har ändå lyckats visa hur han och hans parti ser på barn och familjer; det är företeelser som får finna sig i att politiker styr och ställer med dem efter behag.

I den här frågan har vänstern och Kristdemokraterna diametralt motsatta åsikter. Kristdemokrati innebär att familjen, i det här fallet, själv ska få möjlighet att besluta om det som berör den. Hur föräldraförsäkringen fördelas mellan föräldrarna avgörs bättre vid deras eget köksbord än av någon socialistisk politbyrå.

Andra bloggar om: val, politik, familj, Kristdemokraterna, vänsterpartiet, Lars Ohly

Pompös Persson

Idag har centerns ungdomförbund demonstrerat i Jönköping, i anslutning till sin förbundsstämma. Somliga verkar inte tåla att människor ger uttryck för sina åsikter, utan känner sig tvungna att sätta stopp för det rent fysiskt.

Andra, som socialdemokraternas Peter Persson (se på videoklippet), tål inte heller att andra för fram sin åsikt. Jag får lite Orwell-känsla av den mannens uttalande. Alla människors åsikter är lika mycket värda, men en del är mer lika än andra, liksom... Idag ska tydligen bara vänsteråsikter få framföras. Dessutom gör han sig lustig över att centerungdomarna bara var ett drygt hundratal, och kallar det för "magplask". Då undrar jag vad han tycker om sina egna partikamrater i Uppsala. Där arrangerade Kristdemokraterna en demonstration på temat "Trygga familjer - vinst för Sverige", och samlade 545 deltagare. Det socialdemokratiska tåget var hundra personer färre. Var det också ett magplask?

Läs även andra bloggares åsikter om CUF, socialdemokraterna, Kristdemokraterna, politik, familj, demokrati, Jönköping, Uppsala

Skillnader i teori och praktik?

Så fick då arbetarrörelsen äntligen tillfälle att demonstrera mot någon annan än sig själv. Det har varit en smula komiskt att under ett antal år se socialdemokrater traska i demonstrationståg med krav på både det ena och det andra, för att nästa dag återvända till de ledande befattningarna med ansvar för att det just inte hänt så mycket. I Kalmar talade exempelvis nyvalda partiordföranden Mona Sahlin, och lovade att prioritera höjd a-kassa om hon skulle vinna nästa val. Jaha, det kunde man nästan förvänta sig. Häromveckan lovade hon att göra stora (och välbehövliga) satsningar på psykiatrin, om hon hade fått styra. När hon nyligen satt i regeringen hände det dock inte så mycket. Det är alltså skillnad på teorin nu och praktiken då.

En teori som hon tydligen behärskar även i praktiken är den om härskartekniker. Jag kan i vart fall inte tolka hennes osynliggörande av moderata kvinnor på annat sätt. De tycks inte vara värda att uppmärksammas för sina åsikter, eller bemötas, utan ska bara paketeras ihop i ett blått paket.

Vem lyckas då hålla ihop teori och praktik, vem står för samma saker i opposition som i regeringsställning? I Uppsala demonstrerade Kristdemokraterna på temat "Mer tid för barnen!". Förslaget om vårdnadsbidrag, som syftar till att ge familjerna själva större utrymme att fatta och genomföra egna beslut, är lika viktigt nu som någonsin förr. Statens uppgift är inte att se till att "alla ska med" utan att stödja invånarna i att genomföra sina livsprojekt, ingen ska hållas tillbaka och ingen ska lämnas efter.

Andra bloggar om: första maj, 1 maj, socialdemokraterna, kristdemokraterna, familj, politik, mona sahlin