Skillnader i teori och praktik?

Så fick då arbetarrörelsen äntligen tillfälle att demonstrera mot någon annan än sig själv. Det har varit en smula komiskt att under ett antal år se socialdemokrater traska i demonstrationståg med krav på både det ena och det andra, för att nästa dag återvända till de ledande befattningarna med ansvar för att det just inte hänt så mycket. I Kalmar talade exempelvis nyvalda partiordföranden Mona Sahlin, och lovade att prioritera höjd a-kassa om hon skulle vinna nästa val. Jaha, det kunde man nästan förvänta sig. Häromveckan lovade hon att göra stora (och välbehövliga) satsningar på psykiatrin, om hon hade fått styra. När hon nyligen satt i regeringen hände det dock inte så mycket. Det är alltså skillnad på teorin nu och praktiken då.

En teori som hon tydligen behärskar även i praktiken är den om härskartekniker. Jag kan i vart fall inte tolka hennes osynliggörande av moderata kvinnor på annat sätt. De tycks inte vara värda att uppmärksammas för sina åsikter, eller bemötas, utan ska bara paketeras ihop i ett blått paket.

Vem lyckas då hålla ihop teori och praktik, vem står för samma saker i opposition som i regeringsställning? I Uppsala demonstrerade Kristdemokraterna på temat "Mer tid för barnen!". Förslaget om vårdnadsbidrag, som syftar till att ge familjerna själva större utrymme att fatta och genomföra egna beslut, är lika viktigt nu som någonsin förr. Statens uppgift är inte att se till att "alla ska med" utan att stödja invånarna i att genomföra sina livsprojekt, ingen ska hållas tillbaka och ingen ska lämnas efter.

Andra bloggar om: första maj, 1 maj, socialdemokraterna, kristdemokraterna, familj, politik, mona sahlin