Det är ett bedrövligt skådespel att betrakta hur den nya socialdemokratiska partiledningen snurrar runt i utrikes- och säkerhetspolitiken. Det senaste budet från Håkan Juholt, sekonderad av Urban Ahlin, är att det svenska bidraget med JAS Gripen ska avsluta sin pågående insats, och därmed basta. Ingen djupare reflektion om vad säkerhetsrådets resolution 1973 handlar om, ingen notis om vad NATO som fått uppdraget att samordna genomförandet av resolutionen behöver hjälp med och ingen större vikt vid att medverka i någon bred nationell uppgörelse i frågan.
Lite komiskt är det ändå, mitt i bedrövelsen, att socialdemokraterna verkar mycket angelägna om att sända marina enheter, och kanske även låta några flygplan finns kvar, för att hjälpa till att upprätthålla vapenembargot. Enligt säkerhetsrådets resolution 1973 är det en uppgift som "stater i regionen" uppmanas ta ett särskilt ansvar för. Det är därmed knappast en förstahandsuppgift för Sverige.
Till och med Mona Sahlin reagerar, och verkar stå för en mer sansad syn på hur den här typen av frågor bör hanteras.
Urban Ahlin raljerar över att ingen annan "har någon aning om" vad han och Carl Bildt förhandlar om. Må så vara, men det finns andra än Ahlin som jag har större förtroende för vad gäller att bedöma vad som är praktiskt möjligt att åstadkomma. Hittills har såväl Ahlin som Juholt levererat mycket snack men lite verkstad.
Andra bloggar om: politik, Libyen, Gripen, socialdemokraterna, Håkan Juholt, Urban Ahlin, FN, försvar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar