Skillnader i teori och praktik?

Så fick då arbetarrörelsen äntligen tillfälle att demonstrera mot någon annan än sig själv. Det har varit en smula komiskt att under ett antal år se socialdemokrater traska i demonstrationståg med krav på både det ena och det andra, för att nästa dag återvända till de ledande befattningarna med ansvar för att det just inte hänt så mycket. I Kalmar talade exempelvis nyvalda partiordföranden Mona Sahlin, och lovade att prioritera höjd a-kassa om hon skulle vinna nästa val. Jaha, det kunde man nästan förvänta sig. Häromveckan lovade hon att göra stora (och välbehövliga) satsningar på psykiatrin, om hon hade fått styra. När hon nyligen satt i regeringen hände det dock inte så mycket. Det är alltså skillnad på teorin nu och praktiken då.

En teori som hon tydligen behärskar även i praktiken är den om härskartekniker. Jag kan i vart fall inte tolka hennes osynliggörande av moderata kvinnor på annat sätt. De tycks inte vara värda att uppmärksammas för sina åsikter, eller bemötas, utan ska bara paketeras ihop i ett blått paket.

Vem lyckas då hålla ihop teori och praktik, vem står för samma saker i opposition som i regeringsställning? I Uppsala demonstrerade Kristdemokraterna på temat "Mer tid för barnen!". Förslaget om vårdnadsbidrag, som syftar till att ge familjerna själva större utrymme att fatta och genomföra egna beslut, är lika viktigt nu som någonsin förr. Statens uppgift är inte att se till att "alla ska med" utan att stödja invånarna i att genomföra sina livsprojekt, ingen ska hållas tillbaka och ingen ska lämnas efter.

Andra bloggar om: första maj, 1 maj, socialdemokraterna, kristdemokraterna, familj, politik, mona sahlin

Skytte missar

Göran Skytte skriver i Dagen om att han skickat brev till Hilton Hotels Corporation för att föra fram synpunkter kring Scandic-kedjans hantering av biblarna på hotellrummen. Lite dålig timing för Skytte kanske att Hilton sålde Scandic till det svenska investmentbolaget EQT för ett tag sedan. Se min fundering i det ämnet här.

Andra bloggar om: Scandic, Bibeln, EQT, kristendom, Göran Skytte

Besynnerlig personalpolitik

I dagens SvD kan man läsa om en demonstration i Vetlanda, mot bakgrund av det aktuella fallet med flickan "Louise". Demonstranterna krävde att socialchefen Ola Göthesson skulle lämna sin post för att sona skulden av att inte ha gjort tillräckligt i ärendet. Man kan fundera på vad som skulle bli bättre om han gjorde det.

Man kan också fundera på en del andra saker. Demonstrationen som hölls arrangerades enligt SR av bland andra Mikael Ekvall. Samme Ekvall är ordförande för Ung vänster i Jönköpings län, och ersättare (v) i kommunstyrelsen i Vetlanda. Det innebär att han är arbetsgivare för Ola Göthesson. Vad jag undrar är vilken personalpolitik vänsterpartisterna i Vetlanda står för? Tycker de att det är bra av en arbetsgivare att använda talkörer på torget för att tala om att man är missnöjd med en medarbetare? Borde man inte som anställd kunna förvänta sig en annan slags kommunikation, exempelvis ansikte mot ansikte när kommunstyrelsen i förrgår mötte sina ledande tjänstemän? Då fanns väl möjlighet att ta upp det aktuella ärendet? Förutom arbetsrättsliga synpunkter kan man ha farhågor kring vad Ekvalls attityd får för konsekvenser för framtiden. Det lär inte bidra till att den som begått ett misstag är benägen att lyfta fram det för att lära sig något av vad som hänt, utan snarare är risken att man försöker dölja missförhållanden och hoppas att ingen upptäcker dem.

Om Mikael Ekvall ger sig på sina politiska konkurrenter så har jag inget att invända mot det, i princip. De kan försvara sig på samma spelplan. När han däremot, utifrån sin position i kommunens styrelse, utsätter sin personal för spott och spe på torget så har jag inget som helst till övers för hans översittarfasoner. Sådana arbetsgivare borde snarast inse att de inte lever på 1800-talet, utan på 2000-talet, och lära sig elementära regler för hur man behandlar sin personal.

Andra bloggar om: barn, personal, arbetsrätt, vänsterpartiet, Vetlanda

Vilken kyrkofader liknar Du?

I en länk från Tro & Tänk hittade jag den här beskrivningen av mig själv:

You’re St. Melito of Sardis! You have a great love of history and liturgy. You’re attached to the traditions of the ancients, yet you recognize that the old world — great as it was — is passing away. You are loyal to the customs of your family, though you do not hesitate to call family members to account for their sins. Find out which Church Father you are at The Way of the Fathers!

Det kanske ligger något i den...

Andra bloggar om: kristendom, kyrkofäder

Oförstående Nuder

Pär Nuder kan inte ha det lätt. Hans parti tycks i princip ha förstått att frågan om fastighetsskatten ledde till att han inte längre är finansminister, men han själv förstår inte alls varför den gjorde det.

I en artikel på SvD Brännpunkt redogör han först för hur misslyckad den socialdemokratiska bostadspolitiken varit som inte lyckats få tillräckligt med bostäder att byggas till överkomliga priser, för att sedan fortsätta att måla på den bild av rika fastighetsägare i kustbanden som är en förutsättning för den socialdemokratiska retoriken. Han begriper inte att det är hans egen politik som är motorn i den segregation som pågått intill dess att fastighetsskatten nu kommer att avskaffas. De som sedan tidigare haft en fastighet i ett numer attraktivt område har fått det allt svårare att kunna bo kvar, och har till slut riskerat att tvingas flytta till ett område med lägre priser. Så har den socialdemokratiska överheten sett till att folk håller sig på sin plats, dvs. tillsammans med dem som är ungefär likadana i ekonomiskt hänseende.

Den tidigare finansministern (s) förfärar sig också över att de som faktiskt både bor i högt värderade fastigheter och dessutom har gott om pengar, tjänar bra på reformen. Han tycker att "Detta är utmanande". Det ligger en del i den kritiken, men jag tror att effekten är ofrånkomlig. Saken är bara den, att när den framförs av Pär Nuder så klingar den falskt. Den regering han ingick i valde att sänka förmögenhetsskatten för ett antal av de allra rikaste miljardärerna, men behöll den för resten av befolkningen. Att den socialdemokratiska överheten valde att gynna den ekonomiskt mest priviligierade gruppen i riket framför resten av befolkningen, det om något var utmanande. Väljarna kände till även det agerandet, och handlade därefter.

Slutligen tar Pär Nuder chansen att än en gång beklaga sig över den stora grupp som nu bor i hus, och som han tror kommer att sätta sig fast i dem under lång tid framöver. Häromåret kallade han den gruppen för "köttberget". Nu handlar det om att de inte skulle tycka sig ha råd att byta bostad, eftersom de tvingas betala en högre reavinstskatt om de säljer sin bostad med förtjänst. Det har Nuder tydligen stor förståelse för, men han förstår inte att det är långt svårare att betala hans fastighetsskatt med pengar som sitter fast i huset än att betala reavinstskatt med pengar som är likvida på ett konto. Det borde man kunna begära att en f.d. finansminister skulle begripa.

Andra bloggar om: fastighetsskatt, förmögenhetsskatt, regeringen, socialdemokraterna, Pär Nuder, alliansen

Vad döps man till?

I Svenska Dagbladet berättas om en liten flicka som föräldrarna vill ge namnet Metallica. Skattemyndigheten tycker inte att det är lämpligt, och har nu överklagat länsrättens beslut till kammarrätten.

Jag blir lite trött av att ännu en gång mötas av den vanliga sammanblandningen kring dop och vilket namn man ger barnen. Det har faktiskt inte något som helst med vartannat att göra! Föräldrarna väljer namn, och anmäler det/dem till Skattemyndigheten.

Om föräldrarna vill låta döpa barnet tar man kontakt med sin församling, som säkert med glädje döper barnet, i Fadern, Sonens och den Helige Andes namn. Ett annat alternativ, som jag själv förordar, är att man bär fram barnet i församlingen för att be om Guds välsignelse över det, efter mönster i Matteus evangelium, kapitel 19 vers 13-15. Därefter får barnet självt, när det är medvetet om vad dopet är, ta ställning till om det vill bli döpt. I inget av dessa fall har det dock med barnets namn att göra, utan med relationen till Gud.

Andra bloggar om: namn, Skattemyndigheten

Ramlösa i andrasortering?

Det legendariska mineralvattnet Ramlösa fyller 300 år i år, vilket firas den 17 juni med baluns i Helsingborg. Det finns alla skäl att se fram emot det firandet.

På senare år har det naturliga mineralvattnet fått sällskap av en rad smaksatta produkter av olika karaktärer. Lite ovant var det allt i början, men de verkar fungera rätt bra. I dessa, de yttersta av dagar, undrar jag dock om inte Ramlösa (i form av ägaren Carlsberg) har börjat bli lite för försäljningssmarta för sin egen hälsa. Den senaste varianten är en flaska där det på etiketten står Ramlösa Vichy Noveau! Hur ska det vara egentligen? Ramlösa eller Vichy Noveau? Eller är budskapet att den enda skillnaden mellan dessa båda produkter är varumärket, men att det egentligen är samma vatten?

Varumärkesbyggare från alla länder, förenen eder, och betrakta hur man snabbt och behändigt sänker ett märke just som man investerat 300 års förtroende i det.

Andra bloggar om: Ramlösa, Carlsberg, varumärken