Barn- och äldreminister Maria Larsson tillkännagav idag att regeringen inte har för avsikt att följa Upprättelseutredningens förslag att de som utsatts för övergrepp och vanvård i den sociala barn- och ungdomsvården ska kompenseras genom en ekonomisk ersättning. Tydligen har regeringen kommit till slutsatsen att det inte går att genomföra en sådan åtgärd på ett rättvist och rättssäkert sätt. Det är förmodligen sant, men likafullt tragiskt. Ett argument för att det skulle vara orättvist är att det bara skulle kunna avse dem som utsatts för vanvård under tiden 1920-1980. Det är ungefär den tid som den tidigare utredningen om Vanvård i social barnavård skulle behandla. Jag blir bara inte riktigt klok på varför ersättning inte skulle kunna betalas ut även till dem som drabbats senare? Att det finns svårigheter med att beviskraven skulle bli olika för olika delar av perioden är kanske lättare att begripa.
Samtidigt med detta upphör inte exempelvis socialdemokratiska ombudsmän att göra vad de kan för att blanda bort korten. Ombudsmannen redovisar ett exempel med en vän som utsattes för övergrepp kring 1970, men glömmer att berätta vilka som då hade ansvar för landet, och hade haft det under lång tid. Vad är det som gör att det samhälle man bygger åstadkommer sådant? Det måste vara något som fattas i bygget.
Andra bloggar om: politik, vanvård, upprättelse, Kristdemokraterna, Maria Larsson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Hur menar du att jag blandar bort korten? Vilka som haft regeringsmakten under tiden övergreppen har begåtts är inte något som jag sett i debatten, tills nu.
Tolkar jag dig rätt att du anser att man skall hålla de som då satt vid makten ansvariga, eller att jag som är Socialdemokrat inte har rätt att uttala mig eftersom vi bildade rgering under merparten av -70 talet? Tacksam för svar...
Jag menar att du blandar bort korten när du i en kommentar som kritiserar Maria Larsson (kd) för vad regeringen gör med Upprättelseutredningens förslag, försöker förstärka din argumentation genom att angripa förslaget om sänkt restaurangmoms. Du borde veta att Kristdemokraterna är det parti som agerat för att inte sänka restaurangmomsen nu. Därför är din argumentation dålig i den delen.
Del 2. Först och främst är det förstås den som begått ett övergrepp som är ansvarig. Samtidigt borde det vara rimligt att den som bär ansvar för hur organisationen, eller i det här fallet staten och det offentliga, ser ut också har ett ansvar. Du som är socialdemokrat har all rätt i världen att uttala dig, men glöm inte bort att det parti du företräder var med och regerade riket från 1920 till 1976, med något kort avbrott.
Men hur skulle det vara att blanda bort korten? Skulle jag valt ett annat förlag från regeringen att ställa beslutet att inte ge skadestånd mot? Är det det du menar så kan vi ju ställa det mot KD:s paradnummer att göra gåvor till kyrkan skattefria istället. Är det viktigare än att ge återupprättlse till dessa offer?
Det var Socialdemokraternas dåvarande minister Morgan Johansson som tog det första initiativet att skapa upprättelse för de fosterbarn som drabbats. Du skriver i ditt inlägg "att jag glömmer att berätta" att Socialdemokraterna har varit det statsbärandepartiet under perioden då Nicklas utsattes för sitt övergrepp.
Menar du med detta att jag försöker smita från någon kollektiv skuld och att mitt parti bär ansvaret för Nicklas övergrepp? Jag uppfattar det som att du lägger ansvaret på Socialdemokratiska regeringar, Maria Larsson gör det inte, intressant skillnad.
Jag vill inte spekulera i vad som ligger bakom ditt val av exempel. Jag konstaterar bara att när du angriper Maria Larsson för att prioritera sänkt restaurangmoms, så faller din argumentation ganska platt till marken. Ändå var det just det exemplet du valde.
Morgan Johansson gjorde väl i att tillsätta utredningen om vanvård i den sociala barnavården, och jag har varken invänt mot eller kritiserat det.
Om du läser vad jag skrivit lite noggrannare så kanske du lättare förstår vad jag menar. Det är den eller de som begått övergreppen mot Nicklas som har ansvaret för det som hänt honom. Vad jag skrev i blogginlägget var en ansats att problematisera det samhällsbygge som då pågått under ditt partis ledning under lång tid. Jag är övertygad om att i stort sett alla som engagerar sig politiskt gör det för att förbättra samhället. Ändå visar det sig att det byggts in, eller åtminstone uppstått, problem som gör att denna vanvård inträffat. Varför blir det så, och vad är det som fattas?
En kommentar som bara innehåller en länk har jag tagit bort. Argumentera för varför den är relevant i sammanhanget, så får den vara kvar.
Skicka en kommentar