Var ska man börja?

Den ganska nytillträdda regeringen gör att man blir alldeles matt. Pinsamhet staplas på pinsamhet, blunder följer efter blunder. I både stora och små frågor tar man sig för pannan och undrar hur väljarna egentligen tänkte i september? Var det verkligen detta de ville ha, som röstade på regeringspartierna?

Störst och viktigast idag är att regeringen lyckats irritera Israel så till den grad att de överväger att nedgradera sina diplomatiska relationer med oss. I ett första läge kallar de hem sin ambassadör. Orsaken är förstås regeringens beslut att erkänna den palestinska staten, något oklart dock hur den exakt ser ut och vilken kontroll vilken regering har över detta oklara territorium. Detta beslut ser jag inte tjänar varken svenska intressen eller fredsprocessen i Mellanöstern. Det innebär också att EU:s röst blir mer sprucken, vilket är negativt i sig.

Utbildningsministern har lagt ut en hälsning till landets lärare, och därmed lyckats reta upp många av dem som upplevt sig klappade på huvudet. Ministern säger sig lova att hålla ideologin utanför klassrummet, men med tanke på den uppgörelse som regeringen gjort med vänsterpartiet så lär ideologin åtminstone ha avgörande betydelse för vilka klassrum som eleverna kommer att få möjlighet att komma till.

Vice statsministern och hennes bekymmer med färger, drivmedel och medarbetare ska vi bara inte tala om.

Vi har i alla fall en någorlunda sansad försvarsminister verkar det, även om han är onödigt skeptisk till de tydliga behov som utredningen om försvarspolitiskt samarbete pekar på.

Sverige är större än Stockholm

Den nytillträdda regeringen fortsätter att i en rasande takt komma med uttalanden och förslag som får omgivningen att häpna. Ibland över innehållet, ibland över bristen på innehåll. Ett förslag som nu förs fram är att åter införa fria entréer på statliga muséer. Med reformen vill kulturministern minska delaktighetsklyftorna, och för att åstadkomma det satsar staten således 80 miljoner kronor på i första hand Östermalm med närområden i Stockholm, där de flesta av dessa muséer är belägna. En knapp handfull av dem ligger utanför huvudstaden, det blir alltså snarast så att delaktighetsklyftan ökar mellan dem som bor i eller kan besöka Stockholm, och resten av landets befolkning. Kontraproduktiv politik, i den delen. Därtill visar regeringen fortsatt ringa förståelse för andra än offentliga institutioner, som försöker driva verksamhet som ska stå på egna ben. Privata muséer och liknande utsätts för en omöjlig konkurrenssituation, när de ska möta de statliga kollegornas fria tillgång till entrépengar från statskassan.

Är Stockholm på väg att abdikera?

Idag meddelar den tillträdande ledningen för lokalpolitiken i Stockholm att de vill stänga Bromma flygplats, och att det ska ske senast år 2022. I samma uttalande förklarar de varför de inte vill stänga Bromma flygplats; den ska nämligen bara stängas om det kan ske "utan att förutsättningarna för jobb och utveckling i regionen försämras". Eftersom det är just vad som skulle ske kan man med fog fråga sig vad dagens uttalande egentligen betyder, förutom att den tillträdande ledningen gärna vill synas på nyhetsplats? Om flygplatsen skulle läggas ner skulle Stockholm bli mindre konkurrenskraftigt och det skulle påverka tillväxten negativt, som Kristdemokraterna skrev i ett svar.

En annan aspekt som aspiranterna i Stockholm helt förefaller bortse från, är att Bromma flygplats inte bara är en angelägenhet för huvudstaden. Resenärerna på Bromma reser till och från en mängd platser runt om i landet, och vi i majoriteten av folket förväntar oss att huvudstaden är tillgänglig på villkor som även fungerar för oss. Infrastrukturen i Sverige är i hög grad byggd utifrån att Stockholm är huvudstad, och knutpunkt för transporter på både väg, järnväg och i luften. Om den nya ledningen i Stockholm är ute efter att förändra dessa grundläggande strukturer så har de verkligen tagit sig an en gigantisk uppgift, som lär få påtagliga konsekvenser för "förutsättningarna för jobb och utveckling i regionen". Däremot är det förstås ingen naturlag som säger att Stockholm är huvudstad, eller säte för exempelvis riksdagen, även om det nu varit så under ganska många sekel.

Uppdatering: Regeringen avvaktar med att ge besked, och lovar ingenting bestämt. Fast frågan är om det går att lita ens på det "beskedet"?