Var ska man börja?

Den ganska nytillträdda regeringen gör att man blir alldeles matt. Pinsamhet staplas på pinsamhet, blunder följer efter blunder. I både stora och små frågor tar man sig för pannan och undrar hur väljarna egentligen tänkte i september? Var det verkligen detta de ville ha, som röstade på regeringspartierna?

Störst och viktigast idag är att regeringen lyckats irritera Israel så till den grad att de överväger att nedgradera sina diplomatiska relationer med oss. I ett första läge kallar de hem sin ambassadör. Orsaken är förstås regeringens beslut att erkänna den palestinska staten, något oklart dock hur den exakt ser ut och vilken kontroll vilken regering har över detta oklara territorium. Detta beslut ser jag inte tjänar varken svenska intressen eller fredsprocessen i Mellanöstern. Det innebär också att EU:s röst blir mer sprucken, vilket är negativt i sig.

Utbildningsministern har lagt ut en hälsning till landets lärare, och därmed lyckats reta upp många av dem som upplevt sig klappade på huvudet. Ministern säger sig lova att hålla ideologin utanför klassrummet, men med tanke på den uppgörelse som regeringen gjort med vänsterpartiet så lär ideologin åtminstone ha avgörande betydelse för vilka klassrum som eleverna kommer att få möjlighet att komma till.

Vice statsministern och hennes bekymmer med färger, drivmedel och medarbetare ska vi bara inte tala om.

Vi har i alla fall en någorlunda sansad försvarsminister verkar det, även om han är onödigt skeptisk till de tydliga behov som utredningen om försvarspolitiskt samarbete pekar på.

Håll gränsen!

Den underrättelseoperation som Försvarsmakten bedriver i Stockholms skärgård sedan igår kan ha varit på gång redan i torsdags, enligt vad Svenska Dagbladet nu rapporterar. Då ska radiotrafik mellan en station i närheten av Kanholmsfjärden och den ryska enklaven Kaliningrad ha förekommit, på ett sätt som tydde på att en skadad rysk ubåt skulle finnas på svenskt vatten.
Nu på lördag kväll förefaller operationen ha utvidgats till att omfatta fler enheter, men i samma område som tidigare. Den politiska ledningen lämnar inte fler kommentarer än tidigare.
Det ryskägda, men Liberiaregistrerade, fartyget NS Concord har legat och cirklat en bit utanför Stockholms  skärgård, men släckte ner sin AIS vid 23-tiden, vilket gör det svårare att följa vilken väg det tar. Med stor sannolikhet är det ett fartyg som fungerar som stödfartyg till undervattensverksamhet.

 

 

 

 

Det som nu gäller för Försvarsmakten är att följa de bestämmelser som finns i IKFN, med bestämmelser om ingripanden vid kränkningar under fred och neutralitet. Uttryckt på ett annat sätt är att säga som dåvarande statsminister Thorbjörn Fälldin gjorde: "Håll gränsen". För övrigt visar det som händer vikten och behovet av både långsiktig förstärkning av vårt försvar utifrån åtminstone det som Försvarsberedningen lade fram tidigare, och kortsiktig förstärkning genom ökad övningsverksamhet och även att ta vara på möjligheten att kalla in de återstående värnpliktiga till repetitionsövningar. #svfm #svpol

Sverige är större än Stockholm

Den nytillträdda regeringen fortsätter att i en rasande takt komma med uttalanden och förslag som får omgivningen att häpna. Ibland över innehållet, ibland över bristen på innehåll. Ett förslag som nu förs fram är att åter införa fria entréer på statliga muséer. Med reformen vill kulturministern minska delaktighetsklyftorna, och för att åstadkomma det satsar staten således 80 miljoner kronor på i första hand Östermalm med närområden i Stockholm, där de flesta av dessa muséer är belägna. En knapp handfull av dem ligger utanför huvudstaden, det blir alltså snarast så att delaktighetsklyftan ökar mellan dem som bor i eller kan besöka Stockholm, och resten av landets befolkning. Kontraproduktiv politik, i den delen. Därtill visar regeringen fortsatt ringa förståelse för andra än offentliga institutioner, som försöker driva verksamhet som ska stå på egna ben. Privata muséer och liknande utsätts för en omöjlig konkurrenssituation, när de ska möta de statliga kollegornas fria tillgång till entrépengar från statskassan.

Talar regeringen nyspråk?

Den nyligen tillträdda s-mp-regeringen har inte haft en så lyckad första vecka, att döma av medierapporteringen. Många splittrade besked i flera frågor gör att det är oklart vad regeringen egentligen står för. Igår gällde det Bromma  flygplats, tidigare har det handlat om miljöministerns trovärdighet i miljöfrågor. Dagens ämne för allvarlig begrundan är hur finansminister Magdalena Andersson egentligen ska uppfattas. Hon gick häromdagen ut och sågade Alliansregeringens efterlämnade statsfinanser och hävdade att "ladorna" var tomma, trots att en samstämmig kör av ekonomiska bedömare tvärtom slår fast att den svenska ekonomin hör till de mest välskötta i Europa, om inte den mest välskötta. Idag hände så det unika att Finanspolitiska rådet kallar till presskonferens och dömer ut Anderssons uttalande som falskt, varpå hon svarar att "det är bättre att vara ärlig"! Tala om upp-och-ner-vända världen; sanning är lögn och välstånd är misär. Jag häpnar över hur en socialdemokratisk finansminister kan bära sig åt på detta sätt. En bra kommentar kring det hela lämnar Jakob Forssmed här.

Är Stockholm på väg att abdikera?

Idag meddelar den tillträdande ledningen för lokalpolitiken i Stockholm att de vill stänga Bromma flygplats, och att det ska ske senast år 2022. I samma uttalande förklarar de varför de inte vill stänga Bromma flygplats; den ska nämligen bara stängas om det kan ske "utan att förutsättningarna för jobb och utveckling i regionen försämras". Eftersom det är just vad som skulle ske kan man med fog fråga sig vad dagens uttalande egentligen betyder, förutom att den tillträdande ledningen gärna vill synas på nyhetsplats? Om flygplatsen skulle läggas ner skulle Stockholm bli mindre konkurrenskraftigt och det skulle påverka tillväxten negativt, som Kristdemokraterna skrev i ett svar.

En annan aspekt som aspiranterna i Stockholm helt förefaller bortse från, är att Bromma flygplats inte bara är en angelägenhet för huvudstaden. Resenärerna på Bromma reser till och från en mängd platser runt om i landet, och vi i majoriteten av folket förväntar oss att huvudstaden är tillgänglig på villkor som även fungerar för oss. Infrastrukturen i Sverige är i hög grad byggd utifrån att Stockholm är huvudstad, och knutpunkt för transporter på både väg, järnväg och i luften. Om den nya ledningen i Stockholm är ute efter att förändra dessa grundläggande strukturer så har de verkligen tagit sig an en gigantisk uppgift, som lär få påtagliga konsekvenser för "förutsättningarna för jobb och utveckling i regionen". Däremot är det förstås ingen naturlag som säger att Stockholm är huvudstad, eller säte för exempelvis riksdagen, även om det nu varit så under ganska många sekel.

Uppdatering: Regeringen avvaktar med att ge besked, och lovar ingenting bestämt. Fast frågan är om det går att lita ens på det "beskedet"?