De lovar och lovar...

Igår läste jag Dag Sandahls blogg, som fick mig att bli lite nyfiken på vad Socialdemokraterna kan tänkas vilja med Svenska kyrkan. Partiet ställer ju nämligen upp, just som parti, i valet till Svenska kyrkans olika beslutande organ i höst. Fiffigt nog har de byggt upp en särskild hemsida kallad "Vallöftet" där de berättar allt som partiet vill göra med kyrkan, eller som partiet vill att kyrkan ska göra. Lite besynnerligt bara att ett så stort parti inte kan skriva ett logiskt sammanhängande manifest på de två sidor man tyckte skulle behövas. Att manifestet sätter socialdemokraterna och den enskilde väljaren i centrum hör kanske inte till det ologiska, bara till det orimliga. En kristen kyrka måste väl rimligen styras av vad Gud vill? Nu lyser förvisso Gud med sin frånvaro i socialdemokraternas kyrkovalsmanifest, och den ende ande som nämns är valdeltag-ande. Lite fattigt, skulle jag vilja säga.

Ologiskt då? Jo, två saker. Först ur "Vallöftet". Där talas med emfas om hur illa socialdemokraterna tycker om "kvinnoprästmotståndarna" och om dem som tillhör "den kristna högern". Varken i "Vallöftet" eller i det tvåsidiga manifestet förklaras närmare vilka dessa skulle vara, men det behövs kanske inte. Det märkliga händer när författarna till "Vallöftet" till slut ska knyta ihop säcken och få läsaren/väljaren att ansluta sig till saken. Då lovas nämligen "en kyrka öppen för alla"! Jag tror att de ljuger. Det låter bra med öppen, men i själva verket finns det vissa grupper som socialdemokraterna är beredda att göra i stort sett vad som helst för att få bort ur kyrkan.

Ologiskt två. Jag råkade idag komma att läsa på riksdagens hemsida om vilka skriftliga frågor som ledamöterna lämnat in under sommaren. De har inte sommarlov bara för att riksmötet inte är samlat, om nu något fått för sig det. En fråga var inlämnat av Peter Persson (s), med rubriken "Higgspartikeln och religiös neutralitet". Jag ska inte redogöra för min reaktion när jag först läste igenom det tidigare kommunalrådets fråga, för det lämpar sig inte i tryck. Den socialdemokratiske ledamoten hade fått för sig att upptäckten av Higgs partikel skulle innebära "ett avgörande steg --- mot ett vetenskapligt bevis på att Gud inte existerar och har skapat universum", och av det skälet förordar han att studier i religionskunskap överges till förmån för historia, samhällskunskap och filosofi. Förutom ett svar i riksdagen från utbildningsministern, får Persson också svar på tal av Svenska Evangeliska Alliansen. Frågan i riksdagen i relation till "Vallöftet" gör att jag undrar hur det socialdemokratiska partiet, som alltså gör anspråk på att vilja leda Svenska kyrkan, ställer sig till frågan om Guds existens? Är Peter Persson, som ingick i partiets programkommission, bara en kufisk excentriker, eller talar partiet med kluven tunga?

Välvilligt men feltänkt

Désirée Pethrus Engström (kd) har uttalat sig om "kyrkopolitikernas" situation, och kräver att de ska ha rätt till ledighet för sina sammanträden. Hon säger att "Kyrkopolitiska uppdrag måste, precis som andra politiska uppdrag, medge rätt till ledighet. Vi kan inte skilja på olika offentliga uppdrag". Det är en välvillig men felaktig omsorg om Svenska Kyrkan, tror jag.

För det första är det inte politik det handlar om (borde i vart fall inte vara). Svenska kyrkan skulle slippa vara statskyrka, beslöts det för några år sedan. Ett stort problem är just att de politiska partierna (s, c, m och sd) inte vågar låta kyrkan styra sig själv, utan känner sig kallade att lägga sig i sådant de faktiskt inte begriper. Hur ställer sig dessa partier till frågan om Jesu gudom, för att bara ta en av de mest grundläggande sakerna? Om de inte har en åsikt om det, vad har de då i kyrkans ledning att göra? Ett lite mindre men likafullt problem, är de nomineringsgrupper som finner sin identitet i de övriga sekulära partierna även om de i sig är fristående organisationer. Hur kan man finna grund för sin ledning av en kristen församling i en ideologi som är utformad för att styra samhället?

För det andra är jag övertygad om att vi visst måste skilja på olika uppdrag. Det finns många värdefulla insatser som görs i olika kyrkor, samfund och andra organisationer. Jag sitter till exempel i distriktsstyrelsen för Svenska Missionskyrkan i Södra Götaland. Jag kan dock inte se att det skulle vara rimligt att lagstifta om att var och en som är invald i en styrelse ska ha rätt att vara ledig fördenskull. Désirées förslag är jag rädd bidrar till att bevara den felaktiga uppfattningen att Svenska kyrkan trots allt är en statskyrka.

Andra bloggar om: Svenska kyrkan, kyrkopolitik, politik, Kristdemokraterna, kristendom