Svåra frågor och lättköpta poäng

Barn- och äldreminister Maria Larsson tillkännagav idag att regeringen inte har för avsikt att följa Upprättelseutredningens förslag att de som utsatts för övergrepp och vanvård i den sociala barn- och ungdomsvården ska kompenseras genom en ekonomisk ersättning. Tydligen har regeringen kommit till slutsatsen att det inte går att genomföra en sådan åtgärd på ett rättvist och rättssäkert sätt. Det är förmodligen sant, men likafullt tragiskt. Ett argument för att det skulle vara orättvist är att det bara skulle kunna avse dem som utsatts för vanvård under tiden 1920-1980. Det är ungefär den tid som den tidigare utredningen om Vanvård i social barnavård skulle behandla. Jag blir bara inte riktigt klok på varför ersättning inte skulle kunna betalas ut även till dem som drabbats senare? Att det finns svårigheter med att beviskraven skulle bli olika för olika delar av perioden är kanske lättare att begripa.

Samtidigt med detta upphör inte exempelvis socialdemokratiska ombudsmän att göra vad de kan för att blanda bort korten. Ombudsmannen redovisar ett exempel med en vän som utsattes för övergrepp kring 1970, men glömmer att berätta vilka som då hade ansvar för landet, och hade haft det under lång tid. Vad är det som gör att det samhälle man bygger åstadkommer sådant? Det måste vara något som fattas i bygget.

Andra bloggar om: politik, vanvård, upprättelse, Kristdemokraterna, Maria Larsson

Skrämmande läsning

Jag har just skummat igenom delar av de drygt 1500 sidor som den norske massmördaren formulerat som sitt manifest. Det är en skrämmande läsning av hat, oförståelse och främlingskap, samtidigt som det är ohyggligt metodiskt, kallt, överlagt och detaljerat. Hatet vänds mot alla marxister, dit den överväldigande delen av västvärlden torde kunna räkna sig enligt hans sätt att se tillvaron, åtminstone i kulturell bemärkelse. Huvuddelen av skriften tar upp dels denna marxistiskt-kulturella dominans, dels på vilket sätt han och hans meningsfränder ska slå tillbaka genom att i princip skjuta av ("avrätta") de olika klasser av förrädare som de identifierat. Om det verkligen är en grupp, eller en ensam norrmans skruvade resonemang, återstår att utreda för dem som är därtill skickade.

En del i manifestet, som har en lite mer undanskymd placering men som inte är marginellt, är hans resonemang om kristendom och kyrka. Han har också i mediernas rapportering kallats kristen fundamentalist m.m. Det är en viktig passage i texten där han konstaterar att han själv inte har en personlig gudsrelation utan ser på kristendomen som en kulturell, social, identitetsskapande och moralisk plattform. Detta, anser han, gör honom till kristen. Det är fel. Kristen är den som är lärjunge till Jesus, det vill säga den som vill följa honom (Apg 11:26). Det talas även om de kristna som de som följer Vägen, alltså den väg som Jesus visade på bland annat i sitt sätt att leva. Om man tar bort den personliga relationen till Gud från kristendomen återstår bara former, lag och moralism, samt tron att det är i egen kraft man ska förändra tillvaron. I sin mest extrema och förvrängda form det vi har sett i Norge.

Tvärtemot att vara något som har med kristendom att göra, så är dåden i Norge ondskefulla handlingar.

Andra bloggar om: Norge, kristendom

Hemsmidda definitioner

I en artikel som DN i sista stund lyfte ut, men SvD och Dagen valde att publicera, skrev Marcus Birro om aborter, bland annat utifrån den senaste tidens debatt om behandlingen av sent aborterade foster, och utmanade socialminister Göran Hägglund (kd).
I måndags fick han svar på tal av Mattias Irving från Seglora smedja, en tankesmedja som drivs av två präster i Svenska Kyrkan. Irving måste ha fått bra fart i ässjan, för han lyckas få till flera märkliga tingestar. Utifrån en organisation som vill driva debatt om tro, kultur och samhälle på kristen grund väljer han att kritisera Birro för att vilja låta missriktade känslor styra lagstiftningen. Irvings egna känslor är förmodligen inte missriktade, men det är just därför intressant att se vilka eufemismer han väljer att använda i sin artikel.
Mattias Irving har lärt sig en del av "medicinsk expertis", som han uttrycker det. Bland annat tar han upp att hjärnan inte är färdigutvecklad, och att fostret inte har en jagupplevelse. Han har säkert i allt väsentligt förstått sakernas tillstånd korrekt. Hjärnan är färdigutvecklad någonstans i tjugoårsåldern (det är bland annat därför vi har åldersgränser för att få köpa och dricka alkohol), och barnet utveckar känslan av ett eget själv under det första halvåret efter födelsen.
Det riktigt revolutionerande som Irving åstadkommer är dock hans upptäckt eller uppfinnande av en ny kategori, mellan liv och död. Han vänder sig emot beskrivningen av att en del foster efter sena aborter skulle vara levande. Om de inte är levande, vad är de då? Döda? Hur är det med definitionerna?
En annan uppseendeväckande synpunkt, när man debatterar tro, kultur och samhälle på kristen grund, är att Irving angriper "abortmotståndarna" (dit han uppenbarligen räknar Birro) för att måla upp "bilder av små älskvärda personer". Hans retorik syftar uppenbarligen till att hävda att det är en falsk bild. Hur tänker han då? Jag skulle önska att han fördjupade resonemanget och förklarade, på kristen grund, skälen för att de inte skulle vara älskvärda.
Tills vidare håller jag mig nog hellre till resonemangen i Birros avslutande replik.

Andra bloggar om: politik, abort, Marcus Birro, Göran Hägglund, Kristdemokraterna, Mattias Irving

Dagens (s)vängning

Det är ett bedrövligt skådespel att betrakta hur den nya socialdemokratiska partiledningen snurrar runt i utrikes- och säkerhetspolitiken. Det senaste budet från Håkan Juholt, sekonderad av Urban Ahlin, är att det svenska bidraget med JAS Gripen ska avsluta sin pågående insats, och därmed basta. Ingen djupare reflektion om vad säkerhetsrådets resolution 1973 handlar om, ingen notis om vad NATO som fått uppdraget att samordna genomförandet av resolutionen behöver hjälp med och ingen större vikt vid att medverka i någon bred nationell uppgörelse i frågan.

Lite komiskt är det ändå, mitt i bedrövelsen, att socialdemokraterna verkar mycket angelägna om att sända marina enheter, och kanske även låta några flygplan finns kvar, för att hjälpa till att upprätthålla vapenembargot. Enligt säkerhetsrådets resolution 1973 är det en uppgift som "stater i regionen" uppmanas ta ett särskilt ansvar för. Det är därmed knappast en förstahandsuppgift för Sverige.

Till och med Mona Sahlin reagerar, och verkar stå för en mer sansad syn på hur den här typen av frågor bör hanteras.

Urban Ahlin raljerar över att ingen annan "har någon aning om" vad han och Carl Bildt förhandlar om. Må så vara, men det finns andra än Ahlin som jag har större förtroende för vad gäller att bedöma vad som är praktiskt möjligt att åstadkomma. Hittills har såväl Ahlin som Juholt levererat mycket snack men lite verkstad.

Andra bloggar om: politik, Libyen, Gripen, socialdemokraterna, Håkan Juholt, Urban Ahlin, FN, försvar

Trött ledarsida

I dagens nummer av Helsingborgs Dagblad (HD) skriver tidningen om Kristdemokraterna, utifrån bland annat Ekots lördagsintervju med Göran Hägglund. Ledaren gör stor sak av att vårdnadsbidraget skulle vara "föråldrat", och anför som argument för den synen att det är få som utnyttjar bidraget. I nästa stycke vänder man sig sedan emot Göran Hägglunds tanke om att utvecka vårdnadsbidraget till en barnomsorgspeng, eftersom en sådan skulle "slå mot jämställdhet och mot förskolan". Så var det alltså inte åldern på förslaget som egentligen var problemet, utan att det inte passar in i den politiska styrning som ledarskribenten vill ha. Syftet med vårdnadsbidraget har varit, och är, att ge familjerna större makt över hur det samhälleliga stödet till barnomsorgen används. En barnomsorgspeng skulle snarast vara att fortsätta på den vägen. HD:s ledarsida verkar vilja att alla rättar in sig i samma mall, och fokuserar på vad som gagnar förskolan. Fokus på systemet, inte på dem som brukar systemet.

I avslutningen på ledaren efterlyses en modernare syn på balansen mellan arbete, familj och fritid. Det tror jag är en klok efterlysning. Däremot tvivlar jag på HD:s recept, med mer av uppifrånstyrning och att alla ska passa in i samma mall, som lösning på den knepiga ekvationen.

Andra bloggar om: politik, Kristdemokraterna, Göran Hägglund, barnomsorg, vårdnadsbidrag

Skön lördag

En skön lördag närmar sig sitt slut. Hela gräsmattan är klippt, och efter middagen tog jag och döttrarna en tur ner till Gröningen för att umgås med deras kusiner. Dipställningen på utegymmet fick användas till dips och inte bara som klätterställning, och jag fick en hygglig genomkörare för axlar och triceps efter gårdagens pass som gav samma muskler en rejäl duvning. Det är kul att det åtminstone finns något redskap som man faktiskt kan träna med, förutom alla apparater för lek-träning.

Därefter fika och vila/sola på en filt innan vi for hem igen.

Andra bloggar om: crossfit, träning

Ettårsjubiléum

Idag är det ett år sedan den sporadiske bloggaren återvände till hemlandet efter en period i utlandsstyrkans tjänst i Kosovo. Det firas ikväll med en flaska Imperator från Bovin Winery, som stod för leveranserna till mässen på Camp Victoria (numera avvecklad). För övrigt har dagen ägnats matlagning och försök att få fason på en trilskande centraldammsugare. Kolborstarna i motorn är bytta men nåt annat fel gör att jordfelsbrytaren löser ut. Suck, det lutar åt att trots allt lämna in den för professionell behandling.

Vasaloppet närmar sig

Med tanke på stundande färd i fäders spår har jag detta år försökt ta vara på möjligheten att åka skidor på snö. Den varan finns det ju gott om även i landets södra delar. Således har Vasatorps golfklubb fått några besök, ibland i sällskap av en dotter som siktar på Kortvasan. Under trettonhelgen har vi tagit chansen att använda de utmärkta spåren i Landsbro, som drivs av Landsbro IF. Igår ett pass med den yngre dottern och idag med den äldre. På eftermiddagen även ett på egen hand, som blev några långa intervaller. 4x5 minuter, med tre minuters vila mellan varje. Som vanligt finns det en del att jobba på.

Läs även andra bloggares åsikter om träning, skidor, Landsbro