Äntligen en riktig restaurang!

Tack och lov, det fanns en riktig restaurang, efter alla dessa turistfällor. Ikväll har vi besökt den, som avslutning på en härlig vecka. Dagen har annars gått ganska lugnt till, med frukost, dopp i havet under regntunga skyar (!), promenad i sakta mak till Playa del Inglés där flickorna tittat efter var man kan få håret flätat till en rimlig kostnad. Just som vi trodde att vi hittat rätt ställe var klockan 14, och alla tog siesta. Vi fick fördriva tre timmar med att titta i andra affärer och äta glass, innan det blev möjligt att komma till skott med flätorna. 18 euro för halvflätat hår fick räcka, istället för 35-45 för helflätat. När så kvällen kom hade vi alltså beställt bord på en riktig restaurang, som jag dessvärre inte hittar någon hemsida för (annars hade den förstås fått en länk). Den låg i bottenvåningen av Beach Club hotell, och hade bara sandstranden mellan sig och havet. Där njöt vi av lammracks, fisk- och skaldjursfrikassé och grillad oxfilé. Pannacotta till efterrätt gör att det just nu inte ska vara mer alls. Imorgon bär det norrut, till en annan värld med nattfrost och rutor att skrapa...

En innehållsrik dag

Idag har hela resesällskapet gjort en tur runt delar av Gran Canaria. Hustruns kusin har visat oss sina odlingar med en mängd olika krukväxter, tja, hemma är det krukväxter, här är det växter som man har i trädgårdarna året runt. Tillsammans med en kompis (med egen site) som ställde upp som chaufför tog han oss med till Telde och Guía, och vi avslutade rundan i Las Palmas. Där fick vi även tillfälle att äta en enkel lunch på Casa Suecia, med mycket trevlig betjäning. Dit återvänder vi gärna nästa gång vi besöker staden. En stund på gågatorna för att se vad vi inte kunde undvara (det blev ett par inköp), innan vi styrde kosan mot den buss som vi hade planerat skulle ta oss söderut till San Agustín igen. Bussbolaget på Gran Canaria kallar sig Global, men det namnet lever de inte riktigt upp till. För oss utsocknes ifrån kommande fanns det inte någon information värd namnet att hitta, utöver de tidtabeller som satt vid respektive bussficka, kanske ett tjugotal på bussterminalen. När sedan bussen dök upp, fem minuter före avgång, visade det sig att chaufförens globala språkkunskaper bestod av spanska. Nada mas. Nåväl, han förstod vart vi skulle och kunde därmed trycka fram vad vi skulle betala. När vi då lämnade fram en större sedel svarade han: "No es possible, no es possible". Nähä, varför det då, undrade man, men det förklarade han inte. Hursomhelst lyckades familjen skrapa ihop en lämplig summa i mindre valörer vilka chauffören suckande accepterade, och vi kom med bussen för en 40-minuters resa hemåt.

Här i San Agustín var middagen beställd på den svenskklingande restaurangen Tre hjärtan, och där bänkade sig sällskapet medan jag svettades på gymet, dels av ansträngningen dels av att försöka hinna till restaurangen utan att bli alltför sen. Efter att ha snabbduschat kom jag till bords innan de övrigas beställningar dukats fram, och min biffstek med lök var tydligen en enkel match för kocken för den var färdig på några få minuter. Eftersvettningen kom lika snabbt...

Gonatt!

Gomorron!

Tidig uppstigning idag, redan klockan åtta... Satte mig ute vid den lilla poolbaren när solen började ta sig upp genom några små moln vid horisonten. Dagens program är en tur runt ön, med hustruns kusin som ciceron. Han kommer och hämtar sällskapet vid halvtio-tiden, och vi beräknas avrunda i Las Palmas framåt eftermiddagen, fyra-fem sådär. Sedan tänker vi oss att ta en buss "hem", de går var tjugonde minut. Förmodligen tycker barnen att vi ska shoppa lite innan vi sätter oss på bussen, så det får vi nog räkna med.

Än så länge är det bara 20 grader, men det bättrar sig nog snart.

En lugn dag mitt i veckan

Onsdagen har varit en slappardag, på det hela taget. Jodå, jag var flitig med ett gym-pass på förmiddagen och som vanligt fick jag skala ner det för att klara av det någorlunda. Efter det låg jag vid poolen en stund, innan det var dags att äta lite lunch tillsammans med min kära hustru. Barnen hade gått med sina kusiner för att titta på den spännande öknen bortom Playa del Inglés, så dem såg vi knappt till på hela dagen. Sedan lunchen intagits återtogs platserna vid poolen, och det mest ansträngande var väl att se till att vända på sig lite då och då...

Med en så ansträngande dag behövde(?) kroppen vila lite innan det var tid att ge sig ut för att hitta någon lämplig restaurang att begå middag på. Bröderna, som kört runt på ön med hyrbil under dagen, bokade bord på samma ställe som igår. Istället för flamenco presenterades idag ABBA, eller åtminstone något som skulle likna det. Vi säger inte mer om den saken. Taxi hem kostade 4,65 euro, och det var väl ganska billigt. Nu tid att sova innan morgondagens utflykt.

Tisdagens övningar

...inleddes med att handla frukost i snabbköpet, fruktyoghurt och bröd var de viktigaste kompletteringarna. Hem till lägenheten där familjen så smått vaknat (OBS! notera å-na!) framåt nio-tio-tiden och servering på uteplatsen. Ner till internetcaféet där föregående blogg-post skrevs, och sedan till gymet för dagens utmaning. Först en uppvärmning som man blir ganska trött av, och sedan själva programmet som idag bestod av bänkpress och armhävningar (den sorten där man häver sig upp, alltså). Pust och stånk! Det gick ganska snabbt trots allt, och jag återvände för att invänta resten av familjen som dragit sig ner till stranden för en timme eller så. Efter två och en halv timme kom min svåger med nyckeln, och min kära hustru och barn en stund senare... Miss i kommunikationen, eller så.

Lite solande och slappande på eftermiddagen innan vi tog en promenad till Playa del Inglés där vi besökte Skandinaviska turistkyrkan på dess första samling för säsongen. När det var slut vid niotiden gick vi ner till en restaurang som var bättre på att klara ut tolv personers beställning. Där bjöds även flamenco och så småningom Elvis återuppstånden. Sa nån turistfälla? Nåja, maten var god och serveringen snabb och trevlig, så det gjorde inte så mycket. Avslutningsvis en promenad för vissa och taxi för andra, åter till vår lilla lägenhet och förhoppningsvis en god natts sömn. På vägen tillbaka räknade vi bara till fyra katter, men kackerlackorna räknade vi inte...

Ikväll visade termometrarna bara 22-24 grader, men det går åt mycket att dricka, vatten, Tropical och just nu en Coca Cola m.m. Imorgon är det dags att köpa en ny 8-litersdunk med dricksvatten.

Just det, å-na. Jag har hittat ett öppet trådlöst nätverk, vilket gör att det var nån nytta med att dra med den bärbara datorn. Nu kan jag alltså sitta vid poolkanten och blogga!

Det blev gym i alla fall

I förrgor trodde jag att jag skulle nöja mig med det lilla "gymet" där vi bor, men so blev det inte... Nere vid köpcentret finns ju även "Beach Gym", och den frestelsen blev för svor att motsto. Jag var där i förrgor och körde det program som var tänkt, fast delvis nedskalat till min förmoga, och musklerna tycker fortfarande att de skulle vilja vila ett tag till. Det fick de göra igor, men idag är det dags igen, so snart jag skrivit färdigt här!

Annars fördrivs dagarna vid pooler eller po stranden. Igor gick vi till Playa del Inglés, och vogorna var lika stora där. Middagen igorkväll var tydligen en för tuff utmaning för restaurangen, som inte klarade av att servera riktigt vad alla tolv i sällskapet beställt. De försökte kompensera sig genom att bjuda barnen po glass och de vuxna po Sangría. Tja, det finns ju fler restauranger att välja mellan.

Temperaturen ligger mellan 30 och 33ºC, och det är väl ganska ok.

Nästa rapport beräknas till samma tid imorgon!

Varmt och gott

Dagen startade med ett dopp i poolen intill familjens lgh. Den varma, inte den som solen värmer... . Frukost po (ursäkta stavningen, tangentbordet klarar inte alla svenska tecken) altanen intill den kalla poolen, medan solen letade sig upp mot himlen, vid niotiden, eller var det tio? En snabb koll i det som kallas gym hanns ockso med, men det var inte vidare välutrustat; tvo motionscyklar och en maskin för att träna armar och ben. Det blev ngn slags armhävningar i alla fall, fast jag drog upp vikterna istället för att dra upp mig själv. Po det hela taget gick det att fo till en hygglig uppvärmning där, men sedan var det slut. Dagens pass borde ha sett ut so här egentligen, fast jag skulle behöva anpassa det till min förmoga, dvs. ganska mycket lättare :-)

I övrigt har dagen handlat om att ta sig ner till stranden och vógorna, där jag och flickorna njutit av dem. Sanden yr ganska bra när det bloser, so man for lite extra solskydd när den blandas med solskyddsmedlet.

Lunch vid tvo-tretiden i eftermiddags, medhavd varmakoppen-soppa och rostat bröd, nersköljd med det lokala ölet Tropical. Därefter siesta en stund, och en tur till det internetcafé jag hittat med hyggligt pris, 1 euro för 30 minuter, om man stor ut med donet fron en massa dataspel och andra maskiner under tiden...

Framot kvällen lär det bli middag, den äter man sent i Spanien och även här, so vi for ta seden dit vi kommit.

Socialstyrelsen och förtroendeläkarna

Ibland undrar jag över hur systemet med Försäkringskassans förtroendeläkare egentligen är tänkt att fungera. De flesta gånger man hör talas om deras insatser beror det på att någon människa tycks ha hamnat i kläm. Varje gång visar det sig också att dessa läkare utfärdat handlingar utan att själva ha mött den aktuella patienten.

Det finns en särskild lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Den handlar om vem som får kalla sig exempelvis läkare, och vad som krävs av den som är det. I andra kapitlets första paragraf sägs bland annat att "En patient skall ges sakkunnig och omsorgsfull hälso- och sjukvård". Jag undrar hur Socialstyrelsen, som är den myndighet som ska utöva tillsyn enligt den här lagen, resonerar? Tycker den att förtroendeläkarnas verksamhet är uttryck för att man är "omsorgsfull" utan att ens träffa den patient man arbetar med?

Andra bloggar om: Socialstyrelsen, Försäkringskassan, sjukvård

Mörkt i Burma, när kommer gryningen?

Efter några dagars demonstrationer har den burmesiska militären, som det tycks, slagit ner all opposition än en gång. Det finns vissa tecken på att juntans front inte är helt enad, genom den överste som vägrat medverka i massmord, men på det hela taget är det väl tveksamt huruvida den egentligen tagit något som helst intryck av omvärldens protester.

Från min vän i den aktuella regionen vidarebefordrar jag denna uppmaning:

"Dear friends,
Burma's generals have brought their brutal iron hand down on peaceful monks and protesters -- but in response, a massive global outcry is gathering pace. The roar of global public opinion is being heard in hundreds of protests outside Chinese and Burmese embassies, people round the world wearing the monks' color red, and on the internet-- where our petition has exploded to over 200,000 signers in just 72 hours.

People power can win this. Burma's powerful sponsor China can halt the crackdown, if it believes that its international reputation and the 2008 Olympics in Beijing depend on it. To convince the Chinese government and other key countries, Avaaz is launching a major global and Asian ad campaign on Wednesday, including full page ads in the Financial Times and other newspapers, that will deliver our message and the number of signers. We need 1 million voices to be the global roar that will get China's attention. If every one of us forwards this email to just 20 friends, we'll reach our target in the next 72 hours. Please sign the petition at the link below -if you haven't already- and forward this email to everyone you care about:

http://www.avaaz.org/en/stand_with_burma/t.php

The pressure is working - already, there are signs of splits in the Burmese Army, as some soldiers refuse to attack their own people. The brutal top General, Than Shwe, has reportedly moved his family out of the country – he must fear his rule may crumble.
The Burmese people are showing incredible courage in the face of horror. We're broadcasting updates on our effort over the radio into Burma itself – telling the people that growing numbers of us stand with them. Let's do everything we can to help them – we have hours, not days, to do it. Please sign the petition and forward this email to at least 20 friends right now. Scroll down our petition page for details of times and events to join in the massive wave of demonstrations happening around the world at Burmese and Chinese embassies.

With hope and determination,
Ricken, Paul, Pascal, Graziela, Galit, Ben, Milena and the whole Avaaz Team"


Andra bloggar om: politik, Burma, Kina