Hemsmidda definitioner

I en artikel som DN i sista stund lyfte ut, men SvD och Dagen valde att publicera, skrev Marcus Birro om aborter, bland annat utifrån den senaste tidens debatt om behandlingen av sent aborterade foster, och utmanade socialminister Göran Hägglund (kd).
I måndags fick han svar på tal av Mattias Irving från Seglora smedja, en tankesmedja som drivs av två präster i Svenska Kyrkan. Irving måste ha fått bra fart i ässjan, för han lyckas få till flera märkliga tingestar. Utifrån en organisation som vill driva debatt om tro, kultur och samhälle på kristen grund väljer han att kritisera Birro för att vilja låta missriktade känslor styra lagstiftningen. Irvings egna känslor är förmodligen inte missriktade, men det är just därför intressant att se vilka eufemismer han väljer att använda i sin artikel.
Mattias Irving har lärt sig en del av "medicinsk expertis", som han uttrycker det. Bland annat tar han upp att hjärnan inte är färdigutvecklad, och att fostret inte har en jagupplevelse. Han har säkert i allt väsentligt förstått sakernas tillstånd korrekt. Hjärnan är färdigutvecklad någonstans i tjugoårsåldern (det är bland annat därför vi har åldersgränser för att få köpa och dricka alkohol), och barnet utveckar känslan av ett eget själv under det första halvåret efter födelsen.
Det riktigt revolutionerande som Irving åstadkommer är dock hans upptäckt eller uppfinnande av en ny kategori, mellan liv och död. Han vänder sig emot beskrivningen av att en del foster efter sena aborter skulle vara levande. Om de inte är levande, vad är de då? Döda? Hur är det med definitionerna?
En annan uppseendeväckande synpunkt, när man debatterar tro, kultur och samhälle på kristen grund, är att Irving angriper "abortmotståndarna" (dit han uppenbarligen räknar Birro) för att måla upp "bilder av små älskvärda personer". Hans retorik syftar uppenbarligen till att hävda att det är en falsk bild. Hur tänker han då? Jag skulle önska att han fördjupade resonemanget och förklarade, på kristen grund, skälen för att de inte skulle vara älskvärda.
Tills vidare håller jag mig nog hellre till resonemangen i Birros avslutande replik.

Andra bloggar om: politik, abort, Marcus Birro, Göran Hägglund, Kristdemokraterna, Mattias Irving

Dagens (s)vängning

Det är ett bedrövligt skådespel att betrakta hur den nya socialdemokratiska partiledningen snurrar runt i utrikes- och säkerhetspolitiken. Det senaste budet från Håkan Juholt, sekonderad av Urban Ahlin, är att det svenska bidraget med JAS Gripen ska avsluta sin pågående insats, och därmed basta. Ingen djupare reflektion om vad säkerhetsrådets resolution 1973 handlar om, ingen notis om vad NATO som fått uppdraget att samordna genomförandet av resolutionen behöver hjälp med och ingen större vikt vid att medverka i någon bred nationell uppgörelse i frågan.

Lite komiskt är det ändå, mitt i bedrövelsen, att socialdemokraterna verkar mycket angelägna om att sända marina enheter, och kanske även låta några flygplan finns kvar, för att hjälpa till att upprätthålla vapenembargot. Enligt säkerhetsrådets resolution 1973 är det en uppgift som "stater i regionen" uppmanas ta ett särskilt ansvar för. Det är därmed knappast en förstahandsuppgift för Sverige.

Till och med Mona Sahlin reagerar, och verkar stå för en mer sansad syn på hur den här typen av frågor bör hanteras.

Urban Ahlin raljerar över att ingen annan "har någon aning om" vad han och Carl Bildt förhandlar om. Må så vara, men det finns andra än Ahlin som jag har större förtroende för vad gäller att bedöma vad som är praktiskt möjligt att åstadkomma. Hittills har såväl Ahlin som Juholt levererat mycket snack men lite verkstad.

Andra bloggar om: politik, Libyen, Gripen, socialdemokraterna, Håkan Juholt, Urban Ahlin, FN, försvar