Svenska frikyrkliga väljare lockas föga av SD, eller..?

Svensk frikyrklighet i meningen fristående församlingar började formas i mitten av 1800-talet. Förutom de teologiska skillnader som fanns gentemot den lutherska statskyrkan innebar det även en framväxt av demokratisk organisering, med lika rösträtt för alla medlemmar, stadgar osv. Marie Demker skriver¹ om frikyrkornas individualism, i form av tilltro till den enskilde och krav på respekt för individens erfarenheter, och ser det som centralt för att förstå den snabba omvandlingen. Sett i relation till det förhållandevis homogena samhälle som frikyrkligheten uppstod i är det inte en orimlig analys, men givet församlingarnas betoning av såväl den enskilde som gemenskapen kunde det vara relevant att tala om personalism. Företeelsen personalism hade betydelse långt innan begreppet började användas i Sverige framåt 1980-talet.

I sin artikel ”A tale of two evangelicalisms” beskriver Joel Halldorf² hur frikyrkligheten kom att i hög grad landa i ett liberalt sammanhang, för rösträtt och solidaritet men mot revolution. En förhållandevis hög andel av ledamöterna i riksdagen tillhörde olika frikyrkor.³ I samband med KDS (sedermera Kristdemokraterna) inträde på den politiska scenen accentuerades en förskjutning av de frikyrkliga väljarnas sympatier, som emellertid påbörjats redan tidigare.⁴ Magnus Hagevi menar att en viktig förklaring är frågan om social representation, i det här fallet att det för frikyrkliga väljare är viktigt att ha kristna politiker i riksdagen.

I Sverige trädde Sverigedemokraterna (SD) in på den rikspolitiska scenen på allvar genom att komma in i riksdagen 2010 med sex procents väljarstöd, detta ökade till 13% 2014 och 18% 2018. För SD är kristendomen och kyrkan, i första hand Svenska kyrkan, betydelsefulla främst för formandet av den svenska kulturen.⁵ Detta gör det intressant att se på de uppgifter som Magnus Hagevi presenterar⁶ om skillnaderna i syn på invandring mellan frikyrkomedlemmar och aktiva medlemmar i Svenska kyrkan. Det visar sig att 2014 var de aktiva i Svenska kyrkan mer positivt inställda till de ståndpunkter som ligger i linje med SD:s politik än vad frikyrkomedlemmarna var, i ett par frågor något mer positiva, i ett par frågor betydligt mer positiva. Efter den undersökningen kom ett större antal asylsökande 2015, vilket lett till att såväl flera partier som den allmänna opinionen blivit mer restriktiv till invandring och flyktingmottagande. Trots det kan man i Magnus Hagevis artikel från 2019⁷ se att de frikyrkliga väljarna inte gensvarat på SD:s lockrop i någon högre grad. Tvärtom är frikyrkliga de som är mest positiva till flyktingar och ett multikulturellt samhälle. Han noterar även att allmänheten i frikyrkobygder tenderar att ha uppfattningar i samma riktning, positiv till flyktingar och ett multikulturellt samhälle.

Vad händer nu? Tidningen Dagen gjorde i maj 2018⁸ en SIFO-undersökning där man bröt ut de kristna väljarna, och fann där ett stöd för SD på 18%, alltså i nivå med vad valresultatet senare blev. Som jämförelse fick i samma undersökning KD 10%, C 16% och L 3%. Det ska dock noteras att urvalet är begränsat, att aktiva i Svenska kyrkan och frikyrkorna redovisas tillsammans samt att de frikyrkliga i undersökningen utgör ca 20% av de kristna väljarna. Det förefaller inte självklart att något enskilt parti längre har en dominerande ställning bland de frikyrkliga väljarna, men en viss förflyttning kan skönjas från KD till C, vilket skulle kunna förklaras av flyktingpolitiken, där KD allt oftare använt en retorik som skulle kunna appellera till SD-väljare men som samtidigt kan vara avskräckande för frikyrkliga väljare.

1Marie Demker, Frikyrkan som modernismens pionjär, Tro & Liv 1/08

2Joel Halldorf, https://breakingground.us/a-tale-of-two-evangelicalisms/ läst 2021-04-30

3Lydia Svärd, Väckelserörelsernas folk i andra kammaren 1867-1911

4Magnus Hagevi, Hur röstar de kristna?, Frisinnad Tidskrift 10/1994

5Sverigedemokraternas principprogram 2019, sid 17

6Magnus Hagevi, Samhällsförändringarna bakom radikala högerpopulistiska partier, Sverige, Sverige fosterland (ant), sid 49

7Magnus Hagevi, Xenophobic Opinion, a Populist Radical Right Party, and Individuals with Different Religious Contexts in Sweden, 2019

8https://www.dagen.se/dokument/2018/05/31/stor-undersokning-sa-rostar-kristna-valjarna-i-valet-2018/ läst 2021-04-30

Ekumenik eller religionsdialog?

Frågan om vad ett äktenskap är har blivit riktigt het de senaste dagarna. Den svalkades något av det amerikanska presidentvalet, som något dämpade intresset för vad statsministern hittade på just den dagen, men frågan lever utan tvekan vidare.

I Aktuellt häromdagen möttes tidningen Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund och Svenska Kyrkans forskningschef Anne-Louise Eriksson för att debattera vad äktenskapet innebär och vad en förändring skulle kunna komma att betyda (Prästerik fick mig att titta på inslagen). I eftersnacket visade Eriksson en total okänslighet för andra kristnas uppfattning, och en förvånande oförmåga att problematisera sin egen syn. Hur kan en forskningschef uppträda så inskränkt? När Sandlund beskrev sin upplevelse från den församling där hon är aktiv, kände sig Eriksson hotad! Det var i vart fall vad hon sa: "Sitter du här och hotar?". Därtill kommer att Anne-Louise Eriksson går fram som en byråkratisk ångvält på ett sätt som gör mig, som kommunal nämndsekreterare i mitt vardagliga värv, mörkrädd. "Det kommer att finnas ett regelverk för det här, det är bara att följa regelverket" är hennes enkla lösning på hur man ska hantera dem som menar att Gud menar något annat med äktenskap än vad Fredrik Reinfeldt gör. Kan ingen försöka undervisa forskningschefen om skillnaden mellan demokrati och majoritetsdiktatur? Någon som läser A-kursen i statsvetenskap, eller kanske en gymnasist med samhällsinriktning? Förankring är ett annat begrepp som kunde vara värdefullt för en person med chefsansvar att vara bekant med. Då måste man våga ta reda på hur det står till i den organisation man leder, utan att förväxla "hot" med "att bli motsagd".

Svenska Kyrkan är onekligen en kyrka med stor spännvidd. Jag har tidigare skrivit om underbara dagar vid Oas-möten, vi för här i Helsingborg intressanta samtal mellan Rosengårdskyrkan och ett par församlingar från Svenska kyrkan, men det finns också dessa rikskyrkliga representanter som sprider samma slags budskap som Anne-Louise Eriksson. Tillhör de alla verkligen samma kyrka/församling? Är det samme Gud vi tillber? Tanken slår mig då och då, att med en del av Svenska kyrkan har vi ekumeniska kontakter, med andra handlar det snarare om religionsdialog.

Andra bloggar om: äktenskap, Dagen, Svenska kyrkan, Elisabeth Sandlund, religion, kristendom