Svensk frikyrklighet i meningen fristående församlingar började formas i mitten av 1800-talet. Förutom de teologiska skillnader som fanns gentemot den lutherska statskyrkan innebar det även en framväxt av demokratisk organisering, med lika rösträtt för alla medlemmar, stadgar osv. Marie Demker skriver1 om frikyrkornas individualism, i form av tilltro till den enskilde och krav på respekt för individens erfarenheter, och ser det som centralt för att förstå den snabba omvandlingen. Sett i relation till det förhållandevis homogena samhälle som frikyrkligheten uppstod i är det inte en orimlig analys, men givet församlingarnas betoning av såväl den enskilde som gemenskapen kunde det vara relevant att tala om personalism. Företeelsen personalism hade betydelse långt innan begreppet började användas i Sverige framåt 1980-talet.
I sin artikel ”A tale of two evangelicalisms” beskriver Joel Halldorf2 hur frikyrkligheten kom att i hög grad landa i ett liberalt sammanhang, för rösträtt och solidaritet men mot revolution. En förhållandevis hög andel av ledamöterna i riksdagen tillhörde olika frikyrkor.3 I samband med KDS (sedermera Kristdemokraterna) inträde på den politiska scenen accentuerades en förskjutning av de frikyrkliga väljarnas sympatier, som emellertid påbörjats redan tidigare.4 Magnus Hagevi menar att en viktig förklaring är frågan om social representation, i det här fallet att det för frikyrkliga väljare är viktigt att ha kristna politiker i riksdagen.
I Sverige trädde Sverigedemokraterna (SD) in på den rikspolitiska scenen på allvar genom att komma in i riksdagen 2010 med sex procents väljarstöd, detta ökade till 13% 2014 och 18% 2018. För SD är kristendomen och kyrkan, i första hand Svenska kyrkan, betydelsefulla främst för formandet av den svenska kulturen.5 Detta gör det intressant att se på de uppgifter som Magnus Hagevi presenterar6 om skillnaderna i syn på invandring mellan frikyrkomedlemmar och aktiva medlemmar i Svenska kyrkan. Det visar sig att 2014 var de aktiva i Svenska kyrkan mer positivt inställda till de ståndpunkter som ligger i linje med SD:s politik än vad frikyrkomedlemmarna var, i ett par frågor något mer positiva, i ett par frågor betydligt mer positiva. Efter den undersökningen kom ett större antal asylsökande 2015, vilket lett till att såväl flera partier som den allmänna opinionen blivit mer restriktiv till invandring och flyktingmottagande. Trots det kan man i Magnus Hagevis artikel från 20197 se att de frikyrkliga väljarna inte gensvarat på SD:s lockrop i någon högre grad. Tvärtom är frikyrkliga de som är mest positiva till flyktingar och ett multikulturellt samhälle. Han noterar även att allmänheten i frikyrkobygder tenderar att ha uppfattningar i samma riktning, positiv till flyktingar och ett multikulturellt samhälle.
Vad händer nu? Tidningen Dagen gjorde i maj 20188 en SIFO-undersökning där man bröt ut de kristna väljarna, och fann där ett stöd för SD på 18%, alltså i nivå med vad valresultatet senare blev. Som jämförelse fick i samma undersökning KD 10%, C 16% och L 3%. Det ska dock noteras att urvalet är begränsat, att aktiva i Svenska kyrkan och frikyrkorna redovisas tillsammans samt att de frikyrkliga i undersökningen utgör ca 20% av de kristna väljarna. Det förefaller inte självklart att något enskilt parti längre har en dominerande ställning bland de frikyrkliga väljarna, men en viss förflyttning kan skönjas från KD till C, vilket skulle kunna förklaras av flyktingpolitiken, där KD allt oftare använt en retorik som skulle kunna appellera till SD-väljare men som samtidigt kan vara avskräckande för frikyrkliga väljare.
1Marie Demker, Frikyrkan som modernismens pionjär, Tro & Liv 1/08
2Joel Halldorf, https://breakingground.us/a-tale-of-two-evangelicalisms/ läst 2021-04-30
3Lydia Svärd, Väckelserörelsernas folk i andra kammaren 1867-1911
4Magnus Hagevi, Hur röstar de kristna?, Frisinnad Tidskrift 10/1994
5Sverigedemokraternas principprogram 2019, sid 17
6Magnus Hagevi, Samhällsförändringarna bakom radikala högerpopulistiska partier, Sverige, Sverige fosterland (ant), sid 49
7Magnus Hagevi, Xenophobic Opinion, a Populist Radical Right Party, and Individuals with Different Religious Contexts in Sweden, 2019
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar