Ekumenik eller religionsdialog?

Frågan om vad ett äktenskap är har blivit riktigt het de senaste dagarna. Den svalkades något av det amerikanska presidentvalet, som något dämpade intresset för vad statsministern hittade på just den dagen, men frågan lever utan tvekan vidare.

I Aktuellt häromdagen möttes tidningen Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund och Svenska Kyrkans forskningschef Anne-Louise Eriksson för att debattera vad äktenskapet innebär och vad en förändring skulle kunna komma att betyda (Prästerik fick mig att titta på inslagen). I eftersnacket visade Eriksson en total okänslighet för andra kristnas uppfattning, och en förvånande oförmåga att problematisera sin egen syn. Hur kan en forskningschef uppträda så inskränkt? När Sandlund beskrev sin upplevelse från den församling där hon är aktiv, kände sig Eriksson hotad! Det var i vart fall vad hon sa: "Sitter du här och hotar?". Därtill kommer att Anne-Louise Eriksson går fram som en byråkratisk ångvält på ett sätt som gör mig, som kommunal nämndsekreterare i mitt vardagliga värv, mörkrädd. "Det kommer att finnas ett regelverk för det här, det är bara att följa regelverket" är hennes enkla lösning på hur man ska hantera dem som menar att Gud menar något annat med äktenskap än vad Fredrik Reinfeldt gör. Kan ingen försöka undervisa forskningschefen om skillnaden mellan demokrati och majoritetsdiktatur? Någon som läser A-kursen i statsvetenskap, eller kanske en gymnasist med samhällsinriktning? Förankring är ett annat begrepp som kunde vara värdefullt för en person med chefsansvar att vara bekant med. Då måste man våga ta reda på hur det står till i den organisation man leder, utan att förväxla "hot" med "att bli motsagd".

Svenska Kyrkan är onekligen en kyrka med stor spännvidd. Jag har tidigare skrivit om underbara dagar vid Oas-möten, vi för här i Helsingborg intressanta samtal mellan Rosengårdskyrkan och ett par församlingar från Svenska kyrkan, men det finns också dessa rikskyrkliga representanter som sprider samma slags budskap som Anne-Louise Eriksson. Tillhör de alla verkligen samma kyrka/församling? Är det samme Gud vi tillber? Tanken slår mig då och då, att med en del av Svenska kyrkan har vi ekumeniska kontakter, med andra handlar det snarare om religionsdialog.

Andra bloggar om: äktenskap, Dagen, Svenska kyrkan, Elisabeth Sandlund, religion, kristendom

Åter i selen

Efter att nästan tre veckor gått sedan den olycksaliga vurpan på rullskidor, var jag och tränade igen ikväll. Jag har kört någon runda rullskidor tidigare, men har inte vågat anstränga handlederna. Det kan jag inte göra ordentligt nu heller, men om jag anpassar övningarna lite, så går det. Greppstyrkan är det inget fel på, problemen dyker upp ifall jag sätter handflatan mot en yta och trycker till, exempelvis en alldeles vanlig armhävning (push-up, kallas de också...). Sådana finns inte på kartan än på ett tag. Dagens övning skulle egentligen inneburit frivändningar med skivstång, men med dem är det likadant. Finns inte på kartan just nu. Istället gjorde jag passet från i lördags, Crossfit Total. Knäböj, press och marklyft, och räkna sen ihop resultatet. Enkelt och behändigt! Knäböj och marklyft passade handen utmärkt, som sagt var, greppstyrkan är det inget fel på. Press var lite kinkigare, det kändes i handen, och jag fick se till att få greppet så att inte skivstången böjde handen bakåt utan jag kunde pressa den rakt upp. Hur gick det då?

Över förväntan! Knäböj 92,5 kg, press 47,5 kg och marklyft 125 kg. Sammantaget 265 kg och personligt rekord! Inte illa för en tilltufsad högerhand.

Jag läste i den lokala tidningen HD att hemmaträning är i ropet igen. Flera av förslagen i artikeln är inte alls dumma. Jag skulle nog ändå föreslå den som vill komma igång att studera Crossfits hemsida, där serveras dagligen en ny kombination av övningar utifrån devisen: ständigt varierade funktionella övningar med hög intensitet. Om tröskeln känns alltför hög, startar man förslagsvis med de nedskalade varianter som finns här.

I artikeln föreslås att man ska köpa ett multigym, ifall man har råd. Spara de pengarna och installera istället i en ordentlig stång att göra pull-ups/chins/räckhäv (kärt barn har många namn) på. Har man ingen plats att installera en sådan stång på, så finner man dem vid välsorterade motionsspår. I Helsingborg finns det i Pålsjö skog. Nästa investering, när hantlarna börjar kännas för lätta, blir en ordentlig skivstång, men man klarar sig ett litet tag innan den är nödvändig. Hopprep är däremot alldeles utmärkt, och använd trapporna! Försök gärna ta två steg i taget, och pröva att bara använda ett ben för att lyfta kroppen till nästa trappsteg!

Andra bloggar om: Crossfit, hemmaträning, träning

Ofrivilligt träningsuppehåll

Så det kan bli. För två veckor sedan hade vi en liten rullskidtävling på den vanliga onsdagsträningen. Stavarna har något slitna spetser, så jag får jobba lite för att få dem att fästa. På slutet blev det spurt mellan oss fyra som låg ungefär jämsides, och på mållinjen lyckades jag tappa balansen och gjorde en praktfull (nja, kanske inte det...) vurpa. Jag landade på båda händerna, och det kändes inte alls bra. Det känns fortfarande inte bra, framförallt höger hand låter känna av sig när den belastas om jag samtidigt böjer den. Det gör att jag exempelvis knappast kan göra armhävningar, möjligen om jag står på knutna nävar istället. Pull-ups går också någorlunda, men skivstänger känns inte riktigt aktuellt att svinga runt. Greppträning går bra, men jag får höra med doktorn om det går att få fason på resten på något sätt.



Andra bloggar om: rullskidor, träning

Migrationsverket och begåvningsreserven

Imorse lyssnade jag på Konflikt i Sveriges Radios P1. Programmet handlade om en kvinna, Irina, och hennes son Andrej, som flytt från Vitryssland efter att hon förföljts för sitt politiska engagemang och utsatts för övergrepp från regimen. Det svenska Migrationsverket har dock bestämt att de inte har behov av skydd, och istället ska utvisas. Samma Migrationsverk som fått för sig att det inte pågår någon väpnad konflikt i Irak.

Jag blir fortfarande lika häpen varje gång jag inser att de som fattar beslut på Migrationsverket lever i en helt annan värld än de flesta andra människor. Inte minst viktigt är att de lever i en annan värld än de riksdagsledamöter som stiftar lagar om svensk invandrings- och asylpolitik. Hur ska man formulera lagarna för att även Migrationsverket ska begripa att förföljelse som den Irina utsatts för är grund för asyl? Istället föreslår de att myndigheterna i Vitryssland ska utreda och lagföra dem som begått gärningarna. Om det inte var så allvarligt för människor på riktigt, skulle man skratta åt förslaget som skruvad komik.

Andra bloggar om: Vitryssland, Migrationsverket, asyl

Diversearbetare

Nu har jag till min meritlista lagt distansarbetande datorkonsult. Dvs. jag har hjälpt min käre far att komma åt sin blogg så att han åter kan delge omvärlden sina tyckanden.

Annars har det rört sig även i andra avseenden vad gäller sysselsättning. Sedan i slutet av förra veckan har jag lämnat arbetet i äldreomsorgen, som chef för Rickmansgården i Ljungbyhed, och tagit mig an uppdraget som nämndsekreterare i socialförvaltningen inne i Klippan. Lyckligtvis upplever jag mig allt mindre förvirrad för varje dag som går, men inser samtidigt att det inte är möjligt att kunna alla detaljer från första stund. Än så länge går det i vart fall åt rätt håll.

Det är lite vemodigt att lämna Rickmansgården, och jag fick en mycket angenäm avskedspresent som kommer att komma väl till pass framför öppna spisen under sportlovet, men samtidigt är det spännande att komma tillbaka lite närmare politiken.

Vissa rörelser

Jag får än en gång konstatera att den som söker något att läsa här tvingas ha stort tålamod. Även om det blir en del tid vid datorn så medför det sällan några bloggspår. Vad är nu på gång då? Tja, imorgon har IFK Helsingborg sin upptaktsträff på Möllehässle, inför årets Vasaloppssäsong. Igår var jag ute med äldsta dottern för en liten uppmjukning på rullskidorna, och imorgon kväll blir det alltså också en runda. Annars löper träningen vidare med huvudsaklig inspiration från Crossfit som ger en mycket omväxlande meny, med mycket styrka och intensitet. Marklyften har gått från 70 kg i oktober i fjol till 125 kg nu, så någon effekt har det allt haft.

Till helgen är det dags för årets upplaga av Kullamaran (halvmarathon). Vi har fått en förfrågan från Marocko, vi får väl se ifall han dyker upp. Isåfall gäller det för våra lokala snabblöpare att se upp, för hans tid har legat under 1.10. Annars går det förstås bra att springa en halvmara i mer måttligt tempo också. Det finns platser kvar att anmäla sig till! Start från Örestrand, och därefter en tur till Mölle och tillbaka.

Andra bloggar om: skidor, Vasaloppet, Crossfit, Kullamaran, halvmarathon, Örestrand

Pompös Persson

Idag har centerns ungdomförbund demonstrerat i Jönköping, i anslutning till sin förbundsstämma. Somliga verkar inte tåla att människor ger uttryck för sina åsikter, utan känner sig tvungna att sätta stopp för det rent fysiskt.

Andra, som socialdemokraternas Peter Persson (se på videoklippet), tål inte heller att andra för fram sin åsikt. Jag får lite Orwell-känsla av den mannens uttalande. Alla människors åsikter är lika mycket värda, men en del är mer lika än andra, liksom... Idag ska tydligen bara vänsteråsikter få framföras. Dessutom gör han sig lustig över att centerungdomarna bara var ett drygt hundratal, och kallar det för "magplask". Då undrar jag vad han tycker om sina egna partikamrater i Uppsala. Där arrangerade Kristdemokraterna en demonstration på temat "Trygga familjer - vinst för Sverige", och samlade 545 deltagare. Det socialdemokratiska tåget var hundra personer färre. Var det också ett magplask?

Läs även andra bloggares åsikter om CUF, socialdemokraterna, Kristdemokraterna, politik, familj, demokrati, Jönköping, Uppsala

Boknörd

Körberg kvackar

Artisten Tommy Körberg har slagit sig på läkarbanan, kan man tro. Åtminstone rapporterar Expressen att han kungjort sina insikter i psykiatri på ett sätt som får en att tro att det är han som står för definitionerna. "Om man tror att gud talar så finns det medicinska termer för det. Det kallas schizofreni." säger Körberg. Hans sätt att ställa diagnos på en stor grupp, utan att såvitt känt ha undersökt någon av dem på något meningsfullt sätt, ligger misstänkt nära kvacksalveri.

Även Dagen rapporterar om Körbergs utfall, och hans reaktion på att bli motsagd. Samtidigt har tidningen ett mer konstruktivt sätt att möta hans påhopp, än att polisanmäla dem.

Det är nog bättre om Tommy Körberg ägnar sig åt att sjunga än åt att snacka, för sjunga kan han onekligen. Ifall någon nu bryr sig om att gå och lyssna.

Läs även andra bloggares åsikter om Tommy Körberg, bön, kristendom, psykiatri

Vasaloppet - here I come!

På söndag är det dags för mitt nionde Vasalopp, men redan på torsdagskvällen lämnar bussarna Helsingborg för färden upp till Dalarna och Transtrand. Där kommer IFK Helsingborgs skidsektion att inkvartera sig och göra den sista uppladdningen inför resan i fäders spår. Snötillgången är enligt uppgift god, och vädret verkar lovande, lite snö på lördag och några minusgrader under söndagen.

Den som vill följa min färd från Sälen till Mora gör det enklast här. Starten går klockan 08.00 på söndag morgon, och efter ungefär en och en halv timme hoppas jag ha kommit till Smågan, den första kontrollen.

The Vasaloppet cross-country ski race takes place on Sunday, starting at 8 AM, Swedish time. The race is 90 km, so I expect to use most of the day. However, the conditions seem to be good, with some snow on Saturday and a few degrees below zero on Sunday. Anyone interested in following my skiing can do it here. There will be about 15.000 people taking part in the race, which means it will be a bit crowded in the beginning. I expect to arrive at the first check-point, Smågan, after about an hour and a half. This will be my ninth race, but the first one after starting Crossfit four months ago. I know I am stronger now, but what with my endurance?

Andra bloggar om: Vasaloppet, skidor, Crossfit

Något sliten

Ikväll är jag en smula sliten, efter att ha tränat mer än jag hade tänkt mig. Först en tur med äldsta dottern till den enda konstsnö som verkar finnas att tillgå i södra Sverige, spåret som Landsbro IF lyckas hålla i gott skick trots envisa plusgrader och ett rejält antal åkare som vill ta chansen att komma på snö. Sådär åtta km blev det då. Efter middag en vända till gymmet med min bror. Inget Crossfit-gym, precis, men fullt tillräckligt för att värma upp och genomföra dagens pass, Annie, bestående av en trappa med 50-40-30-20-10 av dubbelhopp med hopprep samt sit-ups. Några dubbelhopp lyckas jag inte prestera, så det blir "tuck-jumps" istället, hopp där man drar upp knäna mot bröstkorgen. Ser lite kul ut, men känns i höftböjarna efter ett tag. De sammanlagda 150 situpsen gör ju sitt också... Drygt 13 minuter tog det äventyret, och det får jag väl känna mig nöjd med.

Efter hemkomst och middag med familj och föräldrar ville förstås även yngre dottern åka skidor, så det blev ytterligare en runda till Landsbro, där hon kämpade på uppemot fem km! Jag blir riktigt imponerad. Samtidigt fick jag till ytterligare ungefär samma runda som på morgonen.

Imorgon förväntas familjen väcka mig med skönsång (?).

Läs även andra bloggares åsikter om sport, skidor, crossfit, Landsbro

Beundransvärda läsare

Ja, det är förstås Dej det handlar om! Du som, trots min obefintliga uppdatering sedan flera månader ändå troget letat upp min oansenliga blogg för att se om det hänt något. En massa saker har förstås hänt, men inte har det satt några spår här, inte...

Det är väl inte värt att lova något, men min ambition är åtminstone att vara betydligt flitigare än ett inlägg var tredje månad.

Sedan sist har mitt vikariat som enhetschef i Klippans kommun förlängts, så det mesta tyder på att jag blir kvar där hela innevarande år.

Vidare fortgår uppladdningen inför Vasaloppet. I oktober hade jag just börjat nosa lite på Crossfit, och det har jag fortsatt att försöka tillämpa sedan dess. Det innebär betydligt mer styrketräning än jag varit van vid och lite mindre fokusering på långpass. Det blir spännande att se resultatet om tre veckor (mer är det inte!). Om allt är som vanligt kommer man att kunna följa min "framfart" via nätet, men adressen för det är ännu inte klar. Jag hoppas kunna bidra med den servicen när loppet närmar sig.

Andra bloggar om: Vasaloppet, Crossfit, Klippan