Det har inte undgått någon att världen drabbats av en pandemi som ger Covid-19 åt dem som drabbas. Det är ett lurigt virus, som ger väldigt olika förlopp hos olika personer. Alltifrån dem som knappt märker något men sedan visar sig ha antikroppar, till dem som behöver intensivvård, eller som efter ett år fortfarande inte är helt återställda.
Regeringen har långt om länge agerat i vissa delar, men myndigheterna har i hög grad behövt sätta igång på egen hand för att något skulle hända. Numer finns det dock bl.a. en pandemilag och i övrigt ett regelverk för att begränsa smittspridningen. Det ger ibland en del förunderliga resultat, som när stora varuhus och köpcenter tillåts ta in hundratals besökare, medan t.ex. kyrkor begränsas till åtta (8) personer utöver "medverkande". Vid en kristen gudstjänst är strängt taget alla medverkande, 1 Kor 14:26, men det tror jag inte riktigt att varken regering eller myndigheter begriper.
Vad de däremot borde begripa, för det är deras ansvar att ha koll på, är hur lagstiftningen fungerar och vilka krav som ställs på den. Kraven finns bl.a. i grundlagarna, i det här fallet Regeringsformens andra kapitel, första och tjugonde paragraferna. I den första regleras vilka fri- och rättigheter som gäller, exempelvis friheten "att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion". I den tjugonde regleras vilka av fri- och rättigheterna i den första paragrafen som får begränsas genom lag. Gissa ifall religionsfriheten får begränsas? Nix. Demonstrations- och mötesfrihet, och en del andra, får begränsas men inte religionsfriheten. Gissa ifall det tagits någon hänsyn till det när pandemilagen arbetades fram? Låt mig uttrycka det så här: jag ser inga spår av det.
Det vore bra om regeringen såg till att följa grundlagen när den tar fram förslag på nya lagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar