Bakom kulisserna

Så är det dags för ännu ett riksting, som jag kommer att följa på avstånd. Det är lite som när man passerade Liseberg i bil som barn; så nära, men ändå så långt borta...

Ja till kyrkogemenskap

Efter diskussion under två dagar, med 26 talare och tre skilda yrkanden, fattade kyrkokonferensen beslut om att bifalla förslaget till kyrkogemenskap mellan Svenska Missionskyrkan och Svenska kyrkan. Samma ärende kommer nu att komma upp för beslut i Svenska kyrkans kyrkomöte i höst. Det var en stor majoritet av ombuden som stödde förslaget, men det fanns de som ville tänka efter ytterligare ett varv, och de som ville avslå förslaget. Nu är det upp till de lokala församlingarna att gå vidare och med den här överenskommelsen som grund forma ett lokalt samarbete, allt under förutsättning att även Svenska kyrkan fattar samma beslut. Jag tror att det nu liksom tidigare kommer att vara mycket beroende på vilka personer som finns på skilda platser. Där personkemin och förståelsen av missionsbefallningen stämmer överens, finns det goda förutsättningar. Annars är det bara ord på ett papper.

Nu rusar förhandlingarna vidare, för att kunna bli klara med återstående ärenden på denna, den sista dagen i högtiden!

Varmt och gott

Gateau på Sturegallerian var inte helt fel! Kycklingfilé i god kryddning med vildris, och gott matbröd till, fick bli dagens lunch. Fast prisnivån är värre här än i Helsingborg.

Seminariet kl 14 handlade om att tro och vara delaktig. Först en stund om projektet Inuti, som handlar om att ta upp frågor om tro och församlingstillhörighet i första hand med ungdomar. Det är avgörande att ungdomar (och för den delen andra) kan känna delaktighet, och känner sig av hjärtat välkomna i församlingen och dess arbete. En egentligen självklar sak är att vi helt enkelt tar de tillfällen som finns att tala om vår tro och vad den innebär. Vad gör vi exempelvis av kyrkkaffet? Ordet vid bordet, var det nån som nämnde om.

En andra del på seminariet rörde mer allmänt frågan om medlemskap, och kom att fokusera ganska mycket på små barns medlemskap i församlingen. Jag kan tycka att det finns ett starkt samband mellan dop och medlemskap, om man vill döpa små barn har jag svårt att se konsekvensen i att inte samtidigt låta dem bli medlemmar i församlingen. Däremot är jag på det hela taget tveksam till att överhuvudtaget döpa den som inte själv har tagit ställning till det, vilket för min egen del löser en del av den problematiken.

Talträngda i tidsnöd

Dagen inleddes med att några församlingar inträdde i Missionskyrkan, medan andra konstaterades ha lämnat samfundet då de lagts ner eller gått ihop med andra. Därefter var det dags att diskutera kyrkoavgiften. Åsikterna gick åt vitt skilda håll, någon ville uttrycka att alla medlemmar borde ansluta sig, andra att det skulle vara en helt öppen fråga och att kyrkoavgiften och andra sätt att bidra till den gemensamma ekonomin skulle ses som helt likvärdiga. Beslutet blev som kyrkostyrelsen föreslagit; att sätta som mål att minst 40% av medlemmarna är anslutna senast 2008. Någon var skeptisk till att finnas med i myndigheternas register, och det kan man kanske förstå. Samtidigt undrar jag med Gary S. Paxton: "If you were arrested for being a christian, would there be enough evidence to help them convict you?" Då är för all del inte det faktum att man är med och betalar kyrkoavgift något så starkt bevis, men sättet att resonera kan man kanske ta vara på?

Den hetaste frågan hittills var verksamhetsplanen och budget, där spörsmålet om hur mycket pengar som ska anslås till Teologiska Högskolan i Stockholm (THS) var i centrum. Kyrkostyrelsen föreslog en minskning med 150 tkr, eftersom insamlingen ifjol gav mindre än förväntat, medan flera ombud ville bibehålla oförändrad nivå. Efter rösträkning fick ordföranden använda sin utslagsröst för att avgöra frågan. Det fick t.o.m. mig att komma upp i talarstolen, för att påpeka för ordföranden att han faktiskt har utslagsrösten, som utsedd förhandlingsordförande, oberoende av om han är ombud till konferensen eller inte. Det var väl en typisk Anders-fråga att göra inlägg i...

Missionskyrkan har också beslutat sig för att gå in i Arbetsgivaralliansen, en arbetsgivarorganisation för den ideella sektorn.

Sedan var det dags för konferensens stora fråga, kyrkogemenskap med Svenska Kyrkan. Presidiet hoppades på att klara av frågan före lunch, men icke. Hittills har vi fått ett avslagsyrkande, ett om återremiss och något förslag på tillägg, innan förhandlingarna ajournerades för andra aktiviteter under eftermiddagen. De återupptas imorgon. Den sakfråga som hittills diskuterats mest är den om dopet, där flera talare upplever en förskjutning i samfundets syn i riktning mot en luthersk syn.

Nu ska jag hitta något trevligt ställe att äta lunch på, innan det är tid för ett par seminarier!

Äntligen!!!

Vilken avslutning på kvällen! Först en riktigt skön gudstjänst med Missionskyrkans evangelister, förstärkta med kollegor från världens alla (nästan) hörn. Gott om tid för bön och förbön, det tror jag att kristenheten behöver generellt.

Sedan fotbollsmatch mot Paraguay. Jag, som är måttligt fotbollsintresserad, kom inte in i matchen förrän i andra halvlek. Till slut gav ändå arbetet utdelning, med ett rättvist mål. Nu avrundas aftonen med att tjuvlyssna på när Moh lägger sista handen vid nästa listetta?!

Seminarier och fortsättning

Efter lunchen på stan har femton parallella seminarier genomförts. Några av dem handlar om frågor som kommer upp på konferensen, övriga om andra intressanta ämnen. Det som behandlade samarbetet mellan Missionskyrkan och Svenska kyrkan var fulltecknat redan tidigt i morse, så det missade jag, men det fanns andra goda alternativ. Jag har nu alltså blivit mer kunnig i vad det kan innebära om Missionskyrkan blir medlem i Arbetsgivaralliansen. Det rör sig bland annat om att vara en arbetsgivare som tar väl hand om de anställda vi har, särskilt när något dyker upp som man inte är helt överens om hur man ska hantera.

Efter seminarierna har förhandlingarna fortsatt, även om presidiet ibland hoppar lite i föredragningslistan. Den mesta tiden i eftermiddag har ägnats årsberättelsen och beredningsutskottets yttrande. Beredningsutskottet är en intressant företeelse, de har under ett par dagars tid haft samtal och intervjuer med en mängd företrädare, för att göra en grundlig utvärdering av vad som fungerat bra och mindre bra under det gångna året. När de då redan tidigare exempelvis kritiserat att kyrkostyrelsens protokollshantering behöver ses över, och ingen förbättring skett, förstår jag att de reagerar med något irriterad kritik. Kyrkostyrelsen får se till att skärpa upp sig!

Som avrundning på dagens förhandlingar har de nya kandidaterna till kyrkostyrelsen presenterats; fem som har suttit med tidigare och fyra nya finns på förslag till de åtta platser som ska väljas. Under morgondagen blir det tillfälle att höra lite mer om vad kandidaterna tänker och tycker.

Nu är nästa programpunkt en kvällsgudstjänst i Filadelfiakyrkan på Rörstrandsgatan, på temat "Vägval för livets skull", med start 19.30.

Kyrkokonferensen har startat

Så har Svenska Missionskyrkans kyrkokonferens börjat, med pampig inledningsgudstjänst. Direkt efter gudstjänsten inleddes förhandlingarna, där Er bloggare valts till justerare. Det innebär att jag förväntas hålla koll på att det sekreterarna skriver i protokollet stämmer med vad som faktiskt hänt och beslutats. Det ska man ju som intresserad deltagare ändå hålla någorlunda koll på, så belastningen är inte alltför tung.

En hel lång rad med internationella gäster gladde konferensen med sin närvaro, och Ge Baojuan från Kina lämnade en gemensam hälsning från dem med utgångspunkt från texten i Efesierbrevet 2:16-17. Hon lämnade också en bonad, som med korset i centrum belyste det mer än hundraåriga missionsarbetet.

Även en del inhemska gäster hälsades särskilt välkomna, och ett par av dem lämnade korta hälsningar. Peter Weiderud från Kyrkornas Världsråd tyckte att Missionskyrkan borde inspireras av KVR:s resolutioner och kritiserade de kyrkor i USA som stött Irak-kriget, medan Bo Forsberg från Diakonia berättade om hur hans farmor under små omständigheter tagit ansvar och hjälpt till att bygga broar mellan människor i när och fjärran, och uppmanade oss att föra den stafetten vidare.

Nu är det lunchpaus, något försenat, innan det blir en mängd seminarier under eftermiddagen.

Kungl. hufvudstaden

Morgonen inleddes med att hjälpa dottern C att handla ny baddräkt, samt en liter svenska jordgubbar till efterrätt. Framåt eftermiddagen kom så kompisen Andreas, som jag samåkte med upp till Stockholm. Här har jag inkvarterat mig hos broder Moh, och sedan gjort en liten runda på stan med honom och ett par goda vänner. På Raw hade köket stängt när vi kom, så istället blev det Två på Rörstrandsgatan som fick äran att servera oss! Moules frites fick mig att känna mig lite som i Bryssel :-) Imorgon bitti börjar kyrkokonferensen!

Den blomstertid nu kommer

Idag var det skolavslutning! Strålande sol, klarblå himmel och svenska flaggan som sakta vajade i vinden. Sommarfinklädda skolbarn sjöng sagolikt, skolfröknar suckade. Efter att alla sjungit om Guds godhets rikedom (låt inte DO diskriminera!), bjöds på glass, tårta, saft och kaffe, och lärarna avtackades av nöjda barn och föräldrar.

Efter middag och slutlig koll av packningen satte jag och flickorna oss i bilen för att åka ner till stationen, och inleda dagens andra äventyr: tågresa till farmor och farfar! Byte i Lund och byte i Nässjö, innan vi kunde kånka våra väskor genom ett varmt Vetlanda. Sedan fika på altanen!

Skön söndag

En lugn söndag, som började i kyrkan med gudstjänst och församlingsmöte inför Svenska Missionskyrkans stundande kyrkokonferens. Om det funkar kanske jag ger några kommentarer under förhandlingarna från torsdag till lördag.

Annars har dagen ägnats gräs och ogräs i trädgården. Jag har kommit fram till att definitionen på ogräs är "det som växer utan att man behöver göra något åt det". Gräs och andra efterlängtade växter däremot, behöver gödas, vattnas och pysslas om på olika sätt. Just nu känns det som om ogräset ligger före, och jag jobbar på att komma ikapp.

H har tillbringat dagen med att läsa kurslitteratur om personlig assistans. Hon tittade åtminstone ut för en liten eftermiddagsfika på tu man hand, då barnen var hos kusinerna och badade i havet. "Det finns ingen ände på det myckna bokskrivandet, och mycket studerande gör kroppen trött" (Pred 12:12b)

Sommarvärme

Idag har den vita färgen till garaget i stort sett tagit slut. Det innebär också att jag nästan har blivit klar med de vita detaljerna på vindskivor, under takutsprång och runt fönster och dörrar. Samtidigt har H och J målat den ena långsidan gul. Imorgon får jag köpa mer vit färg, för att ha till en andra strykning.
Det blev för varmt att ha den gamla overallen från Andreens trähus (hur jag fick tag i den är en annan historia), och jag fick leta fram ett par gamla jeans som dög att måla i. Framåt eftermiddagen var det tid att svida om, för att åka och uppvakta C som fyllt 40. Sju (minst!) sorters kakor och tårta i trädgården, och en massa gamla och nya bekanta att prata med. Det är nästan hopplöst att ens byta några ord med alla, utan nästan bättre att försöka prata lite mer ordentligt med någon eller några. På så vis kom jag att höra lite mer om Samos i den grekiska övärlden, och kunde tillsammans med E konstatera att det är mer intressant att leta sig fram till de genuina och inhemska restaurangerna när man är ute och reser. Var finns förresten restaurangerna som serverar svensk mat i Sverige? De är inte lätta att hitta, minsann.
Ikväll kom vattenslangen ut, för att ge gräsmattan en chans att ta till sig gödningen.

Inte rättvist

Idag har jag varit på anställningsintervju i Kävlinge. Alltid lite spännande, men det känns bra så här långt. Det innebär ju att man passerat den första gallringen. Nu återstår nästa, då 3-4 personer ska väljas bland ett 10-tal. Håll tummarna!

Efter intervjun körde jag vidare ner till Malmö genom ett regn-, hagel- och åskväder som var något i särklass. Jag tror inte att det blev bucklor i biltaket, men ett tag var jag orolig... I Malmö levererade jag goda vännerna Y:s garderob som väntat i vårt garage sedan deras flytt, och blev bjuden på delikat thai-middag. Åter mot Sundets pärla efter en kopp kaffe, men ena däcket verkade misstänkt tomt. Jodå, knappt ett kilos tryck, och en stadig liten metallplugg (spik?) i däcket som glatt bubblade av vätan från vägen. Alltså verkstadsbesök vid hemkomsten för att laga punkteringen. Hemma igen konstaterar jag att det inte kommit en droppe regn i regnmätaren, trots skyfallet söderöver. Gräsmattan skulle verkligen behöva det, särskilt som jag lade på gödning häromdagen. Det är inte rättvist.

En ringa början

Så har även jag hittat in (ut?) i bloggosfären. Här kan komma att hamna både det ena och det andra av tro och tyckande, kring politik, familj, kyrka, arbetssökande och allt möjligt.

Ikväll är jag i största allmänhet irriterad över att det som beskrivs som attacker mot polisens respektive regeringens web-platser påstås vara den moderna tidens sätt att demonstrera. Sedan när blev det en godtagbar metod att föra fram en åsikt, att stoppa andra från att föra fram sin?