En dag till

Omväxlande sysslor blev det idag. Började på jobbet som vanligt, med att förbereda eftermiddagens utskottssammanträde och skriva protokoll inför det (det är smidigare att ha ett utkast skrivet, och vid behov ändra det i datorn vid sammanträdet om det sker några förändringar gentemot de utsända förslagen). Stack iväg för att äta lunch på Dunkers kulturhus i Helsingborg, och träffa en ev. framtida samarbetspartner för Örestrand. God lunch och gott samtal, det blir nog någon form av fortsättning på det. Åter sedan till Klippan, och sammanträde med sociala utskottet som behandlar individärenden. Många ärenden, och ett par av dem var ganska svåra att ta ställning i. Protokollsstrategin fungerade dock, så när ordföranden slog klubban i bordet och förklarade sammanträdet avslutat, kunde jag trycka på knappen för att skriva ut protokollet. 20 minuter senare var det justerat. Det blir lite sport att ha protokollet färdigt så snabbt, men också rätt. Justerarens och ordförandens sport blir på motsvarande sätt att hitta några missar i det skrivna. Idag blev det väl 1-1. Protokollet var klart när sammanträdet var slut, men det fattades ett "e" i ett ord i en av de sista paragraferna. Hm, undrar om någon mer än jag är så yrkesskadad att man ser det roliga i den tävlingen?

Hemkommen har jag sedan surfat runt lite, och lagt in en Helsingborgslänk på kartan över var det finns folk som tränar Crossfit i Sverige.

Andra bloggar om: politik, Crossfit, Örestrand

Bryt ihop och gå vidare

Ett par veckor har gått sedan årets Vasalopp. Jag tog mig i mål. Mer var det väl knappast. De första milen hade jag utmärkt fäste, men knappast något glid alls. Det innebar att när jag tog ett staktag, gled inte skidorna vidare. I utförslöporna gled alla andra ifrån mig. Således fick jag jobba ganska hårt, utan att få så mycket för det. När jag väl kom fram till klubbens kontroll fick jag hjälp att se över vallningen, och det förbättrade läget en del. Jag gled ikapp åtminstone några, och lyckades till slut ta mig i mål på 7:52, en minut långsammare än i fjol då det var omvittnat uselt före.

Nu har jag så smått börjat förberedelserna inför kommande bravader, med ett par pass på gymmet. Det märks dessvärre att jag varit borta ett par veckor, för krafterna sinar fortare än man kunde önska. När jag bara orkar fem dips i sträck, mot normalt åtminstone 15 som uppvärmning, blir jag lite besviken. Det är bara att bryta ihop och gå vidare, med en lagom blandning av träning och återhämtning.

Andra bloggar om: Vasaloppet, träning

Det går framåt!

Nästan överallt, utom just på denna blogg, händer det mycket. USA får ny president, Örestrand får ny pionjärpastor och på Friskis&Svettis gym i Helsingborg verkar det finnas intresse för att göra anläggningen mer "Crossfit-friendly". Ikväll, strax före mitt eget träningspass, hade jag ett ganska långt och mycket trevligt samtal med gymsamordnaren som lät förstå just det. Jag ska nog inte avslöja för mycket här, men förhoppningsvis kommer man med tiden att se en del förbättringar! Kan jag medverka till det så är det bara kul. Dagens pass bestod av frivändningar med skivstång, i kombination med dips i ringar. Några ringar finns inte (än) så de fick ersättas med tre gånger så många dips på en vanlig ställning. Det finns som alltid stort utrymme för förbättringar. Hos mig alltså.

Imorgon drar jag tillsammans med några partikamrater från staden upp till Örebro, och Kristdemokraternas kommun- och landstingsdagar. Årets största samling för kristdemokratiska politiker, med runt tusen deltagare. Det blir första gången på ganska många år som jag får tillfälle att delta i arrangemanget, och jag ser fram emot det! Kanske blir det någon bloggpost därifrån också.

Andra bloggar om: Friskis, gym, Kristdemokraterna

Ekumenik eller religionsdialog?

Frågan om vad ett äktenskap är har blivit riktigt het de senaste dagarna. Den svalkades något av det amerikanska presidentvalet, som något dämpade intresset för vad statsministern hittade på just den dagen, men frågan lever utan tvekan vidare.

I Aktuellt häromdagen möttes tidningen Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund och Svenska Kyrkans forskningschef Anne-Louise Eriksson för att debattera vad äktenskapet innebär och vad en förändring skulle kunna komma att betyda (Prästerik fick mig att titta på inslagen). I eftersnacket visade Eriksson en total okänslighet för andra kristnas uppfattning, och en förvånande oförmåga att problematisera sin egen syn. Hur kan en forskningschef uppträda så inskränkt? När Sandlund beskrev sin upplevelse från den församling där hon är aktiv, kände sig Eriksson hotad! Det var i vart fall vad hon sa: "Sitter du här och hotar?". Därtill kommer att Anne-Louise Eriksson går fram som en byråkratisk ångvält på ett sätt som gör mig, som kommunal nämndsekreterare i mitt vardagliga värv, mörkrädd. "Det kommer att finnas ett regelverk för det här, det är bara att följa regelverket" är hennes enkla lösning på hur man ska hantera dem som menar att Gud menar något annat med äktenskap än vad Fredrik Reinfeldt gör. Kan ingen försöka undervisa forskningschefen om skillnaden mellan demokrati och majoritetsdiktatur? Någon som läser A-kursen i statsvetenskap, eller kanske en gymnasist med samhällsinriktning? Förankring är ett annat begrepp som kunde vara värdefullt för en person med chefsansvar att vara bekant med. Då måste man våga ta reda på hur det står till i den organisation man leder, utan att förväxla "hot" med "att bli motsagd".

Svenska Kyrkan är onekligen en kyrka med stor spännvidd. Jag har tidigare skrivit om underbara dagar vid Oas-möten, vi för här i Helsingborg intressanta samtal mellan Rosengårdskyrkan och ett par församlingar från Svenska kyrkan, men det finns också dessa rikskyrkliga representanter som sprider samma slags budskap som Anne-Louise Eriksson. Tillhör de alla verkligen samma kyrka/församling? Är det samme Gud vi tillber? Tanken slår mig då och då, att med en del av Svenska kyrkan har vi ekumeniska kontakter, med andra handlar det snarare om religionsdialog.

Andra bloggar om: äktenskap, Dagen, Svenska kyrkan, Elisabeth Sandlund, religion, kristendom

Åter i selen

Efter att nästan tre veckor gått sedan den olycksaliga vurpan på rullskidor, var jag och tränade igen ikväll. Jag har kört någon runda rullskidor tidigare, men har inte vågat anstränga handlederna. Det kan jag inte göra ordentligt nu heller, men om jag anpassar övningarna lite, så går det. Greppstyrkan är det inget fel på, problemen dyker upp ifall jag sätter handflatan mot en yta och trycker till, exempelvis en alldeles vanlig armhävning (push-up, kallas de också...). Sådana finns inte på kartan än på ett tag. Dagens övning skulle egentligen inneburit frivändningar med skivstång, men med dem är det likadant. Finns inte på kartan just nu. Istället gjorde jag passet från i lördags, Crossfit Total. Knäböj, press och marklyft, och räkna sen ihop resultatet. Enkelt och behändigt! Knäböj och marklyft passade handen utmärkt, som sagt var, greppstyrkan är det inget fel på. Press var lite kinkigare, det kändes i handen, och jag fick se till att få greppet så att inte skivstången böjde handen bakåt utan jag kunde pressa den rakt upp. Hur gick det då?

Över förväntan! Knäböj 92,5 kg, press 47,5 kg och marklyft 125 kg. Sammantaget 265 kg och personligt rekord! Inte illa för en tilltufsad högerhand.

Jag läste i den lokala tidningen HD att hemmaträning är i ropet igen. Flera av förslagen i artikeln är inte alls dumma. Jag skulle nog ändå föreslå den som vill komma igång att studera Crossfits hemsida, där serveras dagligen en ny kombination av övningar utifrån devisen: ständigt varierade funktionella övningar med hög intensitet. Om tröskeln känns alltför hög, startar man förslagsvis med de nedskalade varianter som finns här.

I artikeln föreslås att man ska köpa ett multigym, ifall man har råd. Spara de pengarna och installera istället i en ordentlig stång att göra pull-ups/chins/räckhäv (kärt barn har många namn) på. Har man ingen plats att installera en sådan stång på, så finner man dem vid välsorterade motionsspår. I Helsingborg finns det i Pålsjö skog. Nästa investering, när hantlarna börjar kännas för lätta, blir en ordentlig skivstång, men man klarar sig ett litet tag innan den är nödvändig. Hopprep är däremot alldeles utmärkt, och använd trapporna! Försök gärna ta två steg i taget, och pröva att bara använda ett ben för att lyfta kroppen till nästa trappsteg!

Andra bloggar om: Crossfit, hemmaträning, träning

Ofrivilligt träningsuppehåll

Så det kan bli. För två veckor sedan hade vi en liten rullskidtävling på den vanliga onsdagsträningen. Stavarna har något slitna spetser, så jag får jobba lite för att få dem att fästa. På slutet blev det spurt mellan oss fyra som låg ungefär jämsides, och på mållinjen lyckades jag tappa balansen och gjorde en praktfull (nja, kanske inte det...) vurpa. Jag landade på båda händerna, och det kändes inte alls bra. Det känns fortfarande inte bra, framförallt höger hand låter känna av sig när den belastas om jag samtidigt böjer den. Det gör att jag exempelvis knappast kan göra armhävningar, möjligen om jag står på knutna nävar istället. Pull-ups går också någorlunda, men skivstänger känns inte riktigt aktuellt att svinga runt. Greppträning går bra, men jag får höra med doktorn om det går att få fason på resten på något sätt.



Andra bloggar om: rullskidor, träning

Migrationsverket och begåvningsreserven

Imorse lyssnade jag på Konflikt i Sveriges Radios P1. Programmet handlade om en kvinna, Irina, och hennes son Andrej, som flytt från Vitryssland efter att hon förföljts för sitt politiska engagemang och utsatts för övergrepp från regimen. Det svenska Migrationsverket har dock bestämt att de inte har behov av skydd, och istället ska utvisas. Samma Migrationsverk som fått för sig att det inte pågår någon väpnad konflikt i Irak.

Jag blir fortfarande lika häpen varje gång jag inser att de som fattar beslut på Migrationsverket lever i en helt annan värld än de flesta andra människor. Inte minst viktigt är att de lever i en annan värld än de riksdagsledamöter som stiftar lagar om svensk invandrings- och asylpolitik. Hur ska man formulera lagarna för att även Migrationsverket ska begripa att förföljelse som den Irina utsatts för är grund för asyl? Istället föreslår de att myndigheterna i Vitryssland ska utreda och lagföra dem som begått gärningarna. Om det inte var så allvarligt för människor på riktigt, skulle man skratta åt förslaget som skruvad komik.

Andra bloggar om: Vitryssland, Migrationsverket, asyl