Skrämmande läsning

Jag har just skummat igenom delar av de drygt 1500 sidor som den norske massmördaren formulerat som sitt manifest. Det är en skrämmande läsning av hat, oförståelse och främlingskap, samtidigt som det är ohyggligt metodiskt, kallt, överlagt och detaljerat. Hatet vänds mot alla marxister, dit den överväldigande delen av västvärlden torde kunna räkna sig enligt hans sätt att se tillvaron, åtminstone i kulturell bemärkelse. Huvuddelen av skriften tar upp dels denna marxistiskt-kulturella dominans, dels på vilket sätt han och hans meningsfränder ska slå tillbaka genom att i princip skjuta av ("avrätta") de olika klasser av förrädare som de identifierat. Om det verkligen är en grupp, eller en ensam norrmans skruvade resonemang, återstår att utreda för dem som är därtill skickade.

En del i manifestet, som har en lite mer undanskymd placering men som inte är marginellt, är hans resonemang om kristendom och kyrka. Han har också i mediernas rapportering kallats kristen fundamentalist m.m. Det är en viktig passage i texten där han konstaterar att han själv inte har en personlig gudsrelation utan ser på kristendomen som en kulturell, social, identitetsskapande och moralisk plattform. Detta, anser han, gör honom till kristen. Det är fel. Kristen är den som är lärjunge till Jesus, det vill säga den som vill följa honom (Apg 11:26). Det talas även om de kristna som de som följer Vägen, alltså den väg som Jesus visade på bland annat i sitt sätt att leva. Om man tar bort den personliga relationen till Gud från kristendomen återstår bara former, lag och moralism, samt tron att det är i egen kraft man ska förändra tillvaron. I sin mest extrema och förvrängda form det vi har sett i Norge.

Tvärtemot att vara något som har med kristendom att göra, så är dåden i Norge ondskefulla handlingar.

Andra bloggar om: Norge, kristendom