Semestra i Helsingborg?

 

 

 Attefallshus byggt 2019 att hyra under sommaren!

Svenska frikyrkliga väljare lockas föga av SD, eller..?

Svensk frikyrklighet i meningen fristående församlingar började formas i mitten av 1800-talet. Förutom de teologiska skillnader som fanns gentemot den lutherska statskyrkan innebar det även en framväxt av demokratisk organisering, med lika rösträtt för alla medlemmar, stadgar osv. Marie Demker skriver¹ om frikyrkornas individualism, i form av tilltro till den enskilde och krav på respekt för individens erfarenheter, och ser det som centralt för att förstå den snabba omvandlingen. Sett i relation till det förhållandevis homogena samhälle som frikyrkligheten uppstod i är det inte en orimlig analys, men givet församlingarnas betoning av såväl den enskilde som gemenskapen kunde det vara relevant att tala om personalism. Företeelsen personalism hade betydelse långt innan begreppet började användas i Sverige framåt 1980-talet.

I sin artikel ”A tale of two evangelicalisms” beskriver Joel Halldorf² hur frikyrkligheten kom att i hög grad landa i ett liberalt sammanhang, för rösträtt och solidaritet men mot revolution. En förhållandevis hög andel av ledamöterna i riksdagen tillhörde olika frikyrkor.³ I samband med KDS (sedermera Kristdemokraterna) inträde på den politiska scenen accentuerades en förskjutning av de frikyrkliga väljarnas sympatier, som emellertid påbörjats redan tidigare.⁴ Magnus Hagevi menar att en viktig förklaring är frågan om social representation, i det här fallet att det för frikyrkliga väljare är viktigt att ha kristna politiker i riksdagen.

I Sverige trädde Sverigedemokraterna (SD) in på den rikspolitiska scenen på allvar genom att komma in i riksdagen 2010 med sex procents väljarstöd, detta ökade till 13% 2014 och 18% 2018. För SD är kristendomen och kyrkan, i första hand Svenska kyrkan, betydelsefulla främst för formandet av den svenska kulturen.⁵ Detta gör det intressant att se på de uppgifter som Magnus Hagevi presenterar⁶ om skillnaderna i syn på invandring mellan frikyrkomedlemmar och aktiva medlemmar i Svenska kyrkan. Det visar sig att 2014 var de aktiva i Svenska kyrkan mer positivt inställda till de ståndpunkter som ligger i linje med SD:s politik än vad frikyrkomedlemmarna var, i ett par frågor något mer positiva, i ett par frågor betydligt mer positiva. Efter den undersökningen kom ett större antal asylsökande 2015, vilket lett till att såväl flera partier som den allmänna opinionen blivit mer restriktiv till invandring och flyktingmottagande. Trots det kan man i Magnus Hagevis artikel från 2019⁷ se att de frikyrkliga väljarna inte gensvarat på SD:s lockrop i någon högre grad. Tvärtom är frikyrkliga de som är mest positiva till flyktingar och ett multikulturellt samhälle. Han noterar även att allmänheten i frikyrkobygder tenderar att ha uppfattningar i samma riktning, positiv till flyktingar och ett multikulturellt samhälle.

Vad händer nu? Tidningen Dagen gjorde i maj 2018⁸ en SIFO-undersökning där man bröt ut de kristna väljarna, och fann där ett stöd för SD på 18%, alltså i nivå med vad valresultatet senare blev. Som jämförelse fick i samma undersökning KD 10%, C 16% och L 3%. Det ska dock noteras att urvalet är begränsat, att aktiva i Svenska kyrkan och frikyrkorna redovisas tillsammans samt att de frikyrkliga i undersökningen utgör ca 20% av de kristna väljarna. Det förefaller inte självklart att något enskilt parti längre har en dominerande ställning bland de frikyrkliga väljarna, men en viss förflyttning kan skönjas från KD till C, vilket skulle kunna förklaras av flyktingpolitiken, där KD allt oftare använt en retorik som skulle kunna appellera till SD-väljare men som samtidigt kan vara avskräckande för frikyrkliga väljare.

1Marie Demker, Frikyrkan som modernismens pionjär, Tro & Liv 1/08

2Joel Halldorf, https://breakingground.us/a-tale-of-two-evangelicalisms/ läst 2021-04-30

3Lydia Svärd, Väckelserörelsernas folk i andra kammaren 1867-1911

4Magnus Hagevi, Hur röstar de kristna?, Frisinnad Tidskrift 10/1994

5Sverigedemokraternas principprogram 2019, sid 17

6Magnus Hagevi, Samhällsförändringarna bakom radikala högerpopulistiska partier, Sverige, Sverige fosterland (ant), sid 49

7Magnus Hagevi, Xenophobic Opinion, a Populist Radical Right Party, and Individuals with Different Religious Contexts in Sweden, 2019

8https://www.dagen.se/dokument/2018/05/31/stor-undersokning-sa-rostar-kristna-valjarna-i-valet-2018/ läst 2021-04-30

Kinesiska bufflar

Ingen kan ensam stå upp mot jättediktaturen Kina. Men tillsammans måste vi stå upp för alla de som diktaturen försöker tysta genom mer eller mindre förtäckta hot.

Utvecklingen i Kina går åt helt fel håll - snaran dras åt runt Hongkong och Taiwan och förtryck, förföljelse (möjligen folkmord) pågår mot uigurer i Xinjiangprovinsen. Den fria världen måste protestera och fortsätta protestera!

Det enda roliga i historien är att den kinesiska ambassaden är så angelägen om att skrämmas, att den snubblar och lyckas förklara att Taiwan inte är en del av Kina, vilket samma ambassad annars brukar vara synnerligen noga med att hävda att det skulle vara.

För övrigt påminner mig ambassadens inlägg om att det är dags att köpa något gott australiensiskt vin till kvällen! #standwithaustralia

 

Att leda i en kyrka

Det skrivs på flera håll att den tidigare centerpartistiske EU-parlamentarikern Fredrick Federley vill "betala tillbaka" som tack för stödet han fått från Svenska kyrkan i samband med att han slutade som politiker. Det är väl utmärkt att engagera sig i en församling, för att både fördjupa och praktisera sin tro, och bli andra människor till hjälp. Lite förundrad blir jag dock, inte minst mot bakgrund av vad som föregått beslutet, att engagemanget avses ta sig uttryck i att gå in i en uppgift som ledare för församlingen. I 1 Tim 3:2-7 står ganska tydligt vad som förväntas av en församlingsledare, jag kan inte se det lämpliga för Federley i att för närvarande låta sitt engagemang ta det uttrycket. Det finns många andra uppgifter i församlingen som borde vara mer lämpliga, utifrån de gåvor och förmågor Federley har.

Uppdatering 210408 Federley ger nytt besked med innebörden att han drar tillbaka sin kandidatur. Det är ett klokt beslut, och jag hoppas att han finner andra och lämpligare sätt att bidra till sin lokala församling.

Glad påsk!

 Glad påsk! Kristus är uppstånden!

Påskafton

PJ Anders Linder skriver i Göteborgs-Posten på samma tema som jag tagit upp ett antal gånger, och undrar hur det kommer sig att grundlagens starka skydd för att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion inte verkar betyda mer? Förutom de allmänna resonemangen om det orimliga i att ha en åttapersoners gräns för t.ex. domkyrkor men en tio kvadratmeter per person-gräns för t.ex. Mammons tempel, så finns det alltså regler i grundlagen som ger ett betydligt starkare skydd åt religionsfriheten än åt andra fri- och rättigheter. Någon verklig innebörd borde väl ändå grundlagen ha?

Pandemi

Det har inte undgått någon att världen drabbats av en pandemi som ger Covid-19 åt dem som drabbas. Det är ett lurigt virus, som ger väldigt olika förlopp hos olika personer. Alltifrån dem som knappt märker något men sedan visar sig ha antikroppar, till dem som behöver intensivvård, eller som efter ett år fortfarande inte är helt återställda.

Regeringen har långt om länge agerat i vissa delar, men myndigheterna har i hög grad behövt sätta igång på egen hand för att något skulle hända. Numer finns det dock bl.a. en pandemilag och i övrigt ett regelverk för att begränsa smittspridningen. Det ger ibland en del förunderliga resultat, som när stora varuhus och köpcenter tillåts ta in hundratals besökare, medan t.ex. kyrkor begränsas till åtta (8) personer utöver "medverkande". Vid en kristen gudstjänst är strängt taget alla medverkande, 1 Kor 14:26, men det tror jag inte riktigt att varken regering eller myndigheter begriper.

Vad de däremot borde begripa, för det är deras ansvar att ha koll på, är hur lagstiftningen fungerar och vilka krav som ställs på den. Kraven finns bl.a. i grundlagarna, i det här fallet Regeringsformens andra kapitel, första och tjugonde paragraferna. I den första regleras vilka fri- och rättigheter som gäller, exempelvis friheten "att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion". I den tjugonde regleras vilka av fri- och rättigheterna i den första paragrafen som får begränsas genom lag. Gissa ifall religionsfriheten får begränsas? Nix. Demonstrations- och mötesfrihet, och en del andra, får begränsas men inte religionsfriheten. Gissa ifall det tagits någon hänsyn till det när pandemilagen arbetades fram? Låt mig uttrycka det så här: jag ser inga spår av det.

Det vore bra om regeringen såg till att följa grundlagen när den tar fram förslag på nya lagar.