torsdag 4 augusti 2016

Det kom ett brev...

..eller, snarare, en folder i vår brevlåda. Nystart Sverige kallar SD sin pamflett, som talar om att landet befinner sig i ett mycket allvarligt läge. En intressant liten skrift, när man försöker förstå vad de som formulerat den egentligen tänker. Det börjar rätt spännande; "[d]en verkliga konflikten står inte mellan --- dem som är födda i landet och dem som inte är det. Konflikten står mellan dem som stärker vårt land och vår gemenskap och dem som försvagar det. Mellan det konstruktiva och det destruktiva." Notera särskilt begreppen gemenskap, som återkommer i flera tonarter för att bygga upp känslan av hur bra Sverige är. Det enda som skorrar falskt är avsändaren, som ju inte riktigt utmärkt sig för att bygga och stärka gemenskap, utan tvärtom är mästare i att förvägra många människor hemkänsla och framtidstro. Det som nu framförs i skriften sägs vara en sammanfattning av partiets budgetmotion 2016, och det sakliga innehållet innehåller inga överraskningar. Vad som istället sticker ut, är diskrepansen mellan tonen i beskrivningarna, och de faktiska förslagen.

Det första jag verkligen studsade till inför, och som gjorde att denna bloggpost kom till, är hur SD helt oblygt lägger sig till med det kristdemokratiska begreppet "samhällsgemenskapen" som man säger sig vilja återskapa, för att i fortsättningen av samma mening spotta på begreppet genom att först och främst tala för kraftigt minskade "migrationsvolymer" och att starta "återvandringsprocessen". Det goda samhället får vi när vi alla tillsammans arbetar för det goda samhället. I SD-världen är det inte så, där ska först och främst ingen komma in och sedan ska en hel del ge sig iväg.

Skriften har en poäng i sitt påpekande av att när människor inte känner samhörighet med Sverige slits landet isär. Är det månne därför de föreslår att alla uppehållstillstånd ska vara tillfälliga? På vilket sätt bidrar det till samhörighet?

Jag noterar att de som skriver tror att staten är bäst på alla delar i mottagandet, inte bara myndighetsutövningen, och vill förbjuda vad man kallar "privata vinstintressen". De nationella och socialistiska lösningarna tycks gå hand i hand.

Utvisning och återvandring blir prioriterade områden! Jämför med talet om att återskapa trygghet, gemenskap,  hemkänsla och framtidstro.

Det är verkligen bekymmersamt om väljare går på dessa förenklade och i vissa fall direkt motstridiga förslag. Det finns bekymmer med att ta emot och integrera de människor som sökt sig hit undan krig och förföljelse, och det finns betydligt mer att göra för att fördela detta ansvar mellan länderna i Europa, men lösningen är inte att stänga våra gränser och tro att det skulle vara bra varken för oss själva eller för dem som behöver skydd.