Skytte missar

Göran Skytte skriver i Dagen om att han skickat brev till Hilton Hotels Corporation för att föra fram synpunkter kring Scandic-kedjans hantering av biblarna på hotellrummen. Lite dålig timing för Skytte kanske att Hilton sålde Scandic till det svenska investmentbolaget EQT för ett tag sedan. Se min fundering i det ämnet här.

Andra bloggar om: Scandic, Bibeln, EQT, kristendom, Göran Skytte

Besynnerlig personalpolitik

I dagens SvD kan man läsa om en demonstration i Vetlanda, mot bakgrund av det aktuella fallet med flickan "Louise". Demonstranterna krävde att socialchefen Ola Göthesson skulle lämna sin post för att sona skulden av att inte ha gjort tillräckligt i ärendet. Man kan fundera på vad som skulle bli bättre om han gjorde det.

Man kan också fundera på en del andra saker. Demonstrationen som hölls arrangerades enligt SR av bland andra Mikael Ekvall. Samme Ekvall är ordförande för Ung vänster i Jönköpings län, och ersättare (v) i kommunstyrelsen i Vetlanda. Det innebär att han är arbetsgivare för Ola Göthesson. Vad jag undrar är vilken personalpolitik vänsterpartisterna i Vetlanda står för? Tycker de att det är bra av en arbetsgivare att använda talkörer på torget för att tala om att man är missnöjd med en medarbetare? Borde man inte som anställd kunna förvänta sig en annan slags kommunikation, exempelvis ansikte mot ansikte när kommunstyrelsen i förrgår mötte sina ledande tjänstemän? Då fanns väl möjlighet att ta upp det aktuella ärendet? Förutom arbetsrättsliga synpunkter kan man ha farhågor kring vad Ekvalls attityd får för konsekvenser för framtiden. Det lär inte bidra till att den som begått ett misstag är benägen att lyfta fram det för att lära sig något av vad som hänt, utan snarare är risken att man försöker dölja missförhållanden och hoppas att ingen upptäcker dem.

Om Mikael Ekvall ger sig på sina politiska konkurrenter så har jag inget att invända mot det, i princip. De kan försvara sig på samma spelplan. När han däremot, utifrån sin position i kommunens styrelse, utsätter sin personal för spott och spe på torget så har jag inget som helst till övers för hans översittarfasoner. Sådana arbetsgivare borde snarast inse att de inte lever på 1800-talet, utan på 2000-talet, och lära sig elementära regler för hur man behandlar sin personal.

Andra bloggar om: barn, personal, arbetsrätt, vänsterpartiet, Vetlanda

Vilken kyrkofader liknar Du?

I en länk från Tro & Tänk hittade jag den här beskrivningen av mig själv:

You’re St. Melito of Sardis! You have a great love of history and liturgy. You’re attached to the traditions of the ancients, yet you recognize that the old world — great as it was — is passing away. You are loyal to the customs of your family, though you do not hesitate to call family members to account for their sins. Find out which Church Father you are at The Way of the Fathers!

Det kanske ligger något i den...

Andra bloggar om: kristendom, kyrkofäder

Oförstående Nuder

Pär Nuder kan inte ha det lätt. Hans parti tycks i princip ha förstått att frågan om fastighetsskatten ledde till att han inte längre är finansminister, men han själv förstår inte alls varför den gjorde det.

I en artikel på SvD Brännpunkt redogör han först för hur misslyckad den socialdemokratiska bostadspolitiken varit som inte lyckats få tillräckligt med bostäder att byggas till överkomliga priser, för att sedan fortsätta att måla på den bild av rika fastighetsägare i kustbanden som är en förutsättning för den socialdemokratiska retoriken. Han begriper inte att det är hans egen politik som är motorn i den segregation som pågått intill dess att fastighetsskatten nu kommer att avskaffas. De som sedan tidigare haft en fastighet i ett numer attraktivt område har fått det allt svårare att kunna bo kvar, och har till slut riskerat att tvingas flytta till ett område med lägre priser. Så har den socialdemokratiska överheten sett till att folk håller sig på sin plats, dvs. tillsammans med dem som är ungefär likadana i ekonomiskt hänseende.

Den tidigare finansministern (s) förfärar sig också över att de som faktiskt både bor i högt värderade fastigheter och dessutom har gott om pengar, tjänar bra på reformen. Han tycker att "Detta är utmanande". Det ligger en del i den kritiken, men jag tror att effekten är ofrånkomlig. Saken är bara den, att när den framförs av Pär Nuder så klingar den falskt. Den regering han ingick i valde att sänka förmögenhetsskatten för ett antal av de allra rikaste miljardärerna, men behöll den för resten av befolkningen. Att den socialdemokratiska överheten valde att gynna den ekonomiskt mest priviligierade gruppen i riket framför resten av befolkningen, det om något var utmanande. Väljarna kände till även det agerandet, och handlade därefter.

Slutligen tar Pär Nuder chansen att än en gång beklaga sig över den stora grupp som nu bor i hus, och som han tror kommer att sätta sig fast i dem under lång tid framöver. Häromåret kallade han den gruppen för "köttberget". Nu handlar det om att de inte skulle tycka sig ha råd att byta bostad, eftersom de tvingas betala en högre reavinstskatt om de säljer sin bostad med förtjänst. Det har Nuder tydligen stor förståelse för, men han förstår inte att det är långt svårare att betala hans fastighetsskatt med pengar som sitter fast i huset än att betala reavinstskatt med pengar som är likvida på ett konto. Det borde man kunna begära att en f.d. finansminister skulle begripa.

Andra bloggar om: fastighetsskatt, förmögenhetsskatt, regeringen, socialdemokraterna, Pär Nuder, alliansen

Vad döps man till?

I Svenska Dagbladet berättas om en liten flicka som föräldrarna vill ge namnet Metallica. Skattemyndigheten tycker inte att det är lämpligt, och har nu överklagat länsrättens beslut till kammarrätten.

Jag blir lite trött av att ännu en gång mötas av den vanliga sammanblandningen kring dop och vilket namn man ger barnen. Det har faktiskt inte något som helst med vartannat att göra! Föräldrarna väljer namn, och anmäler det/dem till Skattemyndigheten.

Om föräldrarna vill låta döpa barnet tar man kontakt med sin församling, som säkert med glädje döper barnet, i Fadern, Sonens och den Helige Andes namn. Ett annat alternativ, som jag själv förordar, är att man bär fram barnet i församlingen för att be om Guds välsignelse över det, efter mönster i Matteus evangelium, kapitel 19 vers 13-15. Därefter får barnet självt, när det är medvetet om vad dopet är, ta ställning till om det vill bli döpt. I inget av dessa fall har det dock med barnets namn att göra, utan med relationen till Gud.

Andra bloggar om: namn, Skattemyndigheten

Ramlösa i andrasortering?

Det legendariska mineralvattnet Ramlösa fyller 300 år i år, vilket firas den 17 juni med baluns i Helsingborg. Det finns alla skäl att se fram emot det firandet.

På senare år har det naturliga mineralvattnet fått sällskap av en rad smaksatta produkter av olika karaktärer. Lite ovant var det allt i början, men de verkar fungera rätt bra. I dessa, de yttersta av dagar, undrar jag dock om inte Ramlösa (i form av ägaren Carlsberg) har börjat bli lite för försäljningssmarta för sin egen hälsa. Den senaste varianten är en flaska där det på etiketten står Ramlösa Vichy Noveau! Hur ska det vara egentligen? Ramlösa eller Vichy Noveau? Eller är budskapet att den enda skillnaden mellan dessa båda produkter är varumärket, men att det egentligen är samma vatten?

Varumärkesbyggare från alla länder, förenen eder, och betrakta hur man snabbt och behändigt sänker ett märke just som man investerat 300 års förtroende i det.

Andra bloggar om: Ramlösa, Carlsberg, varumärken

Kristofober i Sverige?

Bitte Assarmo skriver i dagens SvD om kristofobin i Sverige, dvs. den paniska rädsla för i stort sett allt vad kristendom heter som dyker upp allt oftare. Det senaste exemplet var väl Scandic-kedjans infall att dra in de biblar som funnits på hotellrummen, i avsikt att ge ett bredare utbud av religioner tillfälle att komma till tals?! Nu förväntas man ta sig ner till receptionen om man vill ta del av den Heliga Skrift, men porrfilmer finns på ett par knapptrycks avstånd på rummet.

Assarmo tar upp ett par exempel med socialdemokratiska och vänsterpartistiska politiker, men jag är övertygad om att företeelsen förekommer i mycket bredare kretsar än så. Är det inte något slags postmodernt paradigm att det inte får finnas en sanning, utan att istället det som är sant för mig inte nödvändigtvis behöver vara det för dig? (Ännu ett bevis för att Tage Danielsson slog huvudet på spiken i sin Sannolikhetsmonolog.) Det påverkar förstås synen på exempelvis kristendomen, som faktist påstår sig vara sann. Jesus själv sa att: "Jag är vägen, sanningen och livet", notera singularis-formerna. Sådana anspråk är tydligen lika stötande för 2000-talet som de var för hans samtid.

Jag tror att det snarare är frånvaron av fasta övertygelser som är riskabel. När man inte förstår vilken vikt andra människor lägger vid sin tro eller övertygelse, är det svårt att möta och respektera dem. Istället läggs grunden till osäkerhet, misstro och onödiga konflikter. Den som själv har en fast och trygg förankring blir inte lika nervös vid mötet med exempelvis en troende från en annan religion, utan har istället förutsättningar att föra ett respektfyllt samtal i sak.

Någon liten tröst kan man kanske finna i det faktum att skolminister Jan Björklund (fp) tycks vara på väg att göra något åt den alarmerande kunskapsbristen i landet. Kunskaper kan ge insikter, och insikter kan leda till förståelse för de större sammanhangen.

Andra bloggar om: religion, kristendom, Jan Björklund, Jesus

Scandic sänker sin standard

Från SR:s P1-morgon kunde man idag lära sig att hotellkedjan Scandic kommer att dra in de Nya Testamenten som Gideoniterna hittills ställt till hotellgästernas förfogande.

Scandic är en hotellkedja som hävdar att "Alla våra värderingar och de beslut som fattas inom Scandic grundar sig på nordiskt sunt förnuft." Tro det. Vilka värden och värderingar ligger då till grund för detta "nordiskt sunt förnuft"? De senaste tusen åren eller så har den kristna tron utgjort en fundamental del av de nordiska samhällena. Den kristna tron har självfallet sin grund i vad som berättas i Bibeln, främst Nya Testamentet. Uppenbarligen vill dock inte Scandic att dessa värden ska få en alltför framträdande plats på deras hotell. Jag vet inte om förändringen har att göra med det faktum att Scandic för någon månad sedan såldes av Hilton till riskkapitalkoncernen EQT? Måhända hade Hilton större känsla för vad som är gångbart och uppskattat i ett mer globalt perspektiv.

Det är inte så väldigt ofta jag bor på hotell, nuförtiden, men då jag var en mer frekvent gäst bodde jag ofta på just Scandic. Så pass ofta att jag lyckades komma upp i nivå i deras bonusprogram. Med det nu fattade beslutet minskar dock risken för att de ska behöva dras med mig som gäst ganska radikalt. Det intryck jag får är inte av sunt förnuft, utan av ängslig politisk korrekthet och vilsenhet kring de stora livsfrågorna.

Andra bloggar om: Scandic, religion, kristendom, Gideoniterna, EQT

Fastighetsskatten försvinner!

Så har äntligen alliansen kommit fram till det läge då det gick att presentera hur fastighetsskatten ska kunna tas bort. I stort sett blir det på det sätt som väljarna lovades i valrörelsen. Skatten ersätts av en kommunal avgift på högst 4500 kr per bostad eller 900 kronor per lägenhet, och det finansieras i första hand genom att höja reavinstskatten då man sålt sin fastighet med vinst. Den skatten blir då 30%, i likhet med skatten på andra kapitalvinster. Den lösning som valts ligger nära det förslag som Kristdemokraterna tog fram inför valet, och det är väl därför den är så bra :-)

Pär Nuder (s) gråter krokodiltårar över att folk som tänkt sälja sin bostad nu inte kommer att ha råd att betala skatten. Skillnaden mot när han styrde är att reavinstskatten tas ut av dem som har reda pengar. Nuder begärde att den vars grannar hade sålt sin fastighet dyrt, skulle betala, oklart med vilka pengar. Hans politik riskerade att driva människor från hus och hem. Den nya regeringen ställer nu till rätta även den felaktigheten.

Andra bloggar om: alliansen, fastighetsskatt, kristdemokraterna, socialdemokraterna

Vem ska styra?

I SvT:s Existens ikväll diskuterades statsbidrag till religiösa organisationer. Rossana Dinamarca, riksdagsledamot (v), argumenterade för att staten minsann inte borde ge bidrag till organisationer som har andra åsikter än de som staten själv står för. Men vänta, är inte det att spänna vagnen före hästen? Är det inte de rörelser av olika slag som finns i samhället som ska bilda opinion, och den opinionen ska påverka medborgarnas val av vilka som sitter i parlamentet, och så småningom den politik som förs och de beslut som fattas?

Fast just det, det är ju bara i demokratier, där folket tillåts styra, som det är på det viset. Tänkte inte på det.

Dinamarcas resonemang bygger på att staten ska, eller åtminstone får, styra vad folkrörelser ska tycka och göra. Går det inte med morötter så blir det piska.

Jag tycker att hon är helt fel ute, men så tror jag också att organisationsliv och folkrörelser har ett värde i sig, inte bara som utförare av statens vilja. Statens ansvar är att stödja och ge förutsättningar.

Andra bloggar om: demokrati, religion, vänsterpartiet

Centerns prioriteringar

Centerpartiets kvinnoförbund har sitt alldeles egna sätt att prioritera inom hälso- och sjukvården. I den högaktuella frågan om utländska kvinnors möjlighet att få abort utförd i Sverige har regeringen, genom socialminister Göran Hägglund (kd), förutskickat att det skulle kunna tillåtas, mot att den som önskar få ingreppet utfört själv bekostar det. Så tycker inte centerkvinnorna. De föreslår istället att det ska vara gratis.

Så har frågan om prioritering rört sig längs nästan hela skalan. Då riksdagen för några år sedan beslutade om prioriteringar inom vården sades det att vård av andra skäl än sjukdom eller skada skulle erhålla lägst prioritet. I allmänhet kommer frågan om abort inte upp på grund av sjukdom eller skada, och sett ur den synvinkeln borde det således vara lågt prioriterat. Centerkvinnorna föreslår alltså att det istället ska prioriteras så till den grad, att svenska staten (?) ska stå för notan. Hur förklarar de det valet för dem som trott att riksdagens prioriteringsbeslut skulle styra var vården lägger sitt fokus?

Andra bloggar om: Centern, Kristdemokraterna, Göran Hägglund, abortlagstiftning

Ord som är små nog

I veckan som gick fick jag tillfälle att lyssna till Tomas Sjödin då han besökte Slottshagskyrkan i Helsingborg. Han berättade under ett par timmar om ”Att hitta ord som är små nog för stora känslor”. Det är inte de stora eller många orden som behövs, när de avgörande och omvälvande händelserna inträffar. Snarare små ord, gott om tid och beröring.

Jag påmindes om Tomas' berättelse idag, då jag fick veta att en av vår familjs nära vänner fått ett nytt hjärta idag! Vi visste att hon var sjuk, och att det var något med hjärtat, men hjärttransplantation?! Vad säger man då? Ingenting? "Oj"? Så mycket mer blir det knappast, för vad skulle man säga? Vi fortsätter att be för vår vän, och är samtidigt tacksamma för att hon fick tillgång till ett hjärta, när det nu behövdes.

Andra bloggar om: Tomas Sjödin, transplantation